Tillbakablick

Spanska sjukan tog 300 gotlänningars liv

TextLinnea Nilsson FotoLinnea Nilsson & arkivbilder Publicerad 2020-03-18
Artikeln finns att läsa i sin helhet i Horisont nr 53 (mars-juni 2020)

Dela på FacebookDela på Twitter

För drygt 100 år sedan härjade spanska sjukan. Den fick fäste i spåren av första världskriget och skördade fler liv än vad de blodiga striderna hade gjort. På Gotland dog 300 människor i den dödliga influensan, de flesta under några kritiska veckor hösten 1918.
– Min morfar avled hastigt efter endast några dagar som sjuk, säger Göran Svanborg, som fått historien berättad av sin mamma.

Året var 1918. Första världskriget var på väg att ta slut, men istället för att fira freden drabbades världen av en dödlig influensa. Gotland fick till en början respit, men lördagen den 19 oktober meddelade provinsialläkaren Nils Åkesson att den ”rådande och elakartade influensaepidemin” börjat få en ”vidsträckt utbredning”, även på ön.

I en hel spalt i morgontidningarna riktade han en vädjan till befolkningen om att undvika onödiga folksamlingar, såsom basarer, danstillställningar och biografföreställningar. Han uppmanade också till största möjliga renlighet och påminde om att inte ”tala hvarandra i mun” eller ”taga i hand” vid hälsning.
Samma dag talade Hälsovårdsnämnden ett än tydligare språk via ett telegram i tidningen. De förbjöd alla nöjesföreställningar omedelbart och så länge som nämnden ”finner det nödigt”.

Även skolorna fick stänga, både Allmänna läroverket, flickskolan, liksom folk- och småskolor. Vissa skolor fick istället fungera som provisoriska sjukhus, då det snart blev fullt på öns vårdinrättningar. På det nybyggda regementet vid Visborg slätt förvandlades gymnastiksalen och manskapsmässen till sjukhussalar.
Som på så många andra håll drabbades soldaterna hårt, och den 17 oktober kom nyheten om ett första dödsfall på Visborg slätt, där livet tagit slut för en ung, värnpliktig från Östergötland, vid namn Gösta Einar Månsson, som dagen efter skulle ha fyllt 22 år.

Det är fascinerande att gå igenom tidningsarkiven från hösten 1918. I anonyma notiser, utan bilder och braskande rubriker, utspelar sig stor dramatik. Under några veckor avled hundratals gotlänningar, vilket skildras i små inlägg i ordrika spalter, lätta att missa, men vars budskap berör än idag. Gotlands Allehanda beskriver en begravningsceremoni för en liten flicka där flertalet gäster var sjuka och flera sedan dog på natten.
Intressanta är också råden som gotlänningarna fick för att hålla den dödliga sjukdomen borta. Den 23 oktober publicerades exempelvis sju tydliga uppmaningar till allmänheten, bland annat om att gurgla med vätesuperoxiden och att tvätta händerna, men även mer oväntade råd som ”rök så mycket som möjligt!” och ”håll humöret friskt!”