Horisont har knutit till sig ett kluster av kulturengagerade och kunniga personer som redaktionens ögon och öron inom kulturen på Gotland. Varje tisdag publicerar Horisont ett urval av kulturhändelserna från veckan som gått.
Lucia Salma Larsson och alla övriga medverkande i Luciamorgon får toppbetyg av tittarna. Skärmdump från SVT:s sändning.
Toppbetyg för Luciamorgon i Visby
LUCIA: Jag tyckte att SVT:s ”Luciamorgon i Visby” var fantastiskt bra. Det var stämningsfullt, det var vackert, det var en hel timmes välljudande konsert på ”bästa sändningstid” (som för den som ser ”på play” kan vara när som helst).
Vad tyckte andra? Om man irrar runt lite på sociala medier så får man veta vad folket tyckte. Det är otroligt många som tillkännager vad de upplevde. Det är idel (nästan) lovord och superlativer. En del framhåller körsången, andra solosången. Musikinslagen får beröm liksom helheten.
-Det var teves bästa Lucia, skriver många. Några tillägger ”någonsin”, vilket egentligen betyder att det aldrig kan bli bättre.
Men det är väl ändå att ta i.
SVT gav Visby en chans och den förvaltades på bästa tänkbara sätt.
Det är många, både de som syntes i rutan och de som jobbat med förberedelser och teknik och annat, som har all anledning att vara stolta.
Frågan är vad en sådan här dundersuccé ger för ringar på vattnet. För någon form av effekt borde det väl bli?
Ännu har jag inte sett någon uppgift om antalet tittare. Men betänk att Luciamorgon brukar locka en publik på omkring två miljoner personer!
Roland Olsson
Stor kulturgärning – på liten skärm
LUCIA: På väg att göra gotländsk kulturgärning på fastlandet med svärmors kör där hon är en av de yngre sångarna 88 år fyllda. För att hinna i tid för arla gudstjänst 3e advent, avseglade jag med morgonbåt vid sjusnåret den 13/12.
Väl på plats i främre salong påminner jag mig att många vänner och kulturskapare på vår ö skulle delta. Man har sällan sett en sådan stark gotländsk kulturuppställning av barn och ungdomskörer ledda av gotländska engagerade lärare och organister, flygelhornstrakterande rektor, Gotlandsmusikens fantastiska musiker och jazztrio förstärkt med Musikkollektivets gitarrist och makalös sångerska på Gotlands eget språk, ackompanjerad av en av våra riktigt stora inom världsmusiken tillika Gotlands Balalajkor.
Denna kanske den bästa bland gotländska produktioner, i STV, för hela landet, kanske någonsin, en luciamorgon, från vårt Visby med torn, ruiner och gator och torg tvingas jag – i ett stort rum med massor av stora TV-skärmar – att kolla på i ...min mobiltelefon(?). Lite fundersam blir man över om det någonsin funnits en bättre möjlighet, att använda dessa skärmar till gagn för den gotländska folksjälen och att i realtid ta tillfället i akt att visa vad vår ön har att bjuda av begåvning och miljö.
Bra, så bra, ni var... men lite smolk… men så bra... även i mobben.
Tomas Johansson
Gaudete i Domkyrkan
KONSERT: Den traditionella lördagskonserten i Domkyrkan varje lördag kl 11 bestod den 13 december av att Domkyrkokören tillsammans med tre instrumentalister (Nataliia Popova flöjt, Diane Combee oboe och Alice Skagerfält-Quayle, fagott) och Tomas Lindström (recitation) gjorde Gaudete av Anders Öhrwall. Han har tagit sånger ur Piae Cantiones från 1582 och gjort fantastiska arrangemang av detta musikaliska arv.
Bibeltexterna mellan de olika musikaliska satserna läste Tomas med trygghet och övertygelse. Ingen av alla dem i bänkraderna kunde undgå att nås av budskapet. Ordet nu är vordet kött – frasen återkom och fick kropp både i Tomas och i kören.
De instrumentala partierna kräver samspel, samspel och mera samspel. Och körsatserna klara man inte utan split view. Ett öga på dirigenten (Peter Alrikson) och ett i nothäftet.
Sista satsen innehåller en fantastisk eko-effekt som åstadkoms genom att 4 sångare förevisades till Hansakoret. Inget går upp emot de akustiska möjligheterna i en kyrka.
De allra flesta hade säkert sett Lucia på TV så förväntningarna var höga. Såvitt jag kunde uppfatta var alla lika nöjda som jag.
Bertil Thorslund
"Hela ön bör se Tidstjuven i advent"
TV: Årets julkalender i SVT är ett historiskt äventyr, till stora delar inspelat på Gotland. Alma Tibell från projektet Unga kritiker har varit på förhandsvisningen i Visby.
Julstämningen kom tidigt i år, när det bjöds på förhandsvisning av årets julkalender Tidstjuven på Folkets Bio Betty i Visby.
Publiken strömmade in från Adelsgatan där det bjöds på glögg, pepparkakor och mingel. På plats fanns även tv-produktionens regissör, producent, huvudrollsinnehavare och ett stort antal lokala statister.
Julkalendern är till stor del inspelad på Gotland, vilket passar utmärkt för de tidsresor som serien bygger på. Stolt samproducent är Gotlands Filmfond, vars namn syns redan i introt.
I Tidstjuven får vi möta Clint Östskog som är elva år gammal och hatar julen. På julafton för fem år sedan försvann hans pappa spårlöst när han gick ut för att köpa tidningen, och sedan dess har Clint förbjudit all julstämning hemma och ägnat sig åt att försöka hitta sin far. En återkommande visuell effekt är de kraftiga ljusblixtar som bara Clint verkar märka – en tidig signal om att tiden inte riktigt beter sig som den borde. När en mystisk man plötsligt dyker upp och lämnar ett märkligt objekt i Clints rum ställs allt på sin spets.
Under frågestunden efter visningen berättade regissören och manusförfattaren Carl Åstrand att idén föddes när han föreställde sig själv som elvaåring, sjuk hemma i sängen. Vad skulle hända om Gustav Vasa plötsligt rusade in i rummet?
Åstrands koncept är välanvänt inom barnproduktioner, men fungerar fortfarande. Kanske är det just krockarna mellan samtid och dåtid som gör historiska figurer så effektiva i barnberättelser – de skapar både humor och en möjlighet till lärande, något Tidstjuven utnyttjar skickligt. Dessutom bakar Åstrand in humoristiska referenser i sin produktion, du kanske redan nu har noterat någon?
Under frågestunden betonade Åstrand hur viktigt det är att välja rätt skådespelare, och här har han verkligen lyckats. Huvudrollsinnehavaren Gusten Wickberg är för sin ålder redan erfaren, med roller inom både teater, kortfilm och tv-serien Koka Björn. Hans spel är teatraliskt på ett sätt som passar Clint, det är energiskt, intensivt och fullt av nyanser. Tillsammans med Blanca Eliasson, som spelar systern Vida, bildar han ett syskonpar som är lätt att relatera till och som bär flera av seriens viktigaste scener.
Andra skådespelarinsatser bidrar med välbehövlig humor: Maja Rung som mamma Moa, Simon J. Berger som Bildsköne Bengtsson och Andreas Rothlin Svensson som Gustav Vasa. Simon J. Berger berättade på visningen att han brukar tänka på sina karaktärer som skulpturer för att förstå dem, och att Bildsköne Bengtsson fick drag av klassiska manliga divor, något som märks tydligt och är mycket underhållande. Andreas Rothlin Svensson beskrev sin Gustav Vasa som ”lite schizofren”, ett ordval man kan ifrågasätta, men hans spel fångar den splittrade energi han syftade på, och resultatet är både humoristiskt och minnesvärt.
Åstrand hyllas av sina skådespelare, och det märks i produktionen. Samarbetet bakom kameran känns varmt, och samspelet mellan skådespelarna är genomgående naturligt och levande.
Om jag ska önska något är det att serien hade kunnat utnyttja Visbys historiska miljöer ännu mer och visa fler gotländska landmärken. Men skratten i salongen från både barn och vuxna – inklusive mig själv – talade sitt tydliga språk.
Kort och gott vill jag säga att hela ön bör se Tidstjuven i advent. Serien är charmig, rolig och värmande, och lyckas kombinera historia och julmagi på ett sätt som engagerar både stora och små.
Alma Tibell
