Meny
Magasinet
Annons
Annons

Krönika

Krönika: På landet ringer man alltid varandra

Text Hanna Sihlman/ krönikör Foto Antti Sihlman Publicerad: 2026-09-30

Krönika: På landet ringer man alltid varandra

Denna krönika publicerades ursprungligen i Horisont nr 77/ sommar-höst 2026.


 

KRÖNIKA: Det börjar med att någon bankar på dörren mitt i natten. Jag har lyssnat på de stormiga vindarna en bra stund nu och min första tanke är att någon behöver komma in för att söka skydd.

Men i stället vill han som bankar att min man ska ut i stormen.

– Det är båtarna! ropar han.

Min yrvakne man kastar på sig kläderna och springer ut.

– Ha telefonen på, ropar han till mig som stannar kvar hos barnen. Gotländsk landsbygd goes Yellowstone, men livsstilen som man kämpar för handlar inte om boskap, utan fiske och havet. 

Mannen sticker iväg och jag ställer mig vid fönstret. Jag undrar hur det kan låta så här mycket även inne i huset. En stund senare får jag ett sms från min man: ”Typ pk i herrvik Åker till Sysne”. 

Jag misstänker att skärmen var lite blöt när han skrev meddelandet. Han brukar inte lyfta fram vikten av politisk korrekthet i vanliga fall, varför skulle han göra det nu? Nej, läget i Herrvik är nog ok.

 

Redan tidigare på dagen har det varit full aktivitet i hamnen. Båtar har flyttats och surrats fast extra noggrant. Över kaffekopparna har fiskare och sjömän spekulerat i om SMHI tagit i lite extra i sin prognos – för seglarnas skull – eller om det verkligen skulle bli så illa. Men ingen tar några risker när det gäller förtöjningarna.

Snart kommer en bil nedför hamnbacken. Och så en till. Det är fiskare som kommer till hamnen för att vaka över sina båtar. Jag får nästan rysningar när en bil stannar och två män i flytväst (!) kliver ur. Jag tänker att nu är det illa, när männen på landsbygden har tagit på sig flytvästar.

I byarna blåser det mer än 30 meter per sekund från norr och regnet piskar hårt mot asfalten på hamnplanen och båtarna vid kajen. De senaste veckorna har jag tittat på fotbolls-VM, men nu stirrar jag nervöst på båtarnas trossar och hoppas att de håller. Kraften när en större fiskebåt på xx ton kastas fram och tillbaka i vågorna känns enorm. Det känns som att havet spänner/testar trossarna som ett barn klämmer på en squishie – om och om igen. Till slut brukar ju något ge vika, oroar jag mig.

Samtidigt är flera fiskare och andra lokalbor i Sysne och försöker göra så gott de kan mot naturens krafter, vilket egentligen inte är mycket. Många mindre båtar tar in så mycket vatten att de sjunker.

Jag kan bara beundra samarbetet och gemenskapen – och känna mig lite mesig där jag står vid fönstret i torra, varma kläder. Lite avundsjuk är jag också. Varför är inte det första jag tänker i en storm att rycka ut till hamnen och vägarna? 

 

Senare får jag höra att det satt en familj i en av segelbåtarna i Herrvik. Vinden hade tryckt ut båten från kajen och de kunde inte ta sig i land, hur gärna de än ville. De kunde absolut inte hoppa i vattnet, och att försöka flytta båten hade kunnat få katastrofala konsekvenser. Båten lutade, men tog inte in vatten, så det bästa de kunde göra var bokstavligen att sitta still och vänta.

Jag kan bara tänka mig hur mycket det betydde när det plötsligt dök upp några okända människor som försökte prata (ROPA!!!) med dem genom vindarna, som kontrollerade förtöjningarna och lyste upp mörkret med bilarnas strålkastare och ficklampor.

Jag tror inte att någon av fiskarna och de andra som var ute i stormen och försökte minimera skadorna förväntade sig att någon annan skulle göra det här åt dem. 

Jag tror faktiskt aldrig att jag har hört dem fråga:

”Vem ska vi ringa för hjälp?”

De ringer alltid varandra.

 


Denna krönika publicerades ursprungligen i Horisont nr 77/ sommar-höst 2026.


 

— — —

KRÖNIKÖR | Hanna Sihlman är journalist, programledare och dokumentärmakare. Här skriver hon en krönika för Horisont.

KRÖNIKA | De åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

— — —

VEM ELLER VAD vill du läsa mer om? Har du tips på spännande människor eller händelser som vi bör gräva i? Mejla Horisonts redaktion på redaktion@hpress.se!

— — —

PRENUMERERA för att få tillgång till Horisont magasin och allt premiummaterial på sajten.

— — —

HORISONTS NYHETSBREV skickas ut helt gratis varje vardagsmorgon med en sammanfattning av de senaste Gotlandsnyheterna. Registrera dig via länken.

Annons
Annons

PRENUMERERA för att få tillgång till Horisont magasin och allt premiummaterial på sajten.

HORISONTS NYHETSBREV skickas ut helt gratis varje vardagsmorgon med en sammanfattning av de senaste Gotlandsnyheterna.

Denna artikel publicerades först i Nr 77 | sommar-höst 2026

Annons
Annons

Horisont magasin

Gotländska nyheter och fördjupningar

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Christer Bjöhle

Adress: Nyhetsmagasinet Horisont/ H Press AB
Gotlands Kulturrum
Specksrum 6
621 55 Visby
Epost: redaktion@hpress.se 
Telefon: +46 (0)70-288 52 28

Organisationsnummer: 556949-2316

© H Press AB - 2026