ROXYS KULTURKRÖNIKA 2026-03-13: Varför väljer man ett arbete där man jobbar jämt – utan någon större chans till försörjning? I dragiga lokaler, ofta på källarnivå. Vid kvällstid, vid högtider, vid födelsedagar, nyårsaftnar och mitt i natten när alla andra sover. Det tar liksom aldrig slut. Här finns inte 9-5. Ingen övertid.
Men full autonomi.
Hela tiden kanske du säger. Nja, så är det väl ändå inte. Well, om du frågar min äkta hälft så skulle han tvärsäkert säga, SKÄMTAR DU ELLER! Hon är ju aldrig still!
Han brukar stoppa mig mitt i steget,
Ska du in där framför datorn nu igen?
Näää… säger jag och sätter mig ner,
lite på soffans kant… Liksom halva skinkan in…
Smiter ändå in när han går på toa. För att avsluta den där meningen, det där ljudet, den där tanken som ligger och gror. Den där krönikan du läser just nu. Filar på några ord.
Allra mest undrar jag vad jag håller på med när det blir alldeles tyst. Då svär jag och käkar knäckemackor med leverpastej och gurka. Med starkt te till.
Men så hör jag en mening som någon säger. Kanske på det café jag placerat mig på för dagen. Kanske är det H10 eller Espresso House Östercentrum.
Jag sitter där för att känna människornas energi. Plus, de stör mig inte alls på samma sätt som en full diskmaskin, ett barnrum som skriker efter en dammsugare eller rensning av kladdiga lördagsgodisar. Där mitt i vimlet lugnar sig min hjärna.
Min man säger jag zombiefieras, tappar mina öron. Det är dock faktiskt inte sant. Jag bara filtrerar. Får laserkoncentration på det min hjärna finner intressant, just nu. Andra människors kluckande, smaskande och delade hemligheter blir min kuliss och mitt flöde.
Kanske är mina ledningar dragna lite sådär kors och tvärs. För helt plötsligt sträcker ett öra på sig och där slinker en mening, ett tonfall, en nynnande röst sig in. Harklingar, toadörrar som stängs och hemligheter som ingen trodde någon snappat upp, blir en vers, en titel, en tanke som växer. En kaffemaskin blir en trumma, en rytm som börjar spela en melodi.
Och då är jag värnlös. Då kommer magin. Mina fingrar börjar trumma. Mina stämband sjunger med. Och då spelar inte längre tiden någon roll. För just där och då är jag lycklig.
KULTURTIPS:
— — —
KRÖNIKÖR | Karina Kampe, artist, låtskrivare och podcaster.
KRÖNIKA | Varje fredag publicerar Horisont en kulturkrönika från kulturföreningen Roxy. De åsikter som uttrycks är krönikörens egna.
— — —
VEM ELLER VAD vill du läsa mer om? Har du tips på spännande människor eller händelser som vi bör gräva i? Mejla Horisonts redaktion på redaktion@hpress.se!
— — —
PRENUMERERA för att få tillgång till Horisont magasin och allt premiummaterial på sajten.
— — —
HORISONTS NYHETSBREV skickas ut helt gratis varje vardagsmorgon med en sammanfattning av de senaste Gotlandsnyheterna. Registrera dig via länken.
