Regeringen har lagt fram en ny mineralstrategi för Sverige – med avstamp i bland annat utvecklingen av kalkbrytningen på norra Gotland.
Strategin ska ge kortare handläggningstider och ökat självbestämmande, anser ansvarig minister; den kringgår miljölagstiftningen och går industrins ärenden, menar kritiker.
Sveriges energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) målar upp ett domedagsscenario när hon argumenterar för den nya så kallade mineralstrategin som hon och regeringen anser att Sverige behöver.
”För fyra somrar sedan höll Sverige på att stanna”, inleder hon när hon i ett debattinlägg i Dagens industri förklarar strategin, och syftar på när Mark- och miljööverdomstolen avslog dåvarande Cementas (numera Heidelberg) ansökan om fortsatt brytning i Västra brottet och Filehajdar. Då, menar ministern, ”hotades tre fjärdedelar av landets cement. Bostadsbyggen, vägar, sjukhus – och totalförsvarets utbyggnad – hängde i en skör tråd.”
Den mineralstrategi som regeringen lade fram i förra veckan handlar dock inte bara om kalksten, utan också om ”järnmalm, grafit, kobolt, fosfatmineral och sällsynta jordartsmetaller”. ”Vi sitter bokstavligen på trumf i vår egen berggrund”, skriver Ebba Busch, och betonar vikten av att Sverige ökar sitt oberoende av olika former av brytning i andra länder, såsom viktiga metaller i Kina och gas i Ryssland. ”Den som kontrollerar metallerna kontrollerar industrin, försvaret och ytterst vår självständighet som land”, skriver hon.
Även om strategin handlar om mer än bara kalksten, har stenen absolut en framträdande roll, vilket innebär att Gotland i allra högsta grad påverkas av strategin. ”I syfte att säkerställa Sveriges framtida kalkförsörjning för stål- och cementtillverkning samt till andra viktiga industriella värdekedjor är det viktigt att kalkbrytning kan fortsätta i geografier med viktiga kalkresurser”, står det bland annat att läsa i den 50 sidor långa strategin. I en karta som bifogas strategin och som pekar ut Sveriges materialtäkter, finns närmare 20 markeringar på Gotland.
Strategin handlar bland annat om att en ny myndighet ska inrättas där alla former av miljöprövningar kring olika former av mineralbrytning kan samlas, handläggningstider ska kortas, och statens möjligheter att bidra till finansiering av viktiga projekt ska utredas. Ministern vill också utreda hur en större andel av brytningens vinst ska kunna hamna i lokalsamhället, i de kommuner där brytningen sker.
”Låt oss släppa loss kraften i de svenska naturtillgångarna”, skriver energi- och näringsminister Ebba Busch.
Den nya strategin väcker dock också kritik. Strategin lyfter fram vikten av att miljö, natur och vatten skyddas, men trycker också på behovet av snabba beslut. ”Det är viktigt att miljölagstiftningen inte hindrar eller försvårar produktiv och långsiktigt hållbar verksamhet”, står det bland annat i strategin.
En som reagerar på detta är miljöjuristen Gunilla Björk Högberg, som varit aktiv i flera av de pågående och tidigare domstolsprocesserna gällande kalkbrytning på Gotland. I sociala medier skriver hon om miniralstrategin att ”som vanligt lyfts mantrat långa och krångliga tillståndsprocesser. Faktaresistensen är total. Sverige har inte längre tillståndsprocesser än andra jämförbara länder. Dessutom medför ju gruvor och större täkter mycket stora och ofta irreversibla miljökonsekvenser. Det är självklart att man inte ska kunna stressa igenom beslut med stora konsekvenser på dåligt utredda grunder och utan hänsyn till miljö och människor som påverkas.”
