ROXYS KULTURKRÖNIKA 2026-05-22: ”Jag är som popcorn i en mikrovågsugn,” sa hon.
”Pop. Pop-pop. POP-POP-POP. Idéer hela tiden. Projekt överallt. Jag startar tio saker och slutför ingen just nu. Det är som att stå på en station där tågen bara kör förbi!”
Jag träffade henne och 14 andra kreativa soloentreprenörer i februari i år. Musiker, författare, konstnärer, coacher från Sverige, England, USA, Portugal och Brasilien. Alla var sina egna chefer, jobbade ofta hemifrån, satte sina egna regler.
Alla hade upptäckt att friheten inte räcker.
Mitt uppdrag: skriva C uppsats i psykologi. Se vad som händer om man får stöd i sina processer under 12 veckor.
”I just freeze,” sa hon. För många hattar. För många val.
Psykologen Barry Schwartz kallar det ”the paradox of choice”. För många alternativ förvandlar frihet till förlamning. Och för kreativa soloentreprenörer är det värre.
Ingen vardaglig fikarast att dela tankar på, ingen annan chef än de egna måstena. Inga vittnen till rörelse.
Så hur vet hon att hon rör sig överhuvudtaget? Det är en känsla.
Det jag testade med dessa kvinnor kan tyckas brutalt enkelt: Samtal i tydlig struktur, tre personer, varannan vecka, samma frågor. Tid att tala, speglas och få feedback.
Jag ser dig, du ser mig, vi ses igen om fjorton dagar.
Plötsligt hände något.
”Vänta, du har skrivat tjugo sidor, byggt en hemsida OCH mailat tio gallerier på två veckor!?” WOW! Eller tvärtom:
”Du sa att du ville skapa tid, men du startar nya projekt. Vad handlar det om?”
Inget dömande. Bara spegling och varma ögon.
Slutade popcornhjärnan att poppa? Knappast! Men det var heller inte poängen.
Vi lärde oss något annat: alla popcorn behöver inte poppa samtidigt. Du kan faktiskt välja ETT och säga till två andra människor: ”Det här gör jag tills vi ses igen.”
För när du säger det högt blir det verkligt. Det finns vittnen. Du kan inte bara ändra dig i smyg utan att någon märker.
Tolv veckor senare, sa hon:
”Jag inser nu att alla tågen inte gick förbi. Jag tar faktiskt vissa av dem. Gör saker på mitt sätt, i min takt. Jag är ett tåg.”
Och så skrattade hon. Vi skrattade allihop för vi kände igen oss.
Ett popcorn-tåg, kanske. Ett tåg som rör sig framåt. I egen takt.
Kreativa yrkesverksamma behöver inte fler idéer. Gud vet att vi har idéer.
Vi behöver inte motivation. Vi är redan drivna, ofta till utbrändhet.
Vi behöver verktyg att uppleva vårt görande, tillhörighet,
i en värld som inte är skapad från vårt sett att leva i den.
Jag skriver det här i ett soligt Visby. Min egen hjärna poppar också. Men just nu skriver jag bara det här. För om en vecka ska min uppsats in. Den är spännande läsning! Och minst två personer vet om det.
VECKANS KULTURTIPS:
— — —
KRÖNIKÖR | Karina Kampe, artist, låtskrivare och podcaster.
KRÖNIKA | Varje fredag publicerar Horisont en kulturkrönika från kulturföreningen Roxy. De åsikter som uttrycks är krönikörens egna.
— — —
VEM ELLER VAD vill du läsa mer om? Har du tips på spännande människor eller händelser som vi bör gräva i? Mejla Horisonts redaktion på redaktion@hpress.se!
— — —
PRENUMERERA för att få tillgång till Horisont magasin och allt premiummaterial på sajten.
— — —
HORISONTS NYHETSBREV skickas ut helt gratis varje vardagsmorgon med en sammanfattning av de senaste Gotlandsnyheterna. Registrera dig via länken.
