Det är över tre år sedan Gotlands konstmuseum stängde ned sin verksamhet i byggnaden på Sankt Hansgatan. Fortfarande vet man inte när museet åter kan slå upp portarna. För många konstnärer ses det som sista steget i en ned-montering av den gotländska konstscenen.
Desideria Thur sökte sina rötter och fann dem i språket hon aldrig talat – men alltid saknat. Nu gör hon elektronisk musik, dans och videokonst på gutamål. ”Det är ord som klingar med mycket gammalt inom mig”, säger hon.
Att dokumentera vardagen runt om på Gotland och träffa och lyfta fram människor som normalt sett inte syns eller hörs i medieflödet, var syftet med det nyligen avslutade projektet ”Fejs & plejs” av fotografen Tommy Söderlund och etnologen Carina Johansson.
Gotlands musikliv har fått ett tillskott. ”Vår lilla planet” kallar sig aktören som vill bjuda gotlänningar på livemusik under lågsäsongen, och som redan gjort succé med flera stora namn på scenen.
När årets julkalender börjar sändas den 1 december, kommer många gotlänningar att känna igen sig i miljöerna. ”Kronprinsen som försvann” är nämligen delvis inspelad i Visby – mitt i sommaren.
En oktoberdag för åtta år sedan flyttade den norska sångerskan, pianisten och låtskrivaren Toril Snyen Marjala från Oslo till Fårösund med sin familj. Här fick hon tid och ro för musikskapande, och drömmen om att spela in sitt första album med egenskrivna låtar har efter en lång och krokig resa blivit verklighet.
Vara Vit Mans slav. Så börjar en av den svenska litteraturhistoriens allra mest citerade dikter. Skriven av dottern till banvakten i Buttle. Möt Sonja Åkesson, poeten som lämnade den gotländska landsbygden för storstaden och odödligheten.
Varför väljer så många deckarförfattare Gotland? Är det öns isolerade läge, den karga naturen eller de historiska miljöerna? Horisont har pratat med några författare om platsens betydelse i samband med att Gotlandsdeckaren snart fyller 20 år.
Roland Salemark, bokhandlare i Visby, ser tillbaka på 20 år med Gotlandsdeckare och tipsar om några av sina favoriter.
Hur stora friheter får man ta sig som artist i yttrandefrihetens och konstens namn? Vem bestämmer var gränsen går? De frågorna fick det gotländska bandet I’m on TV uppleva in på bara skinnet efter en satirisk låt.
Annons
