Emma blev trakasserad och hotad av en främmande man i nio år. I mars dömdes han till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning – ändå kunde han gå fortsatt fri eftersom Gotlands tingsrätt glömde bort att meddela domen. Under tiden blev ännu en kvinna utsatt.
Emma har fått hundratals sms och mejl från mannen som hon inte känner. Ena stunden har han ”älskat” henne, andra har han hotat henne till livet. Han har skrivit att han velat skada hennes familj och refererat till ett gemensamt liv med barn.
– I hans huvud har vi haft en relation, berättar Emma och tillägger:
– Men jag känner honom inte, vi har aldrig haft en relation.
Under många år kände Emma sig lämnad med rädslan. Framförallt då mannen sökte upp henne i verkliga livet och polisen inte ville komma och ge henne skydd.
– De svarade att de inte kunde göra någonting så länge han inte varit i fysisk direktkontakt med mig, berättar hon.
Två rättegångar har det blivit. Vid den första blev mannen dömd för hoten, men påföljden blev villkorlig dom och trakasserierna kunde fortsätta. Gång på gång bröt han mot kontaktförbudet och hörde av sig med nya hot. I slutet av 2018 blev det rättegång igen och i mars i år dömdes han återigen, men denna gång blev utgången en annan. Han dömdes till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, vilket ges då den psykiska störningen hos personen anses innebära en risk för återfall i brott. Äntligen skulle Emma få bli trygg igen, någon hon längtat efter under alla år. Redan i april borde han, om allt gått rätt till, ha blivit kallad till ett rättspsykiatriskt sjukhus. Så blev det inte.
– Mina kompisar ringde och sa att de såg honom dra runt i Visby och jag fattade ingenting, berättar Emma, som numer bor på fastlandet och som på grund av trakasserierna känt sig otrygg då hon varit i Visby.
Även Emmas pappa fick signaler om att mannen gick fortsatt fri och i början av juli ringde han tingsrätten för att få veta vad som hänt. Han frågade om domen verkligen hade skickats till berörda instanser och fick till svar att så skett. Redan den 10 april skulle domen vara skickad, enligt tingsrätten.
Under augusti månad blev det fler samtal till tingsrätten. Emmas pappa visar upp en lista på samtal han ringt utan resultat, sammanlagt sju stycken. Han har även varit i kontakt med psykiatrin i Visby vid ett flertal gånger.
I början av september tog han frågan vidare. Den 2 september begärde han ut domen från tingsrätten och skickade den på egen hand till psykiatrin i Visby, liksom till den rättspsykiatriska kliniken i Huddinge där den rättspsykiatriska undersökningen av mannen hade gjorts. Koordinatorn Susanne Fagerström i Huddinge hörde då i sin tur av sig till psykiatrin på Gotland, när hon insåg att en dömd patient gick på fri fot i Visby.
– Jag har egentligen ingenting med det här att göra, vi vårdar inte gotlänningar, men jag gick in i det här fallet när jag förstod hur olyckligt det hade blivit, säger Susanne Fagerström och berättar att det i Stockholm aldrig tar mer än en vecka mellan att en dom vunnit laga kraft och att den dömde personen begärs in, med eller utan hjälp av polisen.
Gotland har ingen egen rättspsykiatrisk vård utan köper vårdplatser i andra delar av landet, framförallt på Karsudden i Katrineholm. Ansvaret ligger dock lokalt, ytterst på chefsöverläkaren Erling Åby Hedenius. Han säger att han inte hade hört talas om fallet då han kontaktades av Susanne Fagerström från Huddinge.
– Hon når mig den 2 september och det är först då jag får kännedom om det här. Jag kontaktade domstolen och när jag fick klart för mig att det fanns en dom som vunnit laga kraft agerade jag direkt. Vi försökte nå den här mannen på telefon och när vi inte lyckades så tog vi hjälp av polisen, säger han och påpekar att mannen sedan kunde plockas in inom 24 timmar.
Så ni fick aldrig information om domen från tingsrätten?
– Jag vill inte skuldbelägga andra myndigheter, men nej. Vi kände inte till den här domen, säger han.