KRÖNIKA 2026-08-19: Ett politiskt budskap som trummas in i våra öron är att politiken ska utformas så att den gagnar ”hårt arbetande svenska familjer”. Det är med andra ord enbart vissa, särskilt utvalda, som ska ha det bra. De andra ska lida, straffas och förminskas. Det är klassisk förtryckarmentalitet som blomstrar. Det är så fascister, nazister, kommunister och andra diktatorer alltid har byggt upp sin makt, dvs. genom att välja ut en svag grupp och rikta all sin ilska och allt sitt hat mot den gruppen. Då kan de som identifierar sig som ”hårt arbetande” (och det är det många som gör utan anledning) känna sig utvalda och lite mer värdefulla.
Sjuka och andra som presterar mindre kan bespottas. För att inte tala om lata och arbetsskygga – en kategori jag själv känner starkt för, men som det är tillåtet att stena utan straff. Annars är just straff något som är väldigt populärt bland de ”hårt arbetande svenska familjerna”. Alla som inte tillhör det utvalda gänget ska straffas – och det hårt. Nyckeln till den egna lyckan ska vara andras olycka. Man ska kunna njuta bättre av sin egen förträfflighet när den kan relateras till andras miserabla tillvaro.
De som med sådan emfas ivrar för de ”hårt arbetande” menar emellertid inte just det. Men det låter bättre än att säga sanningen, dvs. att man vill gynna de som är duktiga på att utnyttja och profitera på andras hårda arbete. De verkligt hårda jobben – skitjobben – kan de miserabla få utföra (utan någon särskild belöning).
Och ”svenska” – vad betyder det i sammanhanget? Är det något särskilt fint och värdefullt med att vara svensk? Är det ett ”folkslag” som står över andra ”folkslag”? Detta är också en komponent i klassisk förtyckarmentalitet. Ni vet – förr var det högresta blonda ädla arier som vänder sig mot utsugande och dekadenta judar och i dag svenskar mot t.ex. araber eller afrikaner.
Och ”familjer”? Alltså s.k. ”kärnfamiljer” (för övrigt en historisk parentes) ska ställas i centrum. Mamma, pappa, 2 – 3 barn är det ideal som ställas mot avarter som ensamstående, bögar och flator.
Varför uppmana till söndring, splittring och hat? Varför kan inte människokärlek, omtanke, solidaritet och medkänsla få vara ledstjärnor? Och tänk om vi kunde få slippa att arbeta hårt och umgås med kärnfamiljen och i stället njuta av att arbeta mindre och lata oss mer och umgås med de vänner vi själva har valt.
— — —
KRÖNIKÖR | Mikael Mellqvist är jurist och före detta lagman vid Gotlands tingsrätt. Han skriver återkommande krönikor för Horisont.
KRÖNIKA | De åsikter som uttrycks är krönikörens egna.
— — —
VEM ELLER VAD vill du läsa mer om? Har du tips på spännande människor eller händelser som vi bör gräva i? Mejla Horisonts redaktion på redaktion@hpress.se!
— — —
PRENUMERERA för att få tillgång till Horisont magasin och allt premiummaterial på sajten.
— — —
HORISONTS NYHETSBREV skickas ut helt gratis varje vardagsmorgon med en sammanfattning av de senaste Gotlandsnyheterna. Registrera dig via länken.
