Begränsningar i vattentillgången påverkar både industrin och livsmedelsbranschen, menar nu företrädare för näringarna och kräver i ett upprop att staten går in och säkerställer dricksvattenförsörjningen. ”Det är tydligt att Region Gotland inte har förmågan att vända utvecklingen på egen hand”, menar de. Foto Christer Bjöhle.
Fyra livsmedelsproducenter och en näringslivsorganisation på Gotland kräver att staten går in och säkrar dricksvattenförsörjningen på ön.
–Vattenbristen drabbar inte bara enskilda näringar; det handlar om hela Gotlands framtid, säger Johan Spendrup, vd för Gotlands bryggeri.
Med ett par månader kvar till högsäsongen är igång på allvar, och med flera restriktioner kring vattenanvändningen redan tidigt på året i färskt minne, går nu fyra stora livsmedelsproducenter på ön samman. Slakteriet Protos, Gotlands bryggeri, Arla och Foodmark sätter, tillsammans med näringslivsorganisationen Tillväxt Gotland, press på staten i form av ett upprop kring den gotländska vattensituationen.
–Det är behovet av långsiktighet som vi försöker adressera med det här uppropet, säger Johan Spendrup, vd för Gotlands bryggeri, till Horisont.
Han är en av de fem som signerat uppropet, som publicerats som insändare både i DN och på lokala helagotland.se; de andra är Protos vd Thomas Östlund, Foodmarks vd Andreas Millbourn, Arlas platschef Martin Berg, samt Tillväxt Gotlands verksamhetsledare Roger Hammarström.
Problemet med dricksvattenförsörjningen har pågått länge och är nu allvarligare än någonsin, menar företrädarna för livsmedelsindustrin. De exemplifierar med den 57 dagar långa kokrekommendationen i vintras och det dramatiska beskedet i mitten av mars om att vattnet i Visby med omnejd kunde ta slut inom tre dagar.
För hans och Gotlands bryggeris del kom beskedet om att vattnet kunde ta slut inom tre dagar som en smärre chock och vållade oro för såväl produktionen här och nu som för de anställdas trygghet på längre sikt. Livsmedelsproducenterna hade ingen förvarning om läget den gången utan fick beskedet samtidigt och på samma sätt som alla andra.
–Jag vet inte om man förstår vilka krafter man sätter igång inom industrin när man ger ett sånt besked, säger Johan Spendrup.
Redan förra sommaren började Gotlands bryggeri, som är en del av Spendrup och som därmed har flera systerbryggerier runt om i landet, att titta på möjligheterna att förlägga produktionen på annan ort – med andra ord flytta produktionen av gotländsk öl till fastlandet.
–Den gången lyckades vi undvika det i sista stund, men vi lägger mycket arbete på att titta på en sådan förändring, säger bryggeri-vd:n.
Gotlands bryggeri har relativt nyligen investerat i ett helt nytt bryggeri på Gotland, och man har därmed flyttat en del av verksamheten och utökat produktionen från bryggeriet på Mellangatan i Visby innerstad – den lokalen har man ännu kvar, för bryggning i mindre skala och mera besöksmässig verksamhet – till kvarteret Cypressen i södra Visby, med utsikt över hamnområdet.
–Vi tog givetvis höjd för en skral vattentillgång när vi planerade det nya bryggeriet och vi jobbar hela tiden med att få ned vattenförbrukningen. Nu har vi cirka 40 procent lägre vattenförbrukning jämfört med andra bryggerier i samma storlek, säger Johan Spendrup och berättar att man bland annat använder samma spol- och rengöringsvatten flera gånger genom att samla upp och rengöra det i stället för att använda nytt.
Det är dock inte bara Gotlands bryggeri som funderat över en flytt från ön. Osäkerheten innebär ett hot för satsningar på både kort och lång sikt, menar företagarna. ”Redan idag flyttas produktion från ön som en direkt konsekvens av situationen. Investeringar skjuts upp samtidigt som många medarbetare undrar om de har ett jobb att gå till efter helgen”, skriver man.
Kommunikation och dialog är en viktig del i arbetet både med att långsiktigt bygga en robust vattenförsörjning och med att hålla industri och livsmedelsproducenter informerade och förvarnade om hur läget är, menar Johan Spendrup.
–Vi behöver prata med varann, inte om, och det gör vi i mångt och mycket, säger han men menar att mycket ändå återstår.
–Vi vill också få en bredare allmänhet att förstå att detta inte bara är en regional angelägenhet, utan en riksangelägenhet. Det handlar inte bara ön i sig, större och viktigare.
Rådande situation, allra helst sett ur ett beredskapsperspektiv, kräver att staten går in och tar ett större ansvar, menar livsmedelsföreträdarna och lyfter fram att var tionde gotlänning är verksam inom livsmedelssystemet och att fem procent av all mjölk och allt nötkött som konsumeras i Sverige produceras på Gotland. ”Konsekvenserna av en osäker dricksvattenförsörjning är därför omedelbara och omfattande för livsmedelssäkerheten, produktionen och arbetstillfällen, både lokalt och nationellt”, skriver man.
”Det är tydligt att Region Gotland inte har förmågan att vända utvecklingen på egen hand”, skriver kvintetten och kräver nu bland annat att Livsmedelsverket ges ett utökat ansvar för att samordna insatserna kring dricksvattenförsörjningen, att statliga resurser tillförs för att säkra produktionen och distributionen, och att det klargörs att vattensituationen på Gotland inte enbart kan vara ett kommunalt ansvar utan att ansvar i krissituationer måste ligga på statlig nivå.
”Vi befinner oss i en kris i fredstid. Statens förmåga att snabbt tillföra resurser och kompetens för att säkra dricksvattenförsörjningen på Gotland är inte bara avgörande här och nu, det är också ett konkret test av Sveriges beredskapsförmåga”, skriver de fem.
