ROXYS KULTURKRÖNIKA 2026-09-17: När gick du en kurs senast? Jag menar inte någon obligatorisk jobb-kurs för något nytt administrationsverktyg, utan något man väljer att gå för sin egen skull.
Jag känner alltid en sorts längtan efter nystart och nya intryck runt hösten. Uttrycket tjej-nyår myntades av Sandra Beijer för ett par år sedan och jag kan relatera. Jag letar efter den där uppstartskänslan inför att börja ny klass eller utbildning. När semestern är slut och man återgår till samma rutin år efter år – då får man hitta nystartsgnistan på andra sätt.
Kursönskelistan är lång. Jag vill lära mig allt från matkonservering till smyckesemaljering. På senare tid har jag testat både intarsia och risotryck. Att hålla mig inom ett och samma område är ingen prioritering, ju spretigare desto bättre. Jag blir gärna påmind om hur roligt det är att vara nybörjare.
Det möts ibland med skepsis när jag säger att ”Jag kan inte ses den här helgen, ska på kurs!”. Plötsligt blir jag en kulturtant med brosch och djembetrumma. Varför har kurser fått det ryktet, när det egentligen är en fenomenal möjlighet att vidga sina kunskaper? Kanske för att det ofta förknippas med nöje – mer än med nytta?
Allt ska ge avkastning och resultat. Att göra något bara för själen har personer mitt i arbetslivet inte tid med. Varför lägga tid på kurser som inte leder till LinkedIn-certifikat?
Det är svårt att sätta av tiden, det förstår jag verkligen. Kanske är det därför jag gillar upplägget att boka upp sig kortvarigt för en helg eller fyra kvällsträffar. Det blir överkomligt, och du får en handledning i var tusan du ska börja. Du kommer igång, något som är extremt svårt att åstadkomma på egen kammare.
Visst kan man lära sig nästan vad som helst på internet. Men inget ersätter en engagerad kursledare och möjligheten till fokus under kurstillfället. Minst lika värdefulla är de andra deltagarna. Det händer något när man lär sig tillsammans.
Under kursens gång delar man både segrar och frustrationer. Det är svårt att inte bli lite bekant med varandra, och plötsligt har man fått ännu en person att hälsa på i mataffären.
När jag lämnar en kurs är jag hög på möjligheterna. Jag planerar hur min friggebod kan göras om till verkstad och googlar specialutrustning innan entusiasmen sakta rinner ut i sanden efter några veckor. Det gör inget! En helgkurs behöver inte bli början på en ny karriär. Det räcker att den fick mig att prova något nytt och bli inspirerad. För mig är det nytta.
VECKANS KULTURTIPS:

— — —
KRÖNIKÖR | Dorothea Barre, art director, hobbykonstnär och aktiv i styrelsen för Grafikgruppen Visby.
KRÖNIKA | Varje fredag publicerar Horisont en kulturkrönika från kulturföreningen Roxy. De åsikter som uttrycks är krönikörens egna.
— — —
VEM ELLER VAD vill du läsa mer om? Har du tips på spännande människor eller händelser som vi bör gräva i? Mejla Horisonts redaktion på redaktion@hpress.se!
— — —
PRENUMERERA för att få tillgång till Horisont magasin och allt premiummaterial på sajten.
— — —
HORISONTS NYHETSBREV skickas ut helt gratis varje vardagsmorgon med en sammanfattning av de senaste Gotlandsnyheterna. Registrera dig via länken.




