Corona

”I illustrationens värld finns inga gränser”

TextMaria Molin FotoSveds Signe Söderlund & Emma Hanquists egna illustrationer Publicerad 2021-08-08
Artikeln finns att läsa i sin helhet i Horisont nr 59 (juli-augusti 2021)

Dela på FacebookDela på Twitter

Under årets första kvartal lade illustratören Emma Hanquist ut en bild om dagen i sin visuella coronadagbok på Instagram. Liksom ett trettiotal andra kulturskapare berättar hon om pandemin genom sin egen konstform, på uppdrag av Region Gotland. Horisont träffade henne för ett samtal om gemenskap, utanförskap och ett inkluderande bildberättande.

”Gott nytt år?” Emma Hanquist inleder sin coronadagbok på Instagram på nyårsafton med en bild på en natthimmel, där fyrverkerierna exploderar i form av coronavirus ovanför hustaken. Illustrationerna gestaltar dagliga nyheter och händelser eller egna betraktelser kopplade till pandemin – ofta med lokal förankring med igenkänning för gotlänningar. Emma är en av de 35 kulturskapare som fått dela på en miljon kronor som Region Gotland delat ut till kulturprojekt som skildrar pandemin. Coronadagboken avslutades den 1 april och nu finns det planer på att samla bilderna i bokform, ett tidsdokument och en bildberättelse om 90 dagar under en pandemi. 

– Jag hade nära till idén eftersom jag nyligen gjort en julkalender på sociala medier, på temat att vara snäll, där jag testat konceptet med att publi-cera en bild om dagen och fått väldigt fint gensvar, säger hon.

Det brinnande intresset för samhällsfrågor och i synnerhet klassperspektivet blossar upp redan på tröskeln. Innan jag hunnit ta steget in i hallen har Emma berättat om sin arbetarklassbakgrund, att hennes pappa städade i det flerbostadshus hon nu flyttat in i, på den tiden då det var Lantmännens spannmålsmagasin.

– När man har gjort en klassresa hamnar man i ingenmansland. Du tillhör inte längre klassen du växte upp i, men känner dig inte heller hemtam i konstvärlden, där klassperspektivet ofta saknas i diskussionerna om representation och kulturellt kapital, säger hon och berättar att hon nyligen deltog i en digital föreläsning på Konstfack, där hon skulle inleda med att redogöra för sin ingång till illustrationsvärlden.

– Då kändes det viktigt att betona att alla inte växer upp i en miljö där det är självklart att besöka gallerier och utställningar.

Lägenheten i södra Visby ligger högst upp i huset och har två våningar. På den övre finns kontoret där Emma arbetar mittemot sin man, animatören Anders Hellman. Från fönstret bakom skrivborden ser de ut över hustaken söderut och i horisonten avtecknar sig Högklints karakteristiska konturer mellan himmel och hav.

– Ofta visar jag honom mina skisser och frågar om han fattar idén. Ibland testar jag på barnen också, barn är intuitiva och jättebra på bild-analyser. Tydlighet, tillgänglighet och det omedelbara är nycklar i redaktionell illustration.