Mars 2015 är en högtidsmånad för Horisont – Gotlands nyhetsmagasin; vi fyller nämligen ett år.
Följ med på en odyssé från dröm till idé och från idé till förverkligande av ett unikt lokaljournalistiskt projekt.
Magasinet du nu håller i din hand är en pigg, unik och stadigt växande ettåring.
Det första numret av Horisont släpptes 26 mars 2014, och numret som den här artikeln finns i kom ut på dagen ett år senare, 26 mars 2015.
Horisont är något så ovanligt som lokaljournalistik i magasinsform. Ett magasin med längre artiklar, med fokus på undersökande journalistik, fördjupande artiklar och gripande människoöden, om Gotland och gotlänningar. Faktiskt det enda helt fristående och oberoende lokaljournalistiska magasinet i landet – men sedan Horisonts tillkomst har detta gotländska unikum sått frön hos journalister både i Sverige och i Danmark, journalister som börjat fundera över möjligheterna till liknande koncept i sin hemtrakt och som har hört av sig för att bolla idéer och för att få tips och råd.
Horisonts journalister har bjudits in till såväl Karlstads universitet som Lunds dito för att föreläsa om magasinet och dess tillkomst, och på förra årets Almedalsvecka blev Horisont en egen programpunkt; Journalistförbundet och Gotlands journalistdistrikt arrangerade ett seminarium med Horisonts satsning i fokus.
I många år hade tidning efter tidning brottats med ekonomiska svårigheter och minskade upplagor. Färre läsare ville betala för papperstidningen, och väldigt få var också beredda att betala för material på webben.
Men alla mediechefer – som i dag i allt högre utsträckning är ekonomer och inte publicister – gjorde samma sak för att snabbt och kraftigt minska utgifterna: krympte personal-styrkan, varslade journalister, lär färre göra mer. Och räknade med att bolaget ändå skulle dra in samma pengar.
Fyra gotländska journalister – Linda Berglund, Emma Fagerberg, Per Wallstedt och Christer Nilsson – hade tröttnat på hela mediabranschens ständiga neddragningar och besparingar, och ville testa en annan ingångsvinkel: en satsning på det journalistiska innehållet. Horisont blev motreaktionen på branschens kris. Horisont ville vända på begreppen – om en tidning blir tunnare och kvaliteten i mångt och mycket sämre eftersom personalstyrkan har krympt, så är det inte konstigt att färre vill köpa tidningen i fråga. Kan man i stället satsa på innehållet, ge journalisterna tid att jobba med sitt material, låta intervjupersoner prata till punkt och ge text och bild det utrymme det förtjänar, borde det också kunna locka nya läsare.
Per Wallstedt och Christer Nilsson var länge kollegor på GT:s sportredaktion, men under 2011-2012 hade Wallstedt en kombinerad tjänst som sportreporter och allmänreporter, medan Nilssons dubblerade mellan allmänreporter och nattchef.
På sensommaren 2012 föll det sig inte bättre än att denna duo började diskutera möjligheterna att skapa ett magasin à la Filter eller Offside, fast med lokal koppling i allt sitt innehåll. I all hemlighet pågick dessa samtal, på fik på stan och hemma hos varandra.
Under hösten och vintern 2012 involverades Horisonts andra duo, reportern Emma Fagerberg och fotografen Linda Berglund. Den förstnämnda jobbade då på Arbetarbladet i Gävle men ville gärna flytta hem till Gotland igen, och den sistnämnda var foto-vikarie på GT.
När Per Wallstedt och Christer Nilsson kring julen 2012 bestämde ett hemligt möte med Emma Fagerberg på Norrgatts café i norra Visby, hade hon – som inför mötet inte visste alls vad det handlade om, mer än att Per och Christer hade en ”idé” – bestämt sig för att inte under några omständigheter säga ja till någonting alls vid sittande bord.
När detta fikamöte var över någon timme senare hade Emma redan sagt ja och börjat fundera på när hon skulle lämna Arbetarbladet och återvända hem till ön. Någon vecka senare var också Linda Berglund involverad och engagerad i projektet, och därmed började arbetet på allvar med att skriva affärsplan, beräkna budgetar, spåna idéer och slå sig in i den administrativa djungel av regelverk och myndighetsspråk som egenföretagare måste känna till.
Själva namnet på magasinet såg dagens ljus på en gul, liten postitlapp, där Christer Nilsson med sin säregna lilla handstil hade skrivit ett ord: ”HORISONT!?”. När Per Wallstedt en eftermiddag satt försjunken i en sporttext vid sitt skrivbord på GT:s sportredaktion, promenerade Christer Nilsson förbi och fäste utan ett ord postitlappen på skrivbordet framför honom.
Länge var sedan Horisont arbetsnamnet på det blivande magasinet, men i slutändan kändes det också som det givna förstahandsvalet när magasinet väl skulle få sitt ”riktiga” namn. H:et i moderbolagsnamnet H Press AB står förstås också för Horisont. ”Horisont Press AB” skulle visa sig vara ett otillåtet namn att ge ett svenskt mediabolag, eftersom ett tyskt bolag inom en annan bransch har varumärkesskyddat namnet ”Horizont” i hela EU.
Kring julen 2013 började rykten cirkulera om att något var på gång. Ett par månader innan hade fyra journalister tidigare verksamma på GT lämnat sina tjänster där, vilket förstås väckte en nyfikenhet. Per Wallstedt och Christer Nilsson hade sagt upp sig från fasta tjänster, och Emma Fagerberg och Linda Berglund hade tackat nej till längre vikariat.
Redan från start blev intresset och nyfikenheten för denna produkt stort. Sveriges Radio Gotland gjorde ett inslag om satsningen, liksom SVT:s Östnytt. Något senare berättade även GT och GA om Horisont, och innan allt var igång ”på riktigt” i och med premiärnumret i mars 2014, hade även branschtidningen Journalisten hunnit skriva inte bara en utan två artiklar i ämnet.
Allmänna lyckönskningar och glada tillrop gjorde att de fyra blev allt säkrare på att ha träffat rätt, att ha hittat ett format som tidigare inte funnits men som läsarna gärna ville ha.
Att träffa människor i sin rätta miljö, i stället för att intervjua via exempelvis telefon eller mejl, har varit ett av Horisonts ledord. Ett annat ledord har varit att lyfta blicken och sätta Gotland och gotlänningar i ett större perspektiv än det lokala. I den andan har också ett antal utlandsresor gjorts, för att låta gotlänningar som lämnat sin hemö få komma till tals i sitt rätta element, eller för att skildra skeenden som utspelas någon annanstans men som berör Gotland.
Mest uppmärksamhet hittills av de jobb Horisont har gjort fick vårt besök i Grekland under förra sommaren. En resa till Grekland kändes alldeles självklar i samband med att det nystartade bolaget Gotlandsbåten inte kunde sjösätta sin rutt Visby–Västervik som planerat under sommaren 2014 eftersom den grekiska färjan, för ändamålet omdöpt till M/V Västervik, aldrig kom till Sverige. Gotländsk media hade dittills rapporterat pliktskyldigt om de inställda turerna – när det gällde de bakomliggande orsakerna nöjde man sig mest med Gotlandsbåtens egna förklaringar, vilket bland annat handlade om uteblivna säkerhetstester på den aktuella färjan, dåligt väder som försenade renoveringsarbetet ombord på färjan och strejker i den grekiska hamn där färjan låg förtöjd.
Horisonts Christer Nilsson flög till Aten, vandrade genom gigantiska grekiska hamnområden och tog sig således fram till den för en fotvandrare tämligen otillgängliga pir där färjan fanns. Där fick Horisont träffa såväl den grekiske redaren som personal på färjan och bjöds på en rundvandring i det ofärdiga fartyget. Horisonts 17-sidiga reportage från Grekland väckte stor uppmärksamhet på hemmaplan, både SR, GT och helagotland.se uppmärksammade Horisonts Greklandsbevakning, liksom Västerviks-tidningen och nättidningar inom sjöfartsbranschen.
Men Greklandsäventyret är inte på något vis den enda utlandsresa som Horisont har gjort under sitt första år: I premiärnumret hade turen, för reporter Emma Fagerberg och fotograf Linda Berglund, gått till New York, där gotländskorna Hanna Herbertson och Sanna Dackmo gjort karriär inom varsin bransch.
Även i nummer två fanns ett långt reportage från USA, nämligen ett besök i hockeygotlänningen Johan Larssons vardag i det ovissa flackandet mellan NHL och AHL.
I nummer tre besökte Horisonts utsände den gotländske mångsysslaren Håkan Ottosson i Thailand, och i nummer fyra berättade vi om en gripande kärlekshistoria med utgångspunkt i Lärbro under tiden efter andra världskrigets slut. Horisont besökte i detta ämne Ungern, där framgångsrike regissören Péter Gárdos bestämt sig för att göra film om sina föräldrars öde som tog sin början på Gotland.
Nummer fyra bjöd på en stor jämförelse mellan två utifrån sett likartade öar med likartade förhållanden: Gotland och Åland. Horisonts besök på den finska men samtidigt självständiga ögruppen förklarar varför så mycket skiljer dessa Östersjögrannar från varandra.
Utöver utlandsresorna har förstås premiär-året bjudit på en rad andra på alla möjliga sätt spännande berättelser. I förra numret var det redogörelsen om turerna kring den sparkade regiondirektören Jan Björinge som stod ut mest, i nummer tio en lång redogörelse för hur rådjuren kom till Gotland och hur deras framtid på ön ser ut, och i nummer 9 berättade vi om hur författaren och romernas förkämpe Katarina Taikons liv blir film i Lergrav där hon hade en stuga som nu hennes dotter har tagit över.
Nummer åtta bjöd på en hjärtknipande berättelse om hur Dexters föräldrar fick kämpa för att få hem sin lille son, och i nummer sju avslöjade vi en mycket möjlig teori kring de nyligen upptäckta föroreningarna i marken i en rad villaträdgårdar i norra Visby.
Alla exemplen av artiklar från Horisonts första år är dock bara en bråkdel av allt som gjorts hittills.
Horisont har gett ut tolv nummer så här långt. I runda slängar 150 artiklar, en del väldigt långa och andra väldigt korta. 1 260 sidor av undersökande och fördjupande journalistik, människoöden och förklarande artiklar.
Och fler ska det förstås bli.
Många fler.
Ni, våra läsare, är en stadigt växande skara människor som gillar Gotland och som uppenbarligen också gillar oss – och det gillar vi.
Om det bara fortsätter på det viset, så kommer Horisont att fortsätta också. Häng med oss på resan genom Horisonts andra år!