ROXYS KULTURKRÖNIKA 2026-01-23: För ovanlighetens skull är det stilla i Gotlandsmusikens hus. Några kollegor ur kansliet, en och annan musiker som övar eller utför producentuppgifter och så undertecknad som hela dagen har skrivit febrilt. Mejl, förvaltningsberättelse och denna krönika som borde ha haft större distans till deadline.
Förra veckan var det desto livligare här i Vibble när Gotlandsmusikens alla musiker tillsammans förberedde "Gotlandsmixen", den produktion som nu turnerar i Bygdegårdsserien. Premiär i Havdhem i lördags, avslutning i Rute nu på fredag. I det här programmet möts de skickliga musikerna i ovanliga ensemblekonstellationer för att presentera en för publiken oväntad musikmix. Repetitionerna har varit en i högsta grad gemensam process som det har varit fint att få följa lite på håll. Det är lyhört här, så jag har förmånen att kunna lyssna med ett halvt öra där jag står vid mitt skrivbord.
Jag ser lyssnandet som en viktig del av mitt uppdrag som länsmusikchef. Att vara med när musiken möter publiken och att själv ta in det som framförs. Det är nästan magiskt att vi kan komma varandra så nära bara genom att lyssna tillsammans. Att vi plötsligt sitter helt stilla och nästan håller andan för att inte störa.
Eller att hela publiken synkroniserar sina kroppar med svänget på scenen. Och att vi så exakt samtidigt kan utbrista i lyckliga rop efter ett underbart framförande av ett stycke.
Samma musikmagi inträffar då vi musicerar tillsammans och kommer i den stämning då jaget uppgår i något större. Det kan ske då vi sjunger i kör, lika väl som i ett hårdrocksband eller i en stillsam duo med ljudsvaga instrument. Vi förenas i tanke, känsla — och som forskare påvisat — rent fysiskt genom att "hormonerna börjar sjunga i kör" som en svensk popartist uttryckt det.
Kanske är det just detta som är kulturens kärna, att konstnärliga uttryck får oss att för en stund förenas med andra i ordlös gemenskap och att det kan inträffa både när vi tar del av konst, skapar själva eller genom praktisk handling bidrar till att konsten kan nå utövare och publik. För det är det tredje sättet att uppgå i något större genom musik och andra konstformer, att vara del av ett kollektiv som ser till att andra kan skapa eller vara delaktiga som publik. Ett kollektiv som kan ta många skepnader, till exempel politiska grupperingar, kansliet hos en regional musikorganisation eller en ideellt arbetande kulturförening.
Jag påstår inte att den gemenskap som skapas genom kultur automatiskt gör oss till bättre människor — konstnärliga uttryck kan användas också till att piska upp hat — men möjligheten ökar om vi öppnar oss för den empati som uppstår när vi förenas i en konstupplevelse.
VECKANS KULTURTIPS:
— — —
KRÖNIKÖR | Helena Wessman, länsmusikchef Gotlandsmusiken.
KRÖNIKA | Varje fredag publicerar Horisont en kulturkrönika från kulturföreningen Roxy. De åsikter som uttrycks är krönikörens egna.
— — —
VEM ELLER VAD vill du läsa mer om? Har du tips på spännande människor eller händelser som vi bör gräva i? Mejla Horisonts redaktion på redaktion@hpress.se!
— — —
PRENUMERERA för att få tillgång till Horisont magasin och allt premiummaterial på sajten.
— — —
HORISONTS NYHETSBREV skickas ut helt gratis varje vardagsmorgon med en sammanfattning av de senaste Gotlandsnyheterna. Registrera dig via länken.
