ROXYS KULTURKRÖNIKA 2026-03-20: När jag skriver det här är det elva dagar kvar till musikstudion. Elva dagar kvar att knåda idéerna innan de ska gräddas till musikfiler. Låtar, i dagligt tal.
Onekligen fylls jag av viss vånda inför detta närstående faktum. Men det är ändå ett helt självvalt självplågeri – iallafall på ytan. Vad som egentligen driver mitt skapande har jag sedan länge slutat försöka förstå.
Jag är en sådan att det med jämna mellanrum bara trillar fram en låtidé ur tomma intet. Melodier, låtstrukturer, riff eller ibland hela låtar bara uppenbarar sig, som om de alltid funnits där men bara väntat med att materialisera sig.
Att krysta fram dem fungerar inte. Tro mig, jag har verkligen försökt! Det blir bara en travesti på Shakespeare: Mycket väsen för ingenting. Det enda som fungerar för mig är att strunta i det och fokusera på något annat. Då kommer det!
Det ger mig alltid en massiv endorfinkick. Och det är väl därför man håller på: musiker, författare, konstnärer. Alla agnar vi kroken i jakt på det där kreativa endorfinet.
För ett par år sedan kom en sådan låtidé som inte riktigt passade in någonstans. Jag la den därför i en låda och stängde. Men sen kom en låtidé till. Och en till. Jag började se ett mönster bland dessa idéer och kände ett behov av att försöka göra någonting av dem. Jag kontaktade en vän – vi har skrivit ihop förut. Som av någon märklig slump var hon i lite samma sits med egna idéer.
Vi bokade några låtskrivarsessioner våren 2025. Mest för att öppna våra respektive lådor och se vad som egentligen låg däri. Snart kändes det lovande och kul. Vi gnetade på och vi bestämde oss för att skriva klart musiken innan vintern.
I januari i år flyttade vi musiken från lådor och huvuden till replokal och medmusikanter. I förrgår hade vi kommit så långt att vi kunde provspela den inför publik. Det är alltid spännande när något för första gången lyfter från mitt huvud till dina öron. Att möta din blick och försöka se vad du hör.
Nu har vi alltså elva dagar kvar av småpill innan vi låser in musiken i det man brukar kalla för riktiga låtar. Skillnaden mellan musik och låt är minimal – och total. Musik är fortfarande möjlig. En låt är en bestämd enhet.
Elva dagar kvar. Sedan ska skörden bärgas vare sig man är redo eller inte.
VECKANS KULTURTIPS:
— — —
KRÖNIKÖR | Christopher-Robin Maurin, grafisk formgivare och gitarrist.
KRÖNIKA | Varje fredag publicerar Horisont en kulturkrönika från kulturföreningen Roxy. De åsikter som uttrycks är krönikörens egna.
