Bilden ovan: En del av en relief (se hela längre ned i artikeln), gjord av Helena Andreeff Laurin, på Almedalsbiblioteket. Foto Christer Bjöhle.
Vara Vit Mans slav. Så börjar en av den svenska litteraturhistoriens allra mest citerade dikter. Skriven av dottern till banvakten i Buttle.
Möt Sonja Åkesson, poeten som lämnade den gotländska landsbygden för storstaden och odödligheten.
Denna artikel publicerades i Horisont nr 64/ sommaren 2022.
Banvaktens jänta hade ingen själ / hade bara hjärta, galla, nerver / och ett fräknigt tryne.
Det är med hårda ord som Sonja Åkesson beskriver sitt barn-jag i dikten Självporträtt från 1963. Hårda ord mot den lilla flicka som växte upp intill järnvägen på Gotlands landsbygd. En flicka som fick kliva upp i tidig morgontimme för att hjälpa sin morgontrötta pappa banvakten att hissa upp bommarna. En flicka som med sorg lämnade skolan och började jobba som 13-åring, då familjens ekonomi inte klarade mer.
Sonja Åkesson föddes 1926 och spenderade sina första år i stationshuset i Buttle. Senare förflyttades faderns tjänst till Havdhem och familjen följde med. Det var där som Sonja Åkessons vuxenliv tog sin allt för tidiga början. Hon arbetade som piga, servitris och på slakteri. Senare som telefonist i Visby. I telefonväxeln tränade hon bort den gotländska dialekten. Var hon redan då på väg någon annanstans?
