Allmänt

I huvudet på Meit Fohlin

Publicerad 2017-10-06

Dela på FacebookDela på Twitter

När mamman dog bestämde hon sig för att byta liv. Hon skilde sig, sålde hästgården och började med politik. Idag är Meit Fohlin Gotlands ledande politiker med ansvar för en ekonomi som hon själv inte tror är möjlig att få ihop.

Arbetshösten är igång. Det är ett år kvar till nästa val och Meit Fohlin – som mitt i sommaren tillträdde som regionstyrelsens ordförande på Gotland – har kommit tillrätta i det nya arbetsrummet på Visborg. I företrädaren Björn Jansson gamla rum, där blommorna vattnas av någon annan och där regiondirektören Peter Lindvall sitter vägg i vägg.
När Horisont hälsar på för att göra en lägre intervju hinner vi knappt ställa första frågan innan rumsgrannen knackar på och meddelar att Meit måste till radion, direkt efter vår intervju. Gotland har fått 100 miljoner från staten som en del i regeringens Hela Sverige-satsning och det måste kommenteras av högsta hönset.
– Det går inte, svarar hon först, innan hon inser att tiden räcker till och att hon kan sitta där hon sitter ytterligare en timme.
– Var var vi? säger hon sedan.

Horisont har kommit för att få veta mer om Meit Fohlin. Vem hon är och hur hon hamnade i politiken. Vad som driver henne och hur hon ser på några av de för Gotland avgörande frågorna.
Du pratade om hur du hamnade i politiken!
– Ja, visst ja. Mitt politiska intresse föddes via min mamma. Hon var jurist och hade en egen byrå i Visby. Hon var socialdemokrat och medlem i partiet, men framförallt aktiv i olika frivilligrörelser och satt i Amnestys internationella styrelse. Så jag har alltid gått första maj-tåg och alltid skramlat med bössor. Även om min mamma gjorde en klassresa, och vi hade det bra, så har jag varit medveten om att det finns många som inte fötts med samma möjligheter. Värderingarna fanns där om att man måste fördela mellan rik och fattig, och att det är någonting bra att betala skatt. Min mamma var ensamstående, det var bara hon och jag, och jag hade ångest som barn och tänkte på vad som skulle hända om hon försvann. Hon var den enda tryggheten och när hon väl gick bort, många år senare år 2004, så satte det igång massor av saker hos mig. Jag separerade, sålde gården och alla hästarna för att börja med politik.

Vill du läsa hela artikeln? Köp Horisont hos närmaste återförsäljare. Vill du prenumerera på Horisont? Inga problem! Klicka på länken https://www.horisontmagasin.se/subscription/

FOTO SVEDS SIGNE SÖDERLUND