KRÖNIKA 2025-12-31: Det som barn allra mest önskar sig är fred på jorden. Det vet alla som sett och hört Sven Melanders intervju med en liten flicka på en förskola. Mikael Wiehe ställer frågan till oss vuxna. Svaret i den låten är att det kanske inte är så att vi vill ha fred.
När det svenska upprustningsvansinnet tog fart för några år sedan var jag då och då beredd att tro på att de som stod bakom detta vansinne ändå befann sig i någon sorts god tro, dvs. att de verkligen trodde på att satsning på krig är något som gagnar freden. I och för sig trodde de fel. Vill man ha fred ska man givetvis inte satsa på krig. Annars brukar motsatsen basuneras ut av krigsivrarna, dvs. att en starkt militär är en garanti för fred. Hur idiotisk en sådan ståndpunkt är hörs ju direkt när den sägs (eller skrivs). Upprustning har historiskt sett alltid – förr eller senare – lett till krig. Men som sagt – för några år sedan trodde jag kanske att krigsförespråkarna ”bara” tänkte fel, men att de innerst inne verkligen ville ha fred.
Nu har jag börjat tvivla. Den numera sparkade utrikesministern Billström sade till och med i klara verba att det var av största vikt att undvika att det blev fred i Ukraina. Och han är nog inte ensam. Svensk vapenindustri rullar på som tåget och svenska ministrar solar sig i den industriella glansen och skryter med hur oerhört duktiga vi är att producera och leverera vapen som orsakar död och förintelse. De skryter med att vi bidrar till att männsikor dödas, stympas och lemlästas! Och pengar tjänar vi. Nåja ”vi” är väl för mycket sagt.
Men den ekonomiska eliten kan plussa på sina konton och fjärma sig ännu mer från oss i pöbeln som helt förbrukat den förra månadslönen när den nya kommer.
Bortsett från pengarna är det ett välkänt faktum att makthavare (särskilt sådana med tvivelaktig legitimitet) gärna ser till att skaffa och blåsa upp en yttre farlig fiende för att ”samla och ena” folket. Att ”samla och ena” betyder att vi ska hålla med makten; helst med uppmuntrande tillrop, men i vart fall hålla käften. Att Putins Ryssland utgör ett överhängande hot mot vår frihet och existens får t.ex. absolut inte ifrågasättas.
Men förutom att skrämmas med Putin kan det vara bra att kunna skrämmas med något inrikes också. Ja – brottsligheten! Där har vi det. Du går inte säker på gator och torg. Du kan bli nedskjuten vilken sekund som helst (i alla fall så länge det finns utlänningar kvar i landet; alltså mörkhyade sådana). Att med hänvisning till odiskutabla fakta då tala om att risken att i Sverige drabbas av ett allvarligt brott är så liten att den knappt går att mäta, är givetvis förbjudet.
Putin är en vedervärdig politiker och det hans Ryssland håller på med i Ukraina och annorstädes är vidrigt. Och gängbrottsligheten i Sverige är något vi absolut måste ta itu med (men på helt andra och mer effektiva sätt än de kontraproduktiva åtgärder som nu sätts in). MEN inget av det utgör något beaktansvärt hot mot vår frihet och trygghet. Det som utgör ett sådant hot är däremot den pågående hysteriska militära upprustningen och den repressiva kriminalpolitik som förs.
Kan man som en nyårsönskning få ha att våra politiker vaknar upp, kommer till sans och tar ett ansvar för vår framtid. Eller är det att begära för mycket?
— — —
KRÖNIKÖR | Mikael Mellqvist, jurist och före detta lagman vid Gotlands tingsrätt.
KRÖNIKA | De åsikter som uttrycks är krönikörens egna.
— — —
VEM ELLER VAD vill du läsa mer om? Har du tips på spännande människor eller händelser som vi bör gräva i? Mejla Horisonts redaktion på redaktion@hpress.se!
— — —
PRENUMERERA för att få tillgång till Horisont magasin och allt premiummaterial på sajten.
— — —
HORISONTS NYHETSBREV skickas ut helt gratis varje vardagsmorgon med en sammanfattning av de senaste Gotlandsnyheterna. Registrera dig via länken.
