Samhälle & politik

Allt färre bor i sina innerstadsfastigheter – tydlig trend under 50 år

TextChrister Bjöhle FotoSveds Signe Söderlund & Tommy Söderlund Publicerad
Artikeln finns att läsa i sin helhet i Horisont 64 (juni–augusti 2022)

Dela på FacebookDela på Twitter

Åretruntboende fastighetsägare i Visby innerstad trängs undan, medan allt fler av fastighetsägarna är skrivna på fastlandet. Dessutom är ökningen lavinartad av fastigheter som ägs av företag, ofta med säte utanför Gotland, och av bostadsrättsföreningar.

Horisont har tagit fram unika siffror på hur ägarstrukturen i Visbys världsarv såg ut för 50 år sedan och hur den ser ut i dag.

– Drömmen om att äga ett kalkstenshus på den magiska ön omvandlar öns kuster, Fårö och Visby innerstad till en kuliss för turister och rika sommargäster, säger konstnären Knut Stahle, starkt kritisk till utvecklingen.

Horisont kan nu presentera en aldrig tidigare gjord undersökning av hur ägarförhållandena i Visby innerstad ser ut i dag och hur den såg ut för 50 år sedan – och därmed också visa utvecklingen över tid.

Och siffrorna talar sitt tydliga språk – trenden över det senaste halvseklet är att innerstaden töms på fastboende, att de som äger fastigheter i Visby innerstad i allt högre grad är fastlänningar och gotlänningar boende på andra ställen än adressen i innerstaden (och även allt fler boende utomlands, även om de siffrorna är låga). Dessutom har andelen fastigheter som ägs av företag, inte sällan företag med sitt säte på fastlandet, mer än fyrdubblats på 50 år, och andelen fastigheter ägda av föreningar (varav majoriteten är bostadsrättsföreningar) har nästan fördubblats under samma tid.

Samtidigt trängs permanentboende fastighetsägare undan; de som är skrivna på sin innerstadsfastighet är bara hälften så många i dag jämfört med 1972.

 

Horisont har i siffrorna från 1972 utgått ifrån en undersökning som Gotlands Folkblad då gjorde. Under sju dagar i månadsskiftet januari-februari 1972 publicerade tidningen hur ägandet såg ut, kvarter för kvarter i hela innerstaden.

Redan då var tesen att allt fler fastigheter i innerstan användes som fritidshus men att ägarna var skrivna någon annanstans. Gotlands Folkblad hade dock inte sammanställt några exakta siffror, utan formulerade sig mer diffusa termer:

”Vi har gått igenom fastighetstaxeringslängden för 1971 för att se vem som är ägare till fastig-heterna inom murarna och måste konstatera att de i rätt hög procent ägs av personer som inte är mantalsskrivna där. En stor del är sommargotlänningar, men det är också förvånansvärt många landsbor och Visbybor som äger fastighet i Visby, där de inte bor själva.”

 

Horisont har Utgått från GF:s siffror, räknat samman dem och i viss mån också kompletterat dem då statistiken inte varit helt komplett.

Detta visar att av totalt 850 fastigheter som då kunde listas i Visby innerstad, ägdes 542 av personer skrivna på adressen. Med andra ord, 64 procent av ägarna bodde i aktuell fastighet.

Den ”stora andelen” sommargotlänningar, som GF refererade till, alltså privatpersoner skrivna på en adress på fastlandet, var 83 till antalet – det vill säga cirka 10 procent – och de ”förvånansvärt många landsbor och Visbybor” som ägde en fastighet där de inte bodde, var 1972 blott 16 stycken; de utgjorde med andra ord mindre än 2 procent av totalen.

50 fastigheter (knappt 6 procent) ägdes 1972 av föreningar eller organisationer i någon form, exempelvis sällskapet DBW och Gotlands fornvänner.

Dåvarande Gotlands kommun ägde 38 fastig-heter (4 procent), lika många som ägdes av företag. Exakt lika många ägdes också, måhända något oväntat, av dödsbon.

Näst intill obetydligt få fastigheter var statligt ägda eller ägdes av Svenska kyrkan. Blott två fastigheter ägdes av privatpersoner skrivna utomlands.

 

Åren går. Allt oftare väcks frågorna om när gränsen är nådd, om Visby innerstad helt och hållet ska komma att förvandlas till en kuliss för turister på sommaren och stå tom och mörk, tyst och öde på vintern. Konflikten mellan besöksnäringen och dem som lever och verkar i innerstaden året runt är ständigt närvarande och föremål för återkommande diskussioner.

Sommaren 2017 skrev Horisont en artikel med överrubriken ”Vem äger Visby?”. Där höjdes många oroliga röster från personer som såg tecken på att Visby riskerar att gå samma öde till mötes som exempelvis Venedig eller Florens i Italien, eller Gamla Stan i Stockholm – stadskärnor som utvecklats till mycket attraktiva besöksmål där näst intill all verksamhet riktas mot turismen men som i princip helt saknar ett genuint, normalt vardagsliv med åretrunt-bostäder, mataffärer och förskolor.

”I Visby har innerstaden varit hela stadens centrum med viktiga butiksstråk och länge arbetade kommunens personal här. Men nu sker det en förändring som går ganska snabbt. Turismen tar mer plats och andelen fritidshus ökar, samtidigt som kommunen har flyttat ut och Adelsgatan blivit svagare som affärsstråk”, sade då stadsarkitekten Christian Hegardt till Horisont.

Samtidigt påpekade han att det ännu inte gått ”för” långt i Visby, att det fortfarande finns biografer, förskolor och skolor i innerstaden som bidrar till det vardagliga livet för gemene Visbybo.

Att kommersiella krafter råder kan till en viss gräns vara bra för staden, det tycks ändå de flesta hålla med om. Däremot råder det delade meningar om var den gränsen går.

”Det finns en gräns där de levande funktionerna riskerar att slås ut. Till slut blir det mindre intressant att besöka en stad som saknar genuint liv. Jag skulle säga att vi i Visby står någonstans där vi fortfarande kan påverka”, sade Region Gotlands dåvarande världsarvssamordnare Elene Negussie till Horisont 2017.

 

Numera är det Louise Hoffman Borgö som är regionens världsarvssamordnare. Horisont har träffat henne för att prata om situationen i Visby innerstad, och hon är inne på samma spår som sin företrädare på posten.

–Vem som äger fastigheterna i världsarvet är avgörande för hur de används. Det är viktigt att det bor människor i innerstan, men hur många måste bo här? Det finns inget konkret svar på, men det är självklart att det måste finnas en viss mängd människor året runt för att staden ska förbli levande, säger Louise Hoffman Borgö.

Hur ser då ägandet ut i dagsläget? Och åt vilket håll tycks utvecklingen gå? Någon konkret undersökning av detta av större slag har inte gjorts av regionen.

Men med de konkreta siffrorna från 1972 i färskt minne har Horisont gjort en likadan undersökning av ägandet i dag, 2022, baserat på uppgifter från Lantmäteriet…

— — — — — —

Vi har nyligen lanserat en ny e-tidning; för att ta del av vårt lanseringserbjudande och läsa det aktuella numret som e-tidning eller via app – gå till www.horisontmagasin.se/prenumerera/kampanj

Här nedan, under artikeln, finns annars våra ordinarie köp- och prenumerationsalternativ!

Annons

Vill du läsa resten av artikeln?

Artikeln finns att läsa i sin helhet i Horisont 64 (juni–augusti 2022)

PAKET 1 – 89 kr

Köp detta nummer

  • Du får detta nummer hemskickat omgående, i papper (porto 45 kr tillkommer) eller som pdf.
  • Du betalar via Swish eller faktura.

Köp nummer

PAKET 2 – 285 kr

Köp en en prova-på-prenumeration
(3 nr)

  • Du får detta nummer hemskickat omgående, i papper eller som pdf.
  • Du får kommande två nummer hemskickade.
  • Du betalar via Swish eller faktura.
  • Prenumerationen avslutas automatiskt.

Börja prenumerera

PAKET 3 – 549 kr

Köp en årsprenumeration
(6 nr)

  • Du får detta nummer hemskickat omgående, i papper eller som pdf.
  • Du får kommande fem nummer hemskickade.
  • Du betalar via Swish eller faktura.
  • Prenumerationen avslutas automatiskt.

Börja prenumerera

Horisont magasin

Gotlands nyhetsmagasin

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Christer Bjöhle

Adress: H Press AB
Lummelunda Nyhamnsvägen 30
621 71 Visby
Epost: redaktion@hpress.se 
Telefon: +46 (0)70-288 52 28

Organisationsnummer: 556949-2316

© H Press AB - 2022