Horisont har knutit till sig ett kluster av kulturengagerade och kunniga personer som redaktionens ögon och öron inom kulturen på Gotland. Varje tisdag publicerar Horisont ett urval av kulturhändelserna från veckan som gått.
Bobby Mull i Hide kulturbrott i somras. Foto Björn Ahlsén.
Visby har blivit ett monument över Visby
MUSIK: Visby har blivit ett monument över Visby. Så heter den först släppta låten från den nya platta som Musikkollektivet Bobby Mull kommer att ge ut under hösten.
De släppte den som en teaser förra veckan. En låt framsprungen ur en knasig Kulturnatt med en stadsvandring med Fornsalens Jeremy Hardy och funk med homecoming-bandet King Kong som beskriver en medeltida stad under attack.
”Den här stan har blivit museal, en zon att placera kapital”, sjunger Fredrik Blomgren. Sedan tar han sig ett sista glas medan blåset och Nordpianot vevar på med en flitig bas i botten i en typisk fyratakters melodislinga från detta Visbyband som ofta blandar friskt mellan vilsam melodisk poesi, lokala och litterära referenser och rappa samhällspolitiska texter.
Här är det gentrifieringen av den medeltida turiststaden och fullt ös som gäller.
Vi ser fram emot nästa låtsläpp.
Björn Ahlsén
En sommarfredag på Nunnan
MUSIK: Hade sett i flödet att det som vanligt var spelning på gång på kulturetablissemanget Nunnan mitt i Visbys hjärta. Det är sedan länge en trygghet för oss kulturarbetare att dra en repa förbi stans vardagsrum-Stora torget. Ett myller av folk och denna kväll gör Novemberavtalet en spelning i soulen och glädjens tecken. Förutom bra lirat och fantastisk stämning är det häftigt med ett band där 4 av fem medlemmar sjunger lead i någon låt och alla körar.
CR Maurin levererar gitarrsolon och tillåts med rätta brodera ut på sätt värdigt jazzklubben. Ida Andersson Jupiter leder både bandet och Nunnanpubliken med ett stort leende på läpparna. Jonas Wejdes tenorsax puttra ömsom behagligt i bakgrunden ömsom i bredbenta solon och Linn Klintberg är lika trygg på kör och klaviatur som i leadsång. Mattias Jupiter och Rickard Gustavsson är precisa och samspelt stabila.
Övriga i bandet och vi publiken kan tryggt luta oss bakåt och bara kan åka med soultåget ut från kentrikós stathmós Nánnan, denna ljumma sommarkväll.
Tomas Johansson
Behövs svarta prickar?
MUSIK: Jag var i helgen på en konsert i Domkyrkan. Musikern inledde hela konserten med att bara börja lira. Ingen introduktion. Ingen information efteråt om vad det var vi hade hört.
Det visade sig att han fritt hade improviserat. Det är väl iofs inget konstigt. Improvisationer är ju en stor del i många genrer, inte minst inom jazz och blues. Men nu var det inte jazz eller blues utan s.k. klassisk akustisk musik. På gitarr.
Det var öns egen Segovia, Krister Dahlström, som jag många gånger hört lira. Den här lördagen presenterade han ett för mig helt nytt konsertprogram. En ”Musikalisk mosaik” där han tig ut svängarna mer än vanligt. Där fanns naturligtvis några av hans favoritkompositörer som Sor, Olle Adolphson och Albeniz i vackra romantiska stycken och renässansmusik av Dowland och en Francis Cutting. Och Roger Waters (det dyker alltid upp lite rock i Kristers konserter)! Men mosaiken innehöll även ”fulare” och vildare kompositioner där ackord och notföljder var långt ifrån klassiska. Där fanns dissonanser och för örat ovana kombinationer. (Han berättade i ett av sina sedvanligt intressanta och roliga mellansnack att en person i publiken hade kommit fram efteråt och sagt frågat ”Du som brukar spela så bra, hur kom det sig att du spelade lite falsk idag”. )
Personen ifråga avsåg kanske kubanen Leo Brouwers stycken, som var tekniskt avancerade och sannolikt svårspelade, och som innehöll flera roliga upplevelser för örat. Men framförallt var det mot slutet av konserten en komposition av Tunisienfödda fransmannen Roland Dyens som låg bakom. En musikalisk kaskad som for hit och dit i underbart märkliga vändningar som satte vänsterhandens fingrar på hårda prov. Jag misstänker starkt att Krister hade tillbringat oändligt många timmar att studera in och öva på det stycket!
Och även att improvisera var en ny giv, det brukar han och andra klassiska musiker inte göra. Iallafall inte på konsert. De svarta prickarna på notpappret brukar vara lag. Men det gjorde han alltså. Och det tycker jag att det ska Krister fortsätta med. Och kanske utveckla till att skriva egna solokadenser och kompositioner!
De intensiva applåderna resulterade naturligtvis i extranummer. Här tyckte jag mycket om greppet att sätta ihop Taubes Nocturne och Stairway to heaven till ett stycke.
En fin och rolig och lite småbökig konsert som grundade för en fortsatt fin lördagskväll.
Björn Ahlsén
Ad Fontes. Pressbild.
Ad Fontes blir man lycklig av
MUSIK: När jag flyttade tillbaka till ön 2020 var Ad Fontes några av de första jag upptäckte. Sångare på en nivå som öppnar för att varje enskild röst tål att höras. Mycket har hänt sedan dess. Dan Eiderfors är inte längre ibland oss och medlemmar har kommit och gått. Men det finns en kärna som burit ambitionen och nivån och gruppen är fortfarande fantastisk.
I sommar har de gjort en liten turné med konserter i tre kyrkor, Domkyrkan, Eksta och i lördags i Rute. Där var det inte alldeles lätt att hitta en plats för de 8 medlemmarna att både höras ut och höra varandra. Men det gick till priset av att 6 platser i mitten längst fram blev osittbara. Det kom glädjande mycket publik, troligen både från Fleringe och Fårösund.
Vi fick det vi kommit för och hoppades på – Palestrina, Palestrina och Palestrina med tydlig stämföring och de harmoniska flöden som hör den tiden till. Först två motetter. Sicut cervus lyssnar jag alltid extra till eftersom det är därifrån som gruppen tagit sitt namn. Sicut cervus desiderat ad fontes – Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar. Det är vackert till och med utan musik.
Och så en hel mässa. Dess delar är desamma som vi fortfarande använder. Programbladet gav oss den svenska översättningen, men Ad Fontes sjöng på latin, det språk musiken är skriven för. Resurrexit – nog är det ett jublande utrop.
Konserten avslutades med extas som var mer jordisk. Tre madrigaler där den sirliga texten innehåller allt din fantasi behöver.
to do me due delight – blunda ett ögonblick och tänk!
while she for triumph laughs – kan du se det för dig?
Så fick vi ett extranummer som skjutsade oss nästan fram till nutid, eller åtminstone till vår ungdom. Beatles, minsann. Money can’t buy me love. Så sant, men då man ser sig om i världen verkar det ändå finnas många som försöker köpa sin kärlek för pengar. Jag känner som Fröding: Sjung vackert I skorrande strängar, sjung vackert om kärlek ändå.
Tack för en fin konsert!
Bertil Thorslund
