Kultur & nöje

”Jag är en sån som alltid vill lära mig nya saker”

TextChrister Bjöhle Fotoprivat Publicerad 2024-05-12
Artikeln finns att läsa i sin helhet i Horisont nr 42 (våren 2018)

Dela på FacebookDela på Twitter

Flera av de konstnärer som ställer upp i Öppna Ateljéer nu i helgen, kristi himmelsfärdshelgen 2024, har Horisont träffat och intervjuat genom åren. Inte om Öppna Ateljéer i sig, men om deras liv och deras konstnärskap. En av dem är allkonstnären Elena Berg Österdahl, som våren 2018 (Horisont nr 42) berättade om att leva i de bästa av två världar.

— — —

Kärleken förde henne från Gotland till en liten alpby i Schweiz. Nu lever hon i de bästa av två världar, enligt henne själv.

– Det är två helt olika livsstilar, olika tempo. Jag saknar alltid ”det andra”, oavsett var jag befinner mig, säger Elena Berg Österdahl.

För många år sedan träffade Elena Berg Österdahl, som härrör från Björke men som bodde i Visby, en schweizisk skidguide i Dalarna. Han var där med vänner för att åka Vasaloppet, hon var där och säsongsjobbade på en italiensk restaurang efter att ha bott i Italien ett kort tag.

– Vi träffades, höll kontakten, jag pluggade då och när jag hade en vecka ledigt från skolan så åkte jag ned till italienska Alperna och vi träffades där. Och kärleken kan ju ta en överallt, eller hur? skrattar Elena Berg Österdahl när hon berättar om hur det hela började.

Sedan sex år tillbaka bor hon under vinterhalvåret i den schweiziska alpbyn Gryon, där pojkvännen arbetar som skidguide. Somrarna tillbringar paret på Gotland, i en gammal gård i Havdhem som Elena köpte för fyra år sedan.

Elena själv är en allkonstnär med egen firma som hon sköter lika bra från Schweiz som från Sverige, men som får lite olika inriktning beroende på var hon befinner sig.

– Här, berättar hon på telefon från de schweiziska Alperna, tillverkar jag mer möbler åt kunder, åker hem till dem, diskuterar vad de vill ha, skissar förslag… Jag har min egen verkstad där jag kan svetsa och göra andra mindre saker, men den är ändå lite begränsad och används mer som prototypverkstad. När jag gör möbler hyr jag oftast in mig i en större verkstad och tar hjälp av andra. Men jag är en sån som alltid vill lära mig nya saker, så även om jag får hjälp med en del möbeltillverkning av andra personer så är jag själv alltid närvarande och delaktig i produktionen.

Elena Berg Österdahl har ett förflutet bland annat inom organisationen Clowner Utan Gränser – under tidigt 2000-tal gjorde hon en resa med organisationen till Burma, i uppgift att utbilda personalen på ett center för handikappade barn hur man med hjälp av olika tekniker inom nycirkus kan lära barn med olika handikapp om bland annat kroppskontroll – och hon har också varit aktiv inom gycklargruppen Leer på Gotland.

– Jag håller på med mycket liknande verksamhet fortfarande, här nere; som eldshower och barnsagor, berättar hon.

När det närmar sig sommar och pojkvännens skidsäsong tar slut, åker paret till Gotland och den gamla gården i Havdhem.

– Ett riktigt moras, beskriver hon gården.

– Min sambo renoverar gården, och jag har min verkstad i nya ladan. Jag jobbar där, tillverkar konsthantverk som jag sedan levererar till butiker både på Gotland och i övriga Sverige, och jag säljer också mina grejer i verkstaden dit folk kan komma och kika. Just nu gör jag inte så mycket möbler på Gotland, som jag gör i Schweiz, men planen är att börja med det framöver.

— — —

Detta är en del av en lite längre artikel som ursprungligen publicerades i Horisonts vårnummer 2018 (nr 42). Om du är prenumerant – eller blir det nu – och har registrerat dig för digital åtkomst kan du läsa hela numret digitalt .

Här kan du läsa en lathund över hur du får digital åtkomst.

För att köpa numret, eller teckna prenumeration, använd formuläret nedan eller mejla redaktion@hpress.se.