Horisont har knutit till sig ett kluster av kulturengagerade och kunniga personer som redaktionens ögon och öron inom kulturen på Gotland. Varje tisdag publicerar Horisont ett urval av kulturhändelserna från veckan som gått.
David Härenstam, Stina Ekblad och Nils-Erik Sparf i Vårdklockans kyrka. Foto Björn Ahlsén.
Ågust, Stina, Sparf och en Härenstam
MUSIK: Landets äldsta musikaliska sällskap, det gotländska, som levererat musik till öns medborgare sedan 1815, hade i söndags säsongsavslutning. Gäst var ingen mindre än Stina Ekblad, som läste poesi och texter av August Strindberg med musikaliska kommentarer och intermezzon av Paganini, J.S. Bach, Chopin m.fl. (och en sång av Ågust himself!) framförda av Nils-Erik Sparf på violin och David Härenstam, gitarr. Vårdklockans kyrka var naturligtvis fullsatt och genom västerfönstren skickade vårsolen romantiska strålar över scenen. En vacker kväll för själen.
Och på tal om själen så läste Stina också en kort text om Strindbergs förhållande till gitarren, som han också trakterade. Den handlade om hur han synkroniserade dess ackord med sitt självtillstånd; när själen kändes som ett D-mollackord var det ganska illa, men desto bättre mådde den när den den var stämd i F-dur.
Det är inte varje vecka vi har besök på ön av så gedigna och välbekanta storheter. När schlagerstjärnor kommer hit brukar lokaltidningen vara på plats och rapportera, men jag såg då ingen reporter i lokalen. Jag ser dock på Helagotland just att man denna söndag bevakar och rapporterar om Fardhem-Garda i div IV och Väskinde AIS i fotbolls-femman… ”Folk är inte så intresserade av kultur” brukar tidningens chefredaktör motivera sig när de får kritik för sin usla kulturbevakning. Jag är dock helt säker på att ingen av gärdsgårdsseriens matcher hade en publik på närmare 100 personer, som här på kvällens konsert!
Björn Ahlsén
Gutamål i Domkyrkan
MUSIK: Domkyrkan har etablerat något fantastiskt – lördagskonserterna kl 11. Här har man skapat en arena som blivit viktig för många. Just denna lördag var fokus sång och gutamål. Nästa lördag är det Roxy Klassisk som bjuder på ett program med instrumental inriktning.
Kyrkan litet extra fylld av kringströvande kryssningsturister som de fantastiska kyrkvaktmästarna så snyggt hanterade. Domkyrkan är en kyrka med många ansikten. Turistkyrka, jodå, men nu skulle den vara konsertkyrka och det blev den. Tack extra till vaktmästarna.
Julia Westberg, Linn Smitterberg och Hilda Granath Wennström gav oss ett varierat program på temat gutamål. En särskild guldstjärna till Hilda som ställde upp då hennes kör, Voices of Hope, inte kunde då alltför många var sjuka.
Det blev förstås mycket Gustaf Larsson, men också Pugh Rogefeldt, Göran Ringbom, Janne Ekdahl och Allan Nilsson. Låter det litet manstjockt? Men det är verkligen inte hela sanningen om programmet. Linn hade gjort en tonsättning av Gustaf Larssons Tro. Julia hade skrivit dikten Ei ljaus och tonsatt den tillsammans med Elliot Ingelse. Limu, limu, lima hade Linn gjort en gutamålsversion av. Och vaim tror du skrivit texten till Vaim tror du att du jär? Alva Möllerström!
Två- och trestämmig sång, piano och Julias harpa. Och inbjudan till allsång av gutamålsversioner av trygga psalmer. Som verkligen ledde till allsång. Det klingade fint under valven.
Att försjunka i gutamålets diftonger är kanske lappri för en gute, men en inflyttad fastlänning som jag kände mig extra inbjuden att såhär få dela kulturarvet.
Mycket folk var där, fattas bara annat. Och Julia, Linn och Hilda tackades med stående applåder. Hade det inte varit för att Ljudvågor stod och stampade i tamburen kunde vi säkert ha fått ett extranummer.
Sist en smolk i denna glädjebägare. Ljudanläggningen i Domkyrkan är kort sagt förfärlig, tycker jag. Ska ett program som detta göras rättvisa så duger den inte. Jag är säker på att vi på ön har ljudtekniker som skulle kunna göra det som behöver göras. Det skulle både konsert- och gudstjänstbesökare bli mycket glada för.
Bertil Thorslund
Flageoletternas afton
MUSIK: I lördags var det final för årets upplaga av Ljudvågor. En årligen återkommande konsertserie där eleverna på Gotlands Tonsättarskola får sina kompositioner, ofta förstlingverk, uruppförda av professionella ensembler. Det har varit Elektroakustiska ljudmattor, körverk uppförda av Kgl Musikhögskolans kör och blås med GotlandsMusiken.
Och i lördags var det dags för stråkar när den välrenommerade Zilliacuskvartetten spelade upp fem, i mitt tycke, synnerligen svårspelade verk med mycket övertoner och märkliga tonföljder. Fyra synnerligen skickliga kvinnor i en traditionell stråkkvartett som måste ha övat intensivt för att få noterna att sitta. Imponerande. Och både kvartetten och komponisterna fick rungande applåder.
Evenemanget är alltid mycket välbesökt, inte minst av en ung entusiastisk publik av elever från Tonsättarskolan. Jag brukar gå på minst en konsert varje år. All musik som uppförs är inte alls i min smak med många smöbökiga disharmonier och oväntade ljusbilder, men det är ett rent nöje att bli berörd och höra kreativiteten, upptäckarglädjen och fantasin hos alla dessa, ofta unga, blivande tonsättare. Någon ytterligare musikalisk recension ger jag mig inte på; det överlåter jag till betydligt kunnigare människor.
Björn Ahlsén
