Emilio Estrada, årets kulturpristagare. Foto privat.
Välklädd och mångfaldig med en kosmopolitisk bakgrund. Alltid med sin fiol till hands har Emilio Estrada fullt upp fast han är pensionär och med ett särskilt varmt hjärta för Ukraina.
Oklanderligt klädd, för att inte säga jazzigt elegant, ofta med en liten hatt, har Emilio Estrada lagt musik-Gotland under sina fötter. Snarare under några av sina klatschiga lackskor eller färgglada boots och alltid med sin fiol nära till hands.
– För mig är det bara naturligt att klä sig så. Det är en tradition i min familj där många är artister. Pappa och hans syskon var musiker allihop. Och när jag studerade på Kuba, men även i Odessa, så kunde man inte bara komma i en skjorta, berättar Emilio Estrada.
Vars hela namn är Emilio Sacarias Estrada Bencomo, sedan några år pensionär på pappret men långt ifrån sysslolös. Vilket inte minst Region Gotland uppmärksammade när de veckan som gick utsåg honom som mottagare av Årets kulturpris 2025 efter att han under alla sina år och konserter berikat öns musikliv genom åren. Men även på andra sidan vattnet.
Emilio Estrada på scenen. Foto Freddy Müller.
Innan Emilio överraskades med beskedet om kulturpriset; dagen efter sin 70-årsdag för övrigt, hade han nyligen varit i Stockholm och spelat på Hantverkargalan i Stockholms stadshus, bland annat med Wille Crafoord. Ett av många gig men ändå lite utöver det vanliga då han spelade i flera olika konstellationer under kvällen, bland annat en egen trio. Full fart, som sagt.
– Ja, det är alltid det. Det var klassiskt, kubanskt och sedan ville Wille ha med mig till underhållningen också. Oj, oj, det var jättemycket att spela. Flera timmar faktiskt, skrattar han.
– Det var många priser och så var prins Carl Philip där också. Så, ja, det var väldigt fint.
Väl hemma på Gotland igen repar han nu för kvällens stödkonsert för barn i Gaza i Vårdklockans kyrka och i morgon, söndag, med en trio på Langska huset när han även ska hålla en föreläsning om sitt liv.
– Nu är det mycket att göra, mycket mer nu när jag är pensionär. Sedan blir det snart mer i kyrkorna på landet så det är överallt och en del i Stockholm.
Hans liv är så. Och att vara på rörlig fot – med eller utan sandiga lackskor – är en stor del av Emilio Estradas liv.
Född och uppvuxen på Kuba, i en musikerfamilj som sagt, utbildades han på klassisk fiol. Alltid med den kubanska musiken och dess rytmer nära hjärtat och med lärare från Sankt Petersburg till hands som officiella ryska representanter i undervisningen under Fidel Castros kommunistiska regim. Det ledde ändå i sin tur till att Emilio 1978 kom till Odessa, något av en kulturell och etnisk smältdegel med många influenser, i nuvarande Ukraina.
Där blev han kvar i tre år innan han flyttade till Kiev för att 1988 doktorera innan det på lite småkrokiga vägar bar av till Sverige 1991.
– Och härifrån har jag alltid återvänt dit. Senaste gången var 2012.
Två år senare intog Ryssland Krimhalvön och landets östra delar innan invasionen eskalerade i februari 2022 med fullskaligt krig som följd.
– Nu är det fruktansvärt, man vet inte hur det ska gå eller sluta. Och de bombarderar Kiev nu igen med all sin fantastiska kultur, säger han.
Ett hårt slag för ett fritt folk.
Så även för Emilio och många av hans vänner.
– Ja, det har varit svårt för dem. Verkligen. I december innan kriget bröt ut skulle jag åka dit, jag hade ju inte varit där sedan 2012, för att träffa mina kompisar, vara med dem och ja, spela. Men de sade bara att jag inte borde komma, att det var så oroligt och bara blev sämre och sämre. Och ja, sedan vet vi hur det blev, säger han med viss sorg i rösten.
Emilio med sin son. Foto Björn Ahlsén. Och redo för spelning. Foto privat.
Flera vänner har lämnat landet, några har flyttat till Österrike, någon i Spanien med mera medan andra har fått leva i skymundan.
– Många av mina vänner har fått gå under jorden också, de vågar inte vara ute på samma sätt längre, men jag håller kontakt med dem hela tiden. Ja, det är svårt. Men, ja, de kämpar på och är väldigt duktiga så de kan i alla fall klara sig på det.
Kulturen finns ändå med där, med musiken och konsten mitt i kriget. Mitt i livet. Där den ska vara, menar årets gotländska kulturpristagare Emilio Sacarias Estrada Bencomo, som har upplevt förtrycket i sitt Kuba och på avstånd invasionskriget i sitt tredje hemland.
– Det är kulturen som ändå regerar allt. Ja, konsten överhuvudtaget som gör att människor ändå kan stå där även om det kan vara väldigt svårt, som det var på Kuba. Folk behöver musiken då, den har bytt så mycket i alla tider, ja. Vi behöver den för att leva.
Läs mer:
Emilio Estrada får regionens kulturpris (Horisont 19 november 2025)
40 nominerade till Gotlands kulturpris (Horisont 13 november 2025)
Visby dansskola får 2024 års kulturpris (Horisont 12 december 2024)
26 kan vinna regionens kulturpris 2024 (Horisont 2 oktober 2024)
— — —
PRENUMERERA för att få tillgång till Horisont magasin och allt premiummaterial på sajten.
— — —
HORISONTS NYHETSBREV skickas ut helt gratis varje vardagsmorgon med en sammanfattning av de senaste Gotlandsnyheterna. Registrera dig via länken.
