Horisont har knutit till sig ett kluster av kulturengagerade och kunniga personer som redaktionens ögon och öron inom kulturen på Gotland. Varje tisdag publicerar Horisont ett urval av kulturhändelserna från veckan som gått.
Salt och peppar – eller En gotländsk musiker i diasporan
MUSIK: Jag besökte förra veckan en vän i Stockholmsförorten Hökarängen. Min vän bor på Pepparvägen. På tvärgatan Saltvägen bodde på 1960-talet en viss hr Vreeswijk. Och i förortens centrum ett knappt stenkast därifrån hittar man numera Hökis Visrum, ett pyttelitet viscafé som samtidigt är ett Cornelis-museum. På 60-talet var visgenren stor. Förutom Mäster C hörde vi storheter som Fred Åkerström och Thorstein Bergman och välbesökta visfestivaler i både Västervik och Waxholm. Och i Amerikat hade vi giganterna Pete Seeger, Joan Baez och Bob Dylan.
Idag är de vissjungande s.k. trubadurerna ett utdöende släkte. ”Gubbe med gitarr” säljer inte så bra längre. Men det fiinns tackolov några kvar:
Den kväll jag besökte detta lokus gjorde också gotlänningen Christer Jonasson Tolv det. Och det var just därför jag var där. Vi hade visserligen suttit och pratat med varandra på båten dagen innan, men nu skulle han spela och sjunga visor. ”The Jonasson” var i högform med sina egna ofta lätt allvarstyngda visor plus några av Cornelis och en text av Annika Fehling. Med sin lätt raspiga stämma, bra schvung i högerhandens plockfingrar och en lika flink väster hade han det mer än fullsatta Visrummets hänförda publiks odelade uppmärksamhet kvällen igenom. Visan lever. Faktiskt.
Christer ses numera ofta på den gotländska musikscenen tillsammans med Annika Fehling, men i riket är han nog mest känd som en av tre skönsjungande grabbar i vispop-gruppen FJK. En trio som efter 45 års turnerande fortfarande är igång och som även gjorde en turné på Gotland 2021.
Björn Ahlsén
