ROXYS KULTURKRÖNIKA 2026-08-28: Jag har börjat lära mig säga nej. Pengar betyder en del, men efter 40 år på scenen och alldeles för många knepiga nästintill ångestframkallande spelningar och uppträdanden enbart för pengarnas skull, behövs en gräns om man vill att ens själ inte ska förtvina.
Många märkliga framträdanden har det blivit genom åren. En buss fylld av motorcykeldamer på väg till MC-mässan i Älvsjö. Längst fram i bussen skulle jag försöka underhålla 50 ointresserade morgontrötta kvinnor som satt och käkade frukostmacka och försökte ladda för en heldag bland hojar i Stockholm. Gick sådär kan jag väl erkänna. Bokaren var okunnig, jag behövde pengarna. En dålig kombo. Men man lär sig.
Jag har lärt mig att det inte är optimalt att lira akustisk gitarr utan förstärkning på en buss som gungar fram genom Sverige. Eller att köra ett överraskningsstandupgig mellan bröllopsfikat och prästens tacktal. Ingen visste att det skulle bli standup. Rätt vad det var stod en blind snubbe bland gäster bord och bröllopstårta och började babbla utan nån som helst förvarning. Folk tystnade. Ett svagt skrammel från kaffemuggar var allt som hördes. Minnet av sånt skapar en längtan att lägga sig i fosterställning och blåsa salivbubblor. ”Men pengarna var bra.”
Men så kliver man ut framför 1500 konferensare som inget hellre vill efter en heldags själsdödande föredrag av ekonomi och lageravdelning, än att bli underhållna och få skratta av sig trötthet och damm. Eller en liten föreläsning för 10 pers som övergår i ett samtal om bemötande.
Det låter kanske märkligt, men allt sammantaget gör att man, jag, aldrig kommer kunna eller vilja göra något annat än att underhålla, föreläsa, skådespela och standupa. Alla möten är ovärderliga. Kommentaren från en av motorcykeltjejerna när vi klev av i Älvsjö t ex.
”Du var bra.” ”Men jag spelade ju knappt något…” ”exakt, du var lyhörd. Det var det som var bra.”
Man tar till sig, lär sig, använder sig av en del, kastar annat. Det som blir kvar kallas livserfarenhet. Vilket man endast kan få genom just det, erfarenheten av att leva.
Livet har flera olika värden. För mig väger tiden på köksverandan varma sommarmorgnar, soundcheck i badbrallor och linne efter ett dopp i havet och ett möte som balanserar mellan föreläsning och samtal mycket tyngre än storleken på gaget.
Vad vill jag då säga med den här krönikan egentligen? Kanske att jag numera sover lite godare efter en obetald dag med fötterna på köksverandans brädgolv, än efter ett gig jag inte velat göra, men tidigare ändå gjort för gagets storleks skull.
VECKANS KULTURTIPS:
— — —
KRÖNIKÖR | Johan Seige, kulturarbetare.
KRÖNIKA | Varje fredag publicerar Horisont en kulturkrönika från kulturföreningen Roxy. De åsikter som uttrycks är krönikörens egna.
— — —
VEM ELLER VAD vill du läsa mer om? Har du tips på spännande människor eller händelser som vi bör gräva i? Mejla Horisonts redaktion på redaktion@hpress.se!
— — —
PRENUMERERA för att få tillgång till Horisont magasin och allt premiummaterial på sajten.
— — —
HORISONTS NYHETSBREV skickas ut helt gratis varje vardagsmorgon med en sammanfattning av de senaste Gotlandsnyheterna. Registrera dig via länken.
