Spelet om hamnen

I december 2016 blev Slite hamn centrum för svensk storpolitik. 

Björn Jansson kallades till UD inför ett samlat pressuppbåd – försöket att driva igenom en affärsuppgörelse värd mellan 25 och 50 miljoner kronor med ryskägda Nord Stream 2 hade nått vägs ände. 

Det kommunala självstyret var satt ur spel och gotländska politiker maktlösa. 

TEXT LINNEA NILSSON & CHRISTER BJÖHLE FOTO CHRISTER BJÖHLE

Han såg lite pressad ut där han stod, sida vid sida med statsråden Margot Wallström och Peter Hultqvist. Eller kanske skamsen. Aldrig tidigare i den långa politiska karriären hade Gotlands regionråd Björn Jansson varit en av huvudpersonerna på en så välbesökt press-konferens. Samtliga stora svenska redaktioner var på plats för att få veta hur regeringen ställde sig till det faktum att både Gotland och Karlshamn var i färd med att upplåta hamnar till ryskägda Nord Stream 2.

Hela hösten hade frågan skvalpat runt i debatten. I riksdagen hade oppositionen, i form av Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna, gång efter annan väckt frågan. Varje gång hade Margot Wallström gett lika vaga svar. Hon sade att regeringen inte gillar Nord Streams gasledningsprojekt, men att de inte kunde stoppa den. Regeringen följde det säkerhetspolitiska läget, men respekterade kommunernas självbestämmande. Veckan innan mötet hade också landets alla ledarsidor berört ämnet. Aftonbladets Anders Lindberg hade frågat sig hur ”någon seriöst kan överväga att hyra ut en hamn, som är utmärkt för militära transporter, till Vladimir Putin? På Gotland av alla ställen?”. I en osignerad ledartext i Expressen fick regeringen kritik för att se ”mellan fingrarna på att lokalpolitikerna tar stora risker för några futtiga miljoner” och SVD:s Tove Lifvendahl kallade idén att hyra ut hamnarna ”helt absurd”. 

Mötet på UD varade i nästan två timmar. Pressen fick vänta i över 45 minuter på mötesdeltagarna som uppenbarligen hade mer att prata om än väntat. Med i rummet fanns, förutom de två ministrarna, den erfarne statssekreteraren Hans Dahlgren. Där fanns också samordnaren för den interdepartementala arbetsgrupp som hanterar Nord Streams ansökan på nationell nivå, Mikael Eriksson, och därtill flera sakkunniga från de berörda departementen. Bredvid Björn Jansson fanns Gotlands regiondirektör Peter Lindvall och från Karlshamn deras två motsvarigheter. Lokalpolitikerna fick veta att Nord Streams ansökan om att få dra gasledning i svensk ekonomisk zon nu är ute på förremiss. Under våren drar en vanlig remissrunda igång, men regeringen ser små möjligheter att säga nej till bolaget. Havsrätten och kontinentalsockellagen ger dem rätt att dra gasledning till havs. Lokalpolitikerna fick också veta att regeringen på europeisk nivå försöker påverka kommissionen, men att Sverige ser små möjligheter även där. Slutligen fick de veta att regeringen var allt mer pressade – både av det försämrade säkerhetsläget och av en allt mer kritisk opposition – och att det var i hamnfrågan som det fanns möjlighet att agera.

– Det var ett oerhört tydligt budskap från regeringen kring det säkerhetspolitiska läget. Gotland befinner sig i en orolig omvärld och de avrådde oss å det bestämdaste ifrån att göra det här, säger Björn Jansson, när Horisont träffar honom dagen efter, på arbetsrummet i Visby.

Statsråden var tydliga också inför pressuppbådet. De upprepade visserligen att Karlshamn och Gotland ägde frågan och att man ”inte klampar in i kommunernas självbestämmanderätt” men deras uttalanden gav litet utrymme för tolkning.

– Regeringen ser, baserat på myndigheternas bedömning, att användningen av svenska hamnar påverkar våra försvarspolitiska intressen negativt och vi har informerat kommunerna om detta, sade Margot Wallström.

Peter Hultqvist betonade i sin tur det känsliga läget som Sverige befinner sig i, med både en nyetablering av fast trupp på Gotland och flera inplanerade försvarsövningar:

– Om Nord Stream 2 genomförs enligt planeringen får det effekter för svensk försvarsplanering,.

De påpekade också det orimliga i situationen och öppnade för förändringar i det kommunala självstyret. Staten måste ha kontroll över territoriet när det handlar om landets säkerhet.

Björn Jansson berättar att de båda statsråden är ”gamla bekanta från SSU”. Margot satt i förbundsstyrelsen och Peter var ordförande i Dalarna under samma år som han själv var SSU-ordförande på Gotland. Han beskriver mötet som ”bra och konstruktivt”, men att hålla kvar vid linjen, som han drivit under mer än ett år, blev omöjligt.

Under lång tid har Björn Jansson hävdat att bolaget är som vilken som helst och avtalet en ”ren affärsuppgörelse”. Han har också vid fler tillfällen sagt att Gotland inte kunnat säga nej. Ett bolags hemvist är inte skäl nog. Han har efterlyst en åsikt från regeringen – Region Gotland inte har kompetens nog att göra en säkerhetspolitisk bedömning – men så sent som dagarna före mötet på UD var han självsäker nog att i medier säga att ”utgångspunkten är att avtalet godkänns” och dessutom avfärda kritiken.

– Det är många försvarsexperter som yttrat sig. Jag tar inte så allvarligt på experterna, sade han till Aftonbladet.

Mötet på UD ändrade allt och dagen efter säger Björn Jansson att han själv är förvånad.

– Frågan hade blivit mer storpolitik än jag trodde från början. Det är ett stort spel uppe på riksdagsplanet.

Redan på kvällen efter mötet på UD, det vill säga tisdagen den 13 december – ringde Björn Jansson till tekniska nämndens ordförande, Tommy Gardell (S).

Nämnden äger frågan om Gotlands hamnar och det var den som på ett sedan länge inplanerat möte – på torsdagen den 15:e – skulle ha tagit beslutet om Slite och Nord Stream 2. En majoritet av nämndens ledamöter planerade att rösta ja till avtalet, och att detta sedan skulle ses som en rekommendation för ett slutgiltigt beslut i regionfullmäktige i slutet av februari.

Men Björn Jansson berättade för Tommy Gardell att läget var allvarligare än de båda hade trott. Regeringen sade nej och Gotland hade inget att sätta emot. I den sena Aktuellt-sändningen där Björn Jansson intervjuades sade han visserligen att fråga skulle bollas tillbaka till Gotland för en lokalpolitisk debatt, men någon omfattande diskussion blev det inte.

När Horisont på onsdagsmorgonen sms:ar Tommy Gardell och frågar om beslutet i tekniska nämnden skulle skjutas upp blev svaret kort. ”Frågan tas upp för avgörande imorgon och vi kommer självklart inte att gå emot vad som framkom i Stockholm igår”. Sms:et skickades under sittande möte i regionstyrelsen, på vilket Björn Jansson och Peter Lindvall berättade om träffen på UD. Tommy Gardell hade då ännu inte talat med någon annan i tekniska nämnden. När Horisont träffar honom senare på dagen har han fortfarande inte hunnit prata med sina nämndkollegor.

– Men regeringen har varit hemskt tydliga. De gör uppenbarligen samma bedömning som Försvarsmakten angående hamnen och då måste vi lyssna på det, sade han och upprepade att nämnden måste säga nej.

– Det var total enighet om det i regionstyrelsen idag. Vi kommer ta beslut i morgon och då behöver det inte heller lyftas till högre instans. Vi får ett slutgiltigt nej.

Varför är det så bråttom? 

– Vi kan inte förhala det.

Så nu ska du övertala dina nämndkollegor utifrån argument som du inte ens får veta på grund av sekretess? 

– Jag litar på Björn. Han har fått mycket information och han är tydlig och klar. Det räcker för mig.

Det snabba beskedet från Gotland väckte de politiska kommentatorernas nyfikenhet. SVT:s Margit Silberstein menade i en analys samma dag att det kommunala självstyret var satt ur spel. Hon skrev: ”Wallström och Hultqvist kallade det ett informationsmöte om det säkerhets- och försvarspolitiska läget. Det var det också, men utgången var given, elefanten i rummet var avtäckt.  I krocken mellan att säkra pengar och välbehövliga jobb till Gotland och Karlshamn och rikets säkerhet fick de kommunala intressena ducka”.

SR:s Tomas Ramberg var inne på samma linje. ”Tänk dig att du är kommunpolitiker och kallas upp till dina mäktiga partikamrater i regeringen. Där placeras du mitt emot landets utrikesminister och försvarsminister i ett rum i utrikesdepartementets palats. De ser på dig och förklarar att om du tar det beslut du har tänkt kommer du att försämra Sveriges militära säkerhet. Dessutom får du veta att det kommer ekonomisk kompensation om du ändrar dig. Inte många skulle missuppfatta budskapet.”

Vill du läsa hela artikeln? Köp Horisont hos närmaste återförsäljare.

Vill du prenumerera på Horisont? Inga problem!

Klicka på länken https://www.horisontmagasin.se/subscription/