ROXYS KULTURKRÖNIKA 2026-07-17: Det är Allan Nilsson som inspirerat mig till den här krönikan. I veckan som gått besökte jag nämligen världens vackraste friluftsscen, Närsakar, när de två kvinnor som finns kvar på jorden av Ainbuskarna gav konsert. Och det förde mina tankar till systrarna Nilssons far. Hans många texter finns utgivna och boken heter, naturligtvis, Ård. Ord.
Hur viktiga är de inte, orden. Inte bara fiffigt ihopsatta på dialekt till roligheter och Gunatt-visor. Utan överlag. Utan tillgång till orden står man sig slätt.
I fjol somras lyssnade jag till den kloke Jan Eliasson (varför blev inte han statsminister?!) som i domkyrkan la ut sina tankar om ordens betydelse inom diplomatin. Han ansåg bl.a. att världens viktigaste ord är Tillsammans.
Som förälder läste jag (vi) högläsning för våra barn VARENDA kväll i tiotalet år. Från Max potta och, jag tror, alla Astrid Lindgrens berättelser till fantasy. Därefter har de båda fortsatt läsa på egen hand. Och jag noterar att båda mina döttrar har begåvats med ett rikt förråd och ett nyanserat språk som hjälpt dem fram i livet.
Mitt eget intresse för orden har utvecklats samma väg. Jag är fascinerad av ord och deras ursprung. Varifrån de kommer, etymologi med ett finare ord, kan vara oerhört intressant. Ta bara det ordet; hur märkligt är det inte att det är nästan samma ord som entomologi! Som betyder läran om insekter! Och det inom kulturen ofta så nedsättande ordet Amatör. Det är ju ett underbart ord som har sitt ursprung i latin och franska och betyder ’Den som älskar’!
Intressant är också ur olika människor använder dem för att uttrycka samma sak. En vits kan falla platt om orden kommer i fel ordning. En plump kärleksförklaring fungerar sannolikt sämre än en poetisk. Ett kommunalt tjänsteutlåtande, vilka jag författat många under mina 30 år som kulturbyråkrat, ska ju inte alls ha samma språk som en krönika. Och jag faller platt för författare som kan sitt hantverk: Dickens med sina många bisatser och sina långa meningar, Strindbergs ordmagi, Tranströmers underfundiga poesi, Bengt Bergs vardagsbetraktelser, Jonna Bornemarks välformulerade filosofiska klokheter, Eva Dahlgrens låttexter och Hasse Alfredssons fräcka limerickar för att nämna några. Shakespeares repliker har jag ett kluvet förhållande till, rimmen är fantastiska och flödet, men de blir ofta svårbegripliga med alla metaforer, hänsyftningar och för att de på gammelengelska blir så svårbegripliga. Men orden kan också bli alldeles för många; Lundells Vardagar blev för mig oläsliga liksom Knausgårds detaljbeskrivningar.
En baksida kan vara att jag är något av en Ordpolis som fullständigt hatar särskrivningar och utebliven kommatering. Och att jag kan framstå som gubbig när jag ibland gärna använder gammelsvenska ord som enär, emedan, ehuru och oomkullrunkelig.
I veckan besökte jag Pia Ingelses utställning på Kulturrum och älskade dess titel: ”Med nöd och näppe” som med ursprung i fornsvenskan betyder ’med stor svårighet, med uppbjudna av alla krafter.’
En titel som jag uppfattar anspelar på konstnärens upplevda gräns mellan att lyckas och att misslyckas.
Ett fantastiskt uttryck från italienskan som beskriver ett tillstånd som jag med åren finner alltmer tilltalande är ’dolce far niente’ som betyder ’det ljuva i att göra ingenting.’
Att skriva denna lilla krönika orkade jag dock. Men nu är den tilländalupen.
VECKANS KULTURTIPS:
— — —
KRÖNIKÖR | Björn Ahlsén, kulturkramare och kulturbyråkrat emeritus.
KRÖNIKA | Varje fredag publicerar Horisont en kulturkrönika från kulturföreningen Roxy. De åsikter som uttrycks är krönikörens egna.
— — —
VEM ELLER VAD vill du läsa mer om? Har du tips på spännande människor eller händelser som vi bör gräva i? Mejla Horisonts redaktion på redaktion@hpress.se!
— — —
PRENUMERERA för att få tillgång till Horisont magasin och allt premiummaterial på sajten.
— — —
HORISONTS NYHETSBREV skickas ut helt gratis varje vardagsmorgon med en sammanfattning av de senaste Gotlandsnyheterna. Registrera dig via länken.
