Horisont har knutit till sig ett kluster av kulturengagerade och kunniga personer som redaktionens ögon och öron inom kulturen på Gotland. Varje tisdag publicerar Horisont ett urval av kulturhändelserna från veckan som gått.
Gotländsk vårsalong bjöd som vanligt på ett stort utbud av konst. Foto Björn Ahlsén.
Konst som engagerar
KONST: Vem sa att de flesta människor inte är intresserade av konst? Vem sa att bildkonst är svår? Och vem sa attt Långfredagen alltid är en tråkig sorgens dag. Åk till Lärbro den dagen så blir du övertygad om motsatsen.
Varje år i påskhelgen, sedan hela 30 år (!), arrangerar nämligen bygdegården Korsbygården i Lärbro en stor konstutställning. Gotländsk vårsalong. Tretusen besökare vallfärdar hit och allra störst är trängseln på öppningsdagen (vill man verkligen SE konsten är det bättre att åka dit någon av de andra tre dagarna).
I år kunde vi beskåda verk av dryga hundratalet gotländska konstnärer och jag räknade till över 250 verk och det satt en röd prick på ungefär vart fjärde verk. Det var bildkonst i många olika uttryck och material – oljor och akvareller, tovat och textilt, naivistiskt, collage, litografier och foto, skulpturer i återvunnet trä, metall och lera. Och det är motiv som lammsiluetter, landskap, hav, popcorn (!), blomster, människor, kossor, en förvånad höna och fantasifigurer, fåglar och Fåröfärjan. Och mycket humor.
”Men är det inte mest halvbra akvareller med blomstermotiv av amatörer?”, undrar någon tvivlare. Nej, säger jag. Det finns förvisso både tovade och målade blomster. Och det är förvisso en salig blandning av högt och lågt. Det spretar. Men det är just det som är Vårsalongen stora kvalitet, tycker jag.
Här möts du av både högst professionell kvalitet och av härliga s.k. amatörer. Det som bär och det som ger mig glädje är att se all denna skaparglädje. (Och varför skulle det vara något negativt att vara amatör? Inom kulturen används ordet ofta nedsättande. Men vi ser ju inte ner på de amatörer som spelar hockey i Visby Roma eller fotboll i div III. Ordet betyder ”den som älskar” och det upplever vi verkligen, såväl här på Vårsalongen som på Dalhems IP. )
Hyllas bör alla dessa konstnärer. Tackas bör de tvåtusen nyfikna besökarna. Och tackas och hyllas skall alla de ideella människor med eldsjälen Maria Larsson i spetsen som planerar och organiserar, ringer och fixar, hänger, räknar publikens röster, gräddar våfflor och brassar kaffi, tar emot konstnärer och besökare. Och plockat undan och städar.
Tack, Vårsalongen för en fin påsktradition.
Björn Ahlsén
Snällhet som smittar
POESI & SNÄLLHET: Poeten Bob Hansson missionerar om värdet av att vara snäll. Han argumenterar för det i boken ”Snällast vinner!” och han reser nu runt i landet och föreläser, på sitt lite speciella sätt. Häromdagen gjorde han det för en fullsatt Visby domkyrka.
Det bärande temat var det bevisade faktumet att snällhet smittar. Är jag snäll mot dig så är du i din tur, inom högst några timmar och högst sannolikt, snäll mot en annan människa. Som i sin tur….. Och så vidare. Vi gjorde det alla 550 åhörare, där i kyrkbänkarna. Vi vände oss till vår bänkgranne och utväxlade snälla kommentarer. Och den övningen ledde, enligt prästens snabba matematiska överslagsberäkning, till att inom ett dygn så hade alla 61.000 gotlänningar drabbats av att någon varit snäll emot dem. Ganska fantastiskt!
En liknande effekt kan vi se när det gäller bemötande. Visste du att vi som kunder oftast inte väljer att gå tillbaka till t ex en butik eller en restaurang för att de är billigast. Vi går tillbaka dit där vi blev bäst och vänligast bemötta.
Det finns empirisk forskning på båda de här områdena. Det är ett faktum. Så tänk på hur du bemöter människor och snåla inte med snälla ord och åtbörder. Så blir värden, faktiskt, lite lite bättre och både du själv och andra mår lite, lite bättre. Och det behövs.
Björn Ahlsén
Gabriel Faurés Requiem i Grötlingbo
MUSIK: För mig, som har lång erfarenhet av att sjunga kör, är det lätt att förstå omfattningen av den satsning det innebar då Ineta Svärd bestämde sig för att framföra Requiem av Gabriel Fauré. Hoburgs kyrkokör, förstärkt med sångare från flera av Gotlands socknar och tillsammans med musiker från ön, allt under Inetas ledning, presterade ett framförande värt all respekt. Kyrkan var fylld till sista plats, troligen något över vad brandmyndigheten skulle rekommendera. Men det fick gå – för den här gången.
För detta var en alldeles särskild gång. Varje Långfredag minns vi att Jesus dog. Requiem tänker sig nog många som en dödsmässa. Men inledningsorden Requiem eternam betyder ordagrant ’evig vila’, det vi hoppas på för våra döda.
Fauré valde de traditionella texterna på latin. Det gör att hans musik låter sig jämföras med andras tonsättningar av samma texter. Inte många vet hur Pie Jesu hanterades av Verdi, men den melodi vi fick höra i Grötlingbo kunde säkert många nynna med i. Fauré skrev den för en alldeles ensam sopransolist och den tolkades här av Agnes Bergkrantz Wickman med Ineta själv vid orgeln som enda ackompanjemang. Att ta ett steg ur körens trygga famn, stå stadigt och tro på sig själv är ingen enkel sak. Men det var just vad Agnes gjorde.
Göran Westerlind vågade han med. Mest minns jag hur han gjorde rättvisa åt Libera me Domine de morte eterna – Befria mig Gud från den eviga döden.
Kören, som klingade sammanhållet och fint, stöddes av kompetenta musiker. Två valthorn (Åsa Österdahl och Anna Hederstedt), flöjt (Nata Popova), fiol (Sabine Harrer), altfiol (Karin Svenstedt), cello (Marianne Seid) och bas (Nils Ossman). Samt ett pianoackompagnemang som Niclas Gustafsson stod för med både bravur och finess.
Vi hade alla en särskild plats denna kväll för Richard Hellgren. Han skulle denna dag ha fyllt 50 år och firat det med att spela altfiol i konserten. Hans familj fanns där och hans ande. Men själv fanns han i den Requiem eternam som vi alla hoppas förunnas honom.
Det krävs ett stort mått av förmåga, entusiasm och engagemang för att få en konsert som denna att hända. Och alla som har äran av detta tackades på det bästa sätt vi känner – genom en fulltalig och tacksam publik.
Kulturen lever – och vi med den.
Bertil Thorslund
Lilla Visby i stora Köpenhamn
PÅSKBETRAKTELSE: I centrala Köpenhamn – Nordens huvudstad – finns ett litet intimt konstmuseum vid namn Den Hirschsprungske samling, grundat av makarna Heinrich och Pauline Hirschsprung och invigt 1911. Museet har en unik fast samling av dansk konst från 1800-talet och det tidiga 1900-talet, med stora danska namn som Kröyer, Hammershöi och makarna Ancher i spetsen. Just nu (18/2 – 16/8 2026) pågår dessutom en separatutställning med konst av Hanna Hirsch Pauli (1864 – 1940) under rubriken Konsten att vara fri.
Hanna Hirsch Pauli beskrivs i utställningskatalogen som en Sveriges viktigaste kvinnliga konstnärer under perioden (sent 1800-tal och tidigt 1900-tal) och sägs där också vara Sveriges motsvarighet till den danska konstnären Anna Ancher. Och det har sitt berättigande – stilmässigt ligger Hanna Hirsch Pauli nära henne och de andra Skagenmålarna. Utställningens tema – Konsten att vara fri – är hämtat från ett brev hon skrev till sin blivande äkta man (och konstnärskollega), Georg Pauli där hon förklarade att hon inte kunde trivas tillsammans med någon annan om hon inte fick behålla sin frihet. Och det fick hon uppenbarligen. Hon lyckades kombinera konstnärlig frihet med familjeliv och äktenskaplig jämställdhet. Den starkt förankrade högborgerliga bakgrunden bidrog givetvis ekonomiskt till detta. Det tillät också en konstnärlig utbildning vid Konstakademin i Stockholm med efterföljande studier i Paris.
Trots den uttalade frihetstörsten är det framträdande hur oerhört närvarande familjeliv och umgänge med släkt och vänner är i hennes konst. Friheten att skapa använder hon till att gestalta det trygga och ombonade livet i gemenskap med andra. Det är en hög ”mysfaktor” i hennes konst och också en stark prägel av närvaro och deltagande i andra människors liv. Porträtt är också något av hennes särmärke.
Visby då? Under några dagars påsksemester i Köpenhamn har jag alltså besökt den aktuella utställningen där det ingår tre verk med Visby ringmur som framträdande motiv. Muren vid Östergravar (från Gotlands museum), Dahlmansporten och muren vid Silverhättan känns igen. De härstammar från en vistelse på Gotland hon gjorde 1893. Det värmde en blåsig påskafton 2026.
Mikael Mellqvist
— — —
Du har väl inte missat…
…att Körsbärsgården håller öppet även i sommar? (Horisont 6 april 2026)
