TextMoa Candil FotoTommy Söderlund Publicerad
Dela på FacebookDela på Twitter
Våren 2022.
Över Gotland skiner en kall sol. Fåglarna sjunger i kör. Tonåringar släpar sig mot Wisbygymnasiet, gäspar stort. Vårblommorna börja titta upp i rabatterna. Scilla och vintergäck lyser blå och gula.
Över Ukraina faller bomber. Barn föds i skyddsrum. Människor köar för att ta sig över gränsen till Polen. Fäderna, sönerna, bröderna blir kvar. Förväntas lyfta vapen, förväntas dö och döda.
Mellan Visby och Kiev är det 1126 km.
Runt om på Gotland förs allvarlig samtal. Om militärer, skyddsrum och gasolkök. Vad säger vi till barnen? Vad kan vi göra för att hjälpa? Inget hot om krig föreligger i Sverige, myndigheterna är tydliga med det. Men öster om Gotland flyger ryska stridsplan och oron finns där. Oron och solidariteten.
Två tusen människor tågar en kväll genom Visbys gator. Med facklor och budskap om fred. Sammanbitna ansikten, varma kramar.
Också i Kiev blommar vårblommorna. Också i Kiev sjunger fåglarna.
Våren 2022.
Annons
