Heidelberg måste kartlägga de föroreningar som upptäckts i Bogeviken. Bland annat ska uran, PFAS och kolväten analyseras.
För ett par år sedan slog länsstyrelsen fast att Heidelberg Materials måste genomföra en förstudie av de föroreningar som upptäckts i Bogeviken utanför Slite och som enligt länsstyrelsen kunnat kopplas till Heidelbergs verksamhet och de deponier som bolaget i många år använt sig av.
Bolaget överklagade då det beslutet och menade att det inte kunde säkerställas att det var deras verksamhet som låg bakom föroreningarna; nu har högre instans slagit fast att cementjätten ändå måste bidra till undersökningen.
Bottensedimenten i viken innehåller mycket höga halter av flera giftiga ämnen, bland annat dioxiner, PFAS, kolväten, PAH:er och uran.
Länsstyrelsen, och nu även domstolen, menar att föroreningarna sannolikt kommer från det deponiområde som finns cirka 500 meter norr om Bogevikens norra strand, intill Västra brottet och alltså på Heidelbergs mark och inom deras verksamhetsområde.
Där finns tre deponier. Den ena är kommunens gamla deponi; den togs i bruk på 1940-talet och användes fram till 1964. Deponin är cirka tolv meter hög, över omkringliggande marknivå, och mäter 0,6 hektar i yta. Här finns, konstaterar länsstyrelsen, främst hushållsavfall, latrin, trädgårdsavfall, byggavfall och damm och stoft från cementugnarna.
Utöver den kommunala deponin finns två deponier där Heidelberg dumpat material genom åren.
I den östra deponin, som användes cirka 1974–1983, finns bland annat filterdamm och stoft från cementugnar, avbaningsmassor, kol och koks. I den västra deponin, som är den nyaste och som användes från 1980-talet till 2008, har avbaningsmassor, filterdamm, cementugnsstoft, flygaska, stenkol, restprodukter från oljeraffinering, tegelskrot och gjutmassor dumpats genom åren.
Både östra och västra deponin beräknas vara cirka tre hektar vardera i yta. Östra sträcker sig cirka 25 meter under markytan och 13 meter över markytan, medan västra också når cirka 25 meter under markytan men har en högsta höjd på hela 29 meter över markytan.
Redan 1976 meddelade bolaget, då Cementa, att lakvatten från deponiområdet först förvarades i en sedimentationsbassäng och sedan avleddes till Spillingsån. Men enligt en inventering 2008 avleds lakvatten från deponierna till Östersjön.
Enligt undersökningar som gjorts av sediment i Bogevikens botten och i vattendrag uppströms från viken, har visat på en rad föroreningar, bland annat koppar, kadmium och krom.
Länsstyrelsen har länge velat att Heidelberg ska genomföra undersökningar av Bogevikens föroreningar för att omfattningen och ursprunget ska kunna kartläggas, men bolaget har motsatt sig detta och överklagade alltså det föreläggande man fick 2024.
Nu har domstol slagit fast att en sådan kartläggning ska genomföras, vilket också P4 Gotland nyligen rapporterade om. Det nu tagna beslutet kan inte överklagas.
