Horisont har knutit till sig ett kluster av kulturengagerade och kunniga personer som redaktionens ögon och öron inom kulturen på Gotland. Varje tisdag publicerar Horisont ett urval av kulturhändelserna från veckan som gått.
I Jakob Ringboms roman händer nästan allt i Hamra
LITTERATUR: Jakob Ringboms femte roman, "Fado för de drunknade", innehåller många olika trådar. En är relationen mellan en son och en fader. Här kommer sonen först eftersom det är hans perspektiv som gäller i boken. Ynglingen heter Petter Östman och är huvudperson.
Hans relation till sin sjuka syster Anna är en annan tråd. En tredje är skillnaden mellan strandfolk och landfolk. En fjärde handlar om längtan bort, längtan till Portugal.
Den röda tråden är havet, det som ständigt förändras, som ger och som tar, som betyder i stort sett allt för strandfolket.
Händelserna som det berättas om i boken utspelas på 1820-talet i Hamra socken, som därmed enligt författaren fått en plats på den litterära kartan. Många karaktärer är återkommande. En del är onda och andra goda.
År 1829 inträffade en svår strandningsolycka utanför Hamra. Den brittiska briggen Alfhilde förliste och tog med sig besättningen och dessutom ett dussintal män som kommit ombord för att erbjuda hjälp. Med något enda undantag var de från Hamra. Det lär vara svårt att hitta någon värre händelse för denna socken. Katastrofen är med i boken men först på de sista sidorna.
”Fado” är en portugisisk klagovisa.
Roland Olsson
Ingen landsbygdskultur utan eldsjälar
UTSTÄLLNING: I söndags invigdes en utställning i Etelhems bygdegård. Utställningen hyllar alla de eldsjälar förutan vilka det nog inte skulle finnas några sociala mötesplatser på landsbygden. Bygdegårdarna på Gotland har sammanlagt närmare 7.000 medlemmar som varje år utför över 30.000 ideella arbetstimmar. Allt för att folket i bygden ska kunna samlas för att lyssna på musik, se teater, spela bräus, dansa, se på film, gympa, mötas och fika.
Etelhem har många ideella eldsjälar men den främste, som också utsetts till hela Gotlands eldsjäl, är gårdens vaktmästare Göran Bengtsson som håller bygdegården fräsch och varm - hela gården värms upp av en stor vedkamin! Han menar att det jobb han och flera andra i bygdegården gör motverkar ensamhet och socialt utanförskap. Extra stolt är han över att de många dansare som nyttjar lokaler berömmer Etelhem för att ha öns bästa dansgolv.
I går måndag lyftes också betydelsen av ideellt engagemang i föreningslivet av Region Gotlands kulturenhet i ett s k Kulturforum i Bryggarsalen på Mellangatan i Visby. Där medverkade bl.a. representanter för öns riksteaterföreningar, bygdegårdar och Folkets Bio samt företrädare för de politiska partierna.
Björn Ahlsén
Alla 92 kyrkor genomgångna
KYRKOHISTORIA: De har varit uppe i alla gotländska kyrktorn, utforskat kyrkvindar, ålat sig genom trånga utrymmen och hunnit med en hel del strapatsövningar längs vägen.
Efter sju års intensivt arbete är projektet "Karaktärisering av kyrkogårdar och kyrkor i Visby stift" äntligen i mål. Det firades förra veckan med bubbel, snittar och en uppskattad föreläsning av antikvarie Eva Selin och Jakob Lindblad från Gotlands Museum, som båda varit centrala i arbetet tillsammans med Visby stift. Projektet har omfattat en genomgripande dokumentation av Gotlands 92 medeltida kyrkor, både kyrkobyggnaderna och den omgivande kyrkomiljön.
De gotländska medeltida kyrkorna består inte enbart av vackra kalkmålningar, utsmyckade dopfuntar och portaler, något som åhörarna till föreläsningen blev varse.
Även i de dolda utrymmena, som på kyrkvindarna, finns en mängd spännande och ofta oväntade detaljer.
– När vi började projektet hade vindarna inte så stark ställning, men de är fantastiska utrymmen. Man kommer människorna nära när man kommer upp på vinden. Man kan hitta avtryck av händer i putsen, kimbningsstenar som man slog på kyrkklockan med, gamla rep, textilier och till och med medeltida dolda rum, berättade Jakob Lindblad.
Eva Selin tog oss med ut i kyrkomiljön och kyrkogårdar, där vi fick en intressant inblick i prästgårdsportaler, stigluckor, kyrkstallar, sockenmagasin, hägnader, 1800-talets trädkransar, senare tids buxbomshäckar, gravvårdar och kyrkogårdsmurar med spännande detaljer. Hon visade bland annat en bild från Vallstena kyrka, där det ännu finns omkring tio bevarade hästbindslen i muren, där ridande kyrkobesökare kunde ”parkera” sin häst.
– På senare tid har även biologisk mångfald blivit en viktig del av hur kyrkogårdarna förvaltas, berättade hon.
Kerstin Klint
Fullsatt adventskonsert i Domkyrkan
MUSIK: Traditionsenligt bjöd Domkyrkoförsamlingen på adventsmusik med körer från ön tillsammans med Gotlandsmusikens Brass. De yngsta hade inte börjat skolan. Flera hade goda förbindelser med Pensionsmyndigheten. Musiken förenar oss. Och vi var många. Vi slog huvet i Brandmyndighetens tak. Och det skedde så tidigt att inte alla förstod att det var fullt utan trodde att insläppet inte börjat.
Vi som var där fick all traditionell musik vi hoppats på. Men i nya arrangemang där ingen harmoni fattades. Pär Olofsson, organist i Oscars i Stockholm hade gett ny sångerna dräkt, men allt stod att känna igen. Peter Alrikson ledde oss genom programmet som också innehöll eget utrymme för Brasset och för Jacob Norin, kvällens organist.
Utrymme fick också alla sångträngda i publiken. ”Han kommer till sörjande hjärtan / och livet får annan gestalt.” Just det sjöng vi med särskild känsla. För livet som det ser ut nu behöver verkligen få annan gestalt. Världen är galen, människor tas ifrån oss och det sägs att Putin ser Gotland som ett hangarfartyg. Då behöver vi gemenskap. Det fick i lördags i Domkyrkan. Stort tack till alla som såg till att det hände.
