Horisont har knutit till sig ett kluster av kulturengagerade och kunniga personer som redaktionens ögon och öron inom kulturen på Gotland. Varje tisdag publicerar Horisont ett urval av kulturhändelserna från veckan som gått.
Pinfärsk musik på Joda. Foto Björn Ahlsén.
Songwriting med skördmåne
MUSIK: Musikern Annika Fehling tillsammans med kollegan Maria Blom arrangerar varje sommar en Songwriters Retreat på Holmhällar. I år har de också satt ihop en Songwriting Weekend som avhölls i Visby i helgen. Nio songwriters deltog, varav tre utländska gäster hitresta från Liverpool, Barcelona och Frankfurt.
I söndags var det dags för ”uppspelning”. En liten konsert på Joda i hamnen med de sammanlagt 9 superfärska låtar som deltagarna parvis skrev ihop dagen före. Snacka om urpremiär!
Helgens mentor, tyska Markus Rill, var först ut med en låt som innehöll rader om ”breaking the rules” och om hans tillit till sin gitarr, som han trakterade med ett snyggt komp och läckra ackord. Det var en text som fick mig att tänka på Woody Guthries gitarr, ni vet ”this machine kills fascists”
Sen joinade Annika på scenen i en låt de skrivit tillsammans om ljuset och mörkret som vi som varit med ett tag vet att de alltid går hand i hand i livet.ovh här kom också det viktiga ordet ’tillit’ tillbaka.
Diego Belfiore fr Barcelona äntrade sedan scenen. Med ett varmt och milt vibrato sjöng han om om en älskad Annabel innan han senare i programmet fick sällskap av Julia Westberg i ytterligare en innerlig kärleksvisa.
Julia uppträdde även solo med sin folkharpa. Hon hade på en knapp timme kvällen före, lätt ovan vid att skriva på engelska och lite halvstressad pga ett annat åtagande, påtat ihop en varm text om tacksamhet. Folkmusiker som hon är följde den en engelsk/irländsk folktradition och hennes röst och sångteknik påminde mig om Maddy Prior, sångerska i folkrockgruppen Steeleye Span, som jag lyssnade mycket på i mina yngre dagar.
Unga Emmalill Ljungberg var också hon ovan att skriva på engelska. Men med sin starka personliga röst lyckades hon mycket bra med sin ”Nobody knows” i en duett med veteranen Maria Blom som i vanlig ordning la en snygg andrastämma.
Emmalill sjöng sedan tillsammans med en annan veteran i form av Rune Gardell. De var helt nya för varandra och hade helt olika musikaliska influenser men lyckades mycket bra med att på några få timmar skriva ihop en låt, denna gång på svenska. Rune la ett följsamt pianokomp och Emmalill sjöng hjärtskärande och med ett brett register om tårar som torkar, om att trampa lite snett ibland och om hur svårt det kan vara att hitta balans.
Rune fortsatte sedan i par med stockholmaren Ricard Olsson. Också de helt nya bekantskaper men de fann varann tack vare mycket gemensamma musikreferenser och lirade en nyskriven lite blå jazzlåt à la Bo Kaspers.
Frank Zappa konstaterade en gång att det finns en gemensam nämnare för en människas sinne och en fallskärm ”They don’t work if they’re not open”! Och kanske hade helgens engelska gäst Peter Loosemore det citatet i åtanke när han i par med Markus Rill sjöng ”You cant see nothing new without an open mind”. Peter fortsatte sedan med att bjuda in Annika Fehling och Maria Blom som på gitarrtrio sjöng om Banging the drum.
Markus Rill och Ricard Olsson hade snott ihop en text där de bara önskade sig ett anständigt liv i en komplex värld. ”(All I really want is a) Descent life”
Avslutningen blev en Markus Rill-låt med alla nio musikanterna på scenen och med en inbjudan till publiken att sjunga med i ett omtag.
Jag tycker att en söndagseftermiddag är en perfekt tid att gå på konsert, men det var det tyvärr inte så många tyckte. Men vi som var där hade stort utbyte och imponerades av allt material som dessa Songwriters hade fått ihop. Stort tack!
Väl hemkommen konstaterade jag att en annan stor songwriter hade varit framme: Neil Youngs stora Harvest moon lyste starkt över öns nyskördade åkrar.
Björn Ahlsén
Biblioteksjazz. Foto Bo Klintberg.
Imponerande jazz på biblioteket
MUSIK: Gotlands kommun och Gotlandsmusiken har en lång tradition av att anordna gratiskonserter på öns bibliotek. Den här gången var det Gotlands Jazztrio som stod för programmet. Oskar Lindström (piano), Josef Karnebäck (kontrabas) och Marcus Grufstedt (trummor) spelade inför en stor och jublande publik.
Programmet handlade om Oscar Peterson från Kanada, en av de stora jazzpianisterna genom tiderna. Ibland kan jag dagdrömma om att vara en berömd musiker. Men när man vet att Oscar Peterson tränade på pianot 6 timmar per dag i hela sitt liv, så lämnar jag gärna musicerandet till vår professionella jazztrio från ön.
Oscar Peterson spelade in skivor med alla stora jazzmusiker. Han spelade i början också trumpet men efter tuberkulos fick han uteslutande ägna pianot sin omsorg. Han blev med tiden en av de mest ekvilibristiska jazzmusikerna genom tiderna.
Jag tycker att Gotlands Jazztrio på ett imponerande sätt tog sig an hans musik. Efter extranumret ”En hymn för friheten” vandrar man lycklig ut i höstsolen. Tänk att man bor på ett ställe med så lättillgänglig kultur av en så hög klass.
Bo Klintberg
