Publicerad
Dela på FacebookDela på Twitter
Fåglar har i all tid varit en symbol för frihet, att kunna flyga och som en del förflytta sig tusentals kilometer vår och höst är anledningen. Gotland har ett rikt fågelliv. Med ett ökat intresse – av olika skäl.
TEXT TOMMY SÖDERLUND FOTO MICHAEL PELZ
Berguv kom troligen till Gotland ”i människans tjänst”, tämjd för att locka kråkor inom skotthåll. Vilda fåglar jagas, andra räknar dem, prickar av vilka som varit synliga. En del avbildar deras karaktär eller bara finner lugn och harmoni i att följa deras beteende. Alla har vi en relation till fåglar, kanske via ett eget fågelbord. Så sent som början 1900-talet satte vi gotlänningar upp starholkar för att sedan skatta boet på innehåll. Man var dock noga med att ta ansvar för artens fortlevnad, att lämna deras sista kull, annars bet man sig så att säga i den svans vi inte har.
Staren var då vanlig men har minskat kraftigt sedan 1960-talet.
Småfåglar ”skördas” i dag när de flyttar i södra Europa. I stora nät fångas de till föda för människan.
Ett rovfiske av fågel, anser en del. ”Lagom är aldrig hemma” hörde jag från min farmor då hon tyckte att man tog för mycket av något. Det tänker jag på nu när jag ställer frågan: Vad är lagom och hållbart för vår ö, vad gäller relationen mellan vilda fåglar och människan? Vilka hot och möjligheter finns för att överleva tillsammans?
Jag gör en spaning in i framtiden utifrån dags-läget och tar många till min hjälp.
Min start blir på sociala medier, där jag möter en bildvärld fylld av vackra fåglar fångade i tusendelen av en sekund, i färd med födojakt, ett bråk eller bara sittande på en gren. En fotograf som jag mötte för 20 år sedan väcker mitt intresse: Michael Pelz, vars bilder Horisont har förmånen att visa i det här vårnumret. I sällskap av tålamod, kaffe och några mackor har han väntat i timmar vid olika fåglars hem, besök som tar fyra till fem timmar varje dag. Plötsligt kommer ögonblicket.
På kameran sitter ett enormt objektiv, som i kombination med kort slutartid ger möjligheten att se det vi inte hinner upptäcka med blotta ögat. Minneskortet vittjas och fångsten delges oss via sociala medier. Mellan 600 och 800 ”gillatummar” blir belöningen. Nästa dag, samma rutin: tidigt upp, packa och iväg. Om han skulle känna sig lite trött kan han alltid sitta kvar vid köksbordet, för där utanför fönstret har sparvhökens familj flyttat in. Maten finns vid fågelbordet även för sparvhöken. Den häckar i närheten, vilket ger Michael möjlighet till bra bilder utan att behöva ta sig så långt.
– Ejdersträcken kommer nu i mars april, bara metern över ytan vid Gnisvärd så här års, berättar han entusiastiskt.
– I rätt vind och ljus blir det fantastiska bilder. Fy f-n vad fräckt! Min pappa Jimmy, 75 år i dag, är också naturfotograf. För någon vecka sedan fick han en bild på lodjur. Lite avundsjuk blev jag, men det var ju i Småland där jag kommer ifrån.
Vill du läsa resten av artikeln eller se fler av Michael Pelzs bilder?
Köp det aktuella numret av nyhetsmagasinet Horisont hos närmaste återförsäljare (https://www.horisontmagasin.se/var-kan-jag-kopa-horisont/) eller direkt från redaktionen via redaktion@hpress.se.
Teckna en prenumeration via länken https://www.horisontmagasin.se/subscription/, eller över disk på Bokhandeln Wessman & Pettersson, Adelsgatan 5 i Visby, eller mejla prenumerera@hpress.se!
Annons
