Kultur & nöje

Marie Nilsson Lind – saknad, älskad, sedd

TextMoa Candil FotoStig Hammarstedt & Tommy Söderlund Publicerad 2024-02-01
Artikeln finns att läsa i sin helhet i Horisont nr 72 (vinter-vår 2024)

Dela på FacebookDela på Twitter

Torsdagen den 4 januari 2024 avled artisten, musikern och låtskrivaren Marie Nilsson Lind. Åtta år efter sin syster Josefin Nilsson och en vecka efter sin man, Magnus Lind.

Beskedet berörde många människor på djupet. Marie Nilsson Lind gjorde intryck, och lämnar ett stort tomrum efter sig på Gotland.

Hösten 2023 kom nyheten. Ainbusk skulle återförenas. För första gången på 15 år, första gången sedan Josefin Nilsson lämnade jordelivet 2016. Ainbusk x3, som de nu kallade sig, gav sig ut med en julturné, med konserter både i Visby och på fastlandet. Det blev Marie Nilsson Linds sista show.   

 

Finns det någon artist som betytt mer för mig än du, Marie Nilsson Lind? Antagligen inte. Som barn gav Ainbusk mig stolthet över att vara gotlänning. Och samtidigt: En portal till en annan värld. Som vuxen gav du mig tröst och styrka, i din öppenhet kring den psykiska ohälsa som var en del av ditt liv.

 

Den 2 december 2023 är Ainbusk x3 med i TV4:s Nyhetsmorgon för att prata om comebacken. De talar om Josefin, så klart, hur hon saknas i gruppen. Men också om hur dåligt självförtroende och mående hänger kvar, trots alla framgångar. Det är en del av Ainbusks varumärke, säger Marie glatt.

– Men visst, det är en kamp med det där. Med själen och självförtroendet. Jag kämpar med det. Jag är väldigt psykiskt ohälsosam förstår du, säger Marie till programledaren, och får alla att skratta.

Det de inte talar om i Nyhetsmorgon, och som publiken till de fullsatta julkonserterna inte vet, är att Marie Nilsson Linds man är sjuk. Väldigt sjuk. Och bara några dagar efter att ainbuskarna kommer hem från turnén avlider han, Magnus Lind. Konstnären och dragspelaren som var Maries stora kärlek i livet. I sitt sommarprat från 2019 berättar hon om när de möttes på 90-talet.

– Plötsligt stod han där, på Götgatan i Stockholm. Och när jag såg honom blev jag så kär att jag var tvungen att sätta mig ner. Där stod han, min drömprins. En tuff Nalle Puh i skinnpaj.

 

Vi såg Ainbusks shower flera gånger på 90-talet, jag och mina systrar. Allt var definitivt inte barnanpassat men vi älskade er. Ni gav oss styrka. Att få vara rolig och larvig, även som tjej. Att få blanda allvar och skämt, att livet är så. Att man får strunta i salladen och beställa en flaska vin i stället. Dra på sig en glittrig kjol, ett tjockt lager med mascara och svära som en borstbindare.

Senare blev det mer sorg än skratt. Sorg över att Josefin skulle behöva dö, innan vi förstod exakt vilket helvete hon levt i. Innan dokumentären, innan du skrev ”Josas bok” och berättade så naket och öppet om era gemensamma och enskilda historier. Sorg över att du, Marie, nu behövde gå. Det är tomt utan er.

— — —

För att köpa det aktuella numret, välj något av alternativen nedan.

Klicka här för att komma till e-tidningen.