Gunilla och Nanne Lissjanis i Levide har en stor familj och är vana att fira jul med massor av människor.
Men när familjen i år är utspridd över landet passade paret på – de bjuder in ensamma eller de som har det knapert att komma på en liten julmiddag.
"Om du/ni sitter ensamma på julafton så är ni hjärtligt välkomna till oss på lite julmat." Så inledde Gunilla Lissjanis i Levide ett inlägg på socknens Facebooksida några dagar före julafton.
–Ingen ska behöva sitta ensam på julafton. Vi har ett stort hus och gott om plats, berättar Gunilla Lissjanis för Horisont under kvällen före julafton, medan hon och maken Jan-Erik, oftast kallad Nanne, förbereder det sista inför julaftonen.
Gunilla och Nanne har en stor familj, tio barn som numera har egna familjer, så en "normal" jul hemma hos familjen Lissjanis brukar innebära massor av människor.
—Ja, vi brukar vara 20-25 personer, kanske 30. Men i år är bara fem av barnen hemma; de övriga bor och firar på fastlandet. Och så kommer min mamma och hennes man. Så vi blir "bara" nio personer, skrattar Gunilla.
Det var därför som tanken föddes; varför inte bjuda in andra personer också, som kanske inte har stora familjer eller resurser att ordna något extra över julen.
–Eftersom vi brukar ha en massa folk hos oss och har alltid mer mat än vi behöver, så tänkte vi att det var en bra idé. Det finns ju alltid de som har det knapert och svårt att få julen att gå ihop, barnfamiljer eller ensamma, resonerar Gunilla som i det lilla inlägget i sockengruppen också erbjöd sig att komma och hämta dem som inte hade möjlighet att ta sig till Levide på egen hand.
Gunilla är gotländska som sedan några år är tillbaka på hemön efter att ha tillbringat 35 år i Dalarna, där hon också testat ett liknande upplägg.
Där var intresset stort och hejaropen många, och likadant har det blivit här. Många har gillat inlägget och kommit med tacksamma och peppande kommentarer, men på julaftonskvällen hade ännu ingen nappat och faktiskt hört av sig för att komma på julmat.
–Vi kunde förstås ha gått ut större, men nu började vi i socknens grupp eftersom det är här vi bor. Jag är inte besviken, men jag hade nog väntat mig att några skulle tacka ja ändå; jag tänker att om jag själv hade suttit själv, om alla varit utflugna... ja, jag hade nog nappat. Men samtidigt förstår jag förstås situationen, det är inte självklart att kontakta och hälsa någon man inte känner, säger Gunilla Lissjanis.
–Än finns det ju en möjlighet att någon hör av sig. Det är över 90 personer som har gillat inlägget – och det är väl tur att det inte kommer så många.
Oavsett utfallet så blir det en jul hos Gunilla och Nanne och de barn som är hemma. Fisken är rökt, knäcken redo – även om den behövde "bråkas med", som Gunilla uttryckte det – och gott om mat framdukad.
