Kulturkrönika: Den totala känsloupplevelsen

ROXYS KULTURKRÖNIKA 2026-01-30: I somras slutade jag som kulturskolechef. Jag gillade verkligen uppdraget att möjliggöra för barn och unga att utöva kulturaktiviteter inom flera olika kulturområden. Dock hade jag hoppats på att kulturskolan vid det här laget skulle ha blivit avgiftsfri, och även om politikerna såg positivt på detta så har de ännu inte prioriterat det i budgeten. När jag utredde förutsättningarna för ett par år sedan, handlade det i så fall årligen om c:a 1,8 miljoner i uteblivna avgifter som skulle behöva skjutas till.

Jag tror att det skulle vara ett verkligt lyft om alla som ville, kunde få delta – även de barn vars föräldrar inte har råd. Fritidskortet kanske hjälper några, men inte alla.

Jag gillar just att så många kulturyttringar är representerade i kulturskolan, även om musiklärarna ännu utgör merparten. Utöver sång, musik, dans, teater, musikteater och bild, så finns också film-kurser. Och i den här krönikan så vill jag lyfta just filmen. Gotland har ju på så många sätt visat framfötterna i olika sammanhang. Senast vid årets guldbagge-gala, gick flera utmärkelser till personer med gotlandsanknytning. Senaste julkalendern i SVT var ju också ett bra exempel, där produktionen bland annat möjliggjordes av Gotlands filmfond.

Sen har jag många gånger lutat mig tillbaka i TV-soffan för att se gotlandsinspelade deckare. Jag undrar om gotlänningar i gemen faktiskt tänker på att vi har en hel filmindustri på ön – allt ifrån utbildningar till frilansande filmarbetare med olika specialiteter. Dessa produktioner genererar ju också arbete inom andra näringar som t.ex. mat, boenden och resor.

Personligen har jag en särskild förkärlek för just film. Jag kan helt sjunka in i en film och dras med av alla känslor som en filmskapare vill förmedla.

Annons

Jag kan faktiskt sakna den där totala känsloupplevelsen när jag lyssnar på musik – även om det är musik jag själv mest hållit på med. Men då lyssnar jag så mycket efter detaljer, harmonier, rytmer och sound, så att jag ibland nästan tappar bort mig när det gäller helheten. När jag ser en film släpper jag mycket enklare allt analyserande, och låter mig istället dras in i handlingen. Det gillar jag.

Här skulle jag vilja dela med mig av ett filmtips - när ni tröttnat på alla nyhetssändningar som mest handlar om Trump och hans alla utspel. Dokumentären ”Billy & Molly” som utspelas på Shetland och visas på SVT Play, kan bli en underbar paus. Om barnlöse Billy som börjar åldras och saknar något i livet - och som hittar en undernärd utter-unge som han och hans fru sen tar sig an. En underbar skildring av livet, naturen, kärlek, omsorg och empati. Och jag tänker bara att det är en himmelsvid skillnad mellan de två helt skilda världarna: Billys liv på Shetland och Donald Trumps liv på Air Force One och Mar-a-Lago. Dokumentärfilm-teamet har verkligen lyckats!

Jag är säker på att jag i framtiden många gånger kommer att bli överraskad och känslomässigt berörd av ännu oinspelade filmer. Kanske har en och annan gotländsk före detta kulturskoleelev då kunnat bidra med sina erfarenheter och kunskaper i dessa produktioner. Det är i alla fall vad jag hoppas.

VECKANS KULTURTIPS: