ROXYS KULTURKRÖNIKA 2026-01-09: Nyårsklockorna är redan i fjärran och vi blickar framåt mot ett 2026 som i nyhetsflödena ter sig kärvare än det minst sagt sträva fjolåret. Det är invasioner och väderkaos. Mord och röveri. Nedmontering och egoism. Snusk och förnedring hela året ut, vad det verkar. Men vi bör inte, kan inte, får inte låta det komma oss under skinnet.
Frågan är bara hur vi ska orka stå emot. Det är så lätt att falla in i klagokören. Allt känns felvridet och fastkört på samma gång. Ned med allt. Alla har fel, och har de inte det så är det förjävligt ändå.
Jag tror lösningen redan finns bakåt i historien. Tiderna har varit kärva förr – bra mycket kärvare än nu, faktiskt. Men folk stretade på. Man satt i stugorna och knypplade kragar och täljde träskulpturer under första världskriget. Man skrev stor prosa och små lustspel under andra världskriget. Det målades och komponerades under vietnamkriget. Och så vidare. Inte för att du har så stora överlevnadschanser om du kommer med en kuplett till en pistolduell. Men sett i det långa loppet vinner konsten på rent stret.
Det konstnärliga drivet. Viljan att sätta avtryck och att förnya sig. Viljan att förstå och förstås.
Och vad är egentligen alternativet?
De krafter som lever på vår uppgivenhet vill slå split mellan oss medborgare – och de vädrar morgonluft nu. Även om affischerna är glättriga minner retoriken om splittring och förhärskande. Vi ska bli misstänksamma mot varandra. Vi ska rädas kamratskap. Vi ska sluta söka förståelse och solidaritet.
Faller vi in i den klagokören blir samhället till ett självspelande populistpiano. Och vem vill egentligen det?
Så ge inte upp, även om framtiden känns becksvart! Det kanske mest känns som att du gömmer dig, men du tar fighten i det fördolda bara genom att fortsätta vara kreativ och njuta av andras kreationer. Du hjälper till att binda ihop den samhällsväv mörkret försöker repa upp.
Och detta alldeles oavsett om du går på en kurs i krokimålning eller besöker Jazzklubben. Skriver en bok eller filmar sketcher för sociala medier. Skapandet av konst i alla dess former och konsumerandet av densamma är något av det mest solidariska vi kan göra. Kulturen är kittet som håller oss samman; bokklubbar som dödsmetallband.
Det finns många fantastiska, men falska, Churchill-citat om hans syn på konst och kreativitet. Detta nedan är dock konfirmerat av The International Churchill Society och är taget ur ett tal han höll i London 30 april 1953.
”The arts are essential to any complete national life. The nation owes it to itself to sustain and encourage them.”
Där ser du! Fram med målarpenslarna nu och ta fajten – du har faktiskt redan vunnit när du öppnat målarlådan.
VECKANS KULTURTIPS:
— — —
KRÖNIKÖR | Christopher-Robin Maurin, grafisk formgivare och gitarrist.
KRÖNIKA | Varje fredag publicerar Horisont en kulturkrönika från kulturföreningen Roxy. De åsikter som uttrycks är krönikörens egna.
— — —
