Född och uppvuxen på Gotland. Men nu ska en sjuårig pojke från Klintehamn utvisas – till ett land han aldrig varit i och vars språk han inte kan.
Anledningen är att hans mamma fått avslag på sitt uppehållstillstånd. Fallet har engagerat på bred front.
På ett av Migrationsverket godkänt boende i närheten av Stockholm sitter en 23-årig mamma med sin sjuårige son. Hon väntar på att de nu på lördag ska sättas på ett flyg till Etiopien med enkel biljett. Egentligen skulle de ha utvisats redan helgen som gick, men det beslutet verkställdes inte då.
– Hon har fått ett slutgiltigt besked nu att det inte går att göra mer, berättar Hanna Olander.
Hon är en av många som har engagerat sig i mammans och den sjuårige sonens öde, där familjen har bott sedan mamman kom till Gotland. Det kom sig ganska naturligt. Hanna Olanders son är kompis med sjuåringen och de har gått i samma klass sedan förskolan.
– Nu ska man skicka bort ett barn, en sjuårig pojke, som är född och uppvuxen här. Så hans kompisar undrar förstås vad som händer och vart han ska ta vägen, säger hon.
– Det är för jävligt!
Allt har gått fort. När höstlovet var över kom inte sjuåringen tillbaka till Klinteskolan. Hannas son kom hem och berättade och undrade vad som hade hänt. Men redan när hennes son skulle bjuda pojken på sitt födelsedagskalas, kunde Hanna inte få kontakt med hans mamma för en inbjudan.
– Det gick inte att få tag på henne så jag kontaktade deras lärare. Då fick vi ett mejl bara att han inte skulle komma tillbaka. Min son undrade förstås vad det handlade om så jag försökte förklara så gott jag kunde. Men det var så klart svårt för en sjuåring att förstå, berättar Hanna Olander.
Mamman och hennes sjuårige son bodde dessutom mitt emot Hanna Olander.
– De kunde se in till varandra och kunde vinka från fönstren.
Den sakliga förklaringen är att mamman nu har fått slutligt avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd efter en flera års lång process och ska utvisas till Etiopien, hennes hemland.
Mamman, som i dag är 23 år, hade som 15-åring kommit till Sverige, där hon har stora delar av sin familj på fastlandet men också i Klintehamn, där hennes föräldrar och syskon bor sedan lång tid. Men då visade det sig att hon hade blivit gravid innan hon kom till Sverige.
En omständighet som Migrationsverket har tagit fasta på, men inte hänsyn till.
Det har flera som engagerat sig i ärendet reagerat på.
– Jag fick bara till svar från Migrationsverket att de tycker att det är upp till henne vad hon har sagt och gjort, berättar Olander.
Det som hade hänt var att den då 15-åriga flickan inte hade varit tydlig med sin graviditet vid ankomsten och att hon sedan lämnat olika uppgifter i intervjuerna med myndighetens handläggare. Som 15-åring hade hon, bäst hon kunde, förklarat sin situation och även lämnat besked om bland annat att pappan till hennes kommande barn planerade att komma till Sverige senare. Vilket inte heller talade till hennes fördel, något som flera har reagerat på.
– Hon var 15 då och helt ovetande om att hon var gravid, säger Olander.
Anna Maria Bauer, tidigare politiskt aktiv inom Vänsterpartiet, är en av många boende i Klintehamn som har engagerat sig i mammans och pojkens öde.
– Tydligen har hon då varit lite fram och tillbaka bland annat med att pappan skulle komma till Sverige efteråt, att hon utifrån sin ålder, den tradition och kultur som hon kommer ifrån tyckte att barnet skulle växa upp med sin pappa och sådant. Men att hon har varit lite otydlig då är inget man ska kunna skylla på. Jag menar, som 15-åring utan att ens kunna språket och ännu mindre våga berätta att man är med barn? Nej, säger Anna Maria Bauer.
Pappan till den i dag sjuårige pojken kom däremot aldrig, enligt Olander och Bauer för att han inte kunde vänta längre på de tillstånd som krävs för inresa.
Sedan dess har han skaffat en ny familj och vill inte ha något att göra med mamman och hennes sjuårige son från Klintehamn.
Något som komplicerar utvisningsärendet ytterligare.
– Hon har inget nätverk kvar där. Hela hennes familj bor här, med det är bara hon som hänger löst. Och hon är inte välkommen av pappan och hans nya familj. Så är det enligt deras tradition och kultur och hon kommer inte vara vatten värd om hon kommer med sin sjuårige son, säger Anna Maria Bauer.
– Eftersom han inte heller kan språket och inte är född där kommer han att vara utstött direkt.
Engagemanget i Klintehamn för den unga mamman och sjuåringen har på kort tid vuxit sig stort. Hanna Olander har klistrat upp lappar med en QR-kod, som folk kan scanna för att skriva under en namninsamling. Hittills har drygt 350 personer skrivit under.
– Folk här vet ju vilka de är och pojken och min son har varit ute och lekt så det har inte varit svårt att få okej att sätta upp lapparna för det här. Tvärtom, säger Olander.
– Alla skriver på. Folk är jätteupprörda, säger Bauer.
Två aspekter som de båda trycker på, och tycker borde ha vägts in mer i beslutet, är dels Barnkonventionen, dels att UD avråder från resa till just Etiopien. För snart fem år sedan blev Barnkonventionen svensk lag för att skydda barns rättigheter och ställning. Det innebär att konventionen är rättsligt bindande och att beslut som rör barn ska utgå från den. Vilken i så fall skulle ta både den sjuårige pojkens situation i beaktande men även borde kunna omfatta mamman som var endast 15 år, och omyndig, när hon anlände till Sverige som tidigt gravid.
– Men den tas ändå inte på allvar, det visar sig gång på gång. Det gäller både myndigheter och politiker generellt. De nämner Barnkonventionen för att vara lite tjusiga, men det är rent ut sagt skit att de inte jobbar mer för det, säger Anna Maria Bauer.
Utrikesdepartementet arbetar återkommande med avrådan om resor till vissa länder och områden. När det gäller Etiopien är den senaste uppdateringen att UD avråder från resor nära gränserna mot Kenya och Sudan och ”icke nödvändiga resor” till övriga landet, frånsett huvudstaden Addis Abeba.
– Hon har ingenstans att ta vägen. Dessutom ska man för sin säkerhets skull vistas inomhus. Hur då? frågar sig Anna Maria Bauer.
Men nu ska beslutet verkställas redan på lördag. Hanna Olander när ett litet hopp om att mamman och hennes sons kompis ska få stanna även om det formellt slutliga beskedet har kommit och gäller. Bara två dagar innan planet ska lyfta känner även Anna Maria Bauer en viss uppgivenhet även om hon vill tro att det skulle gå att få till ett så kallat verkställighetshinder.
– Fast det vill hennes ombud ha 7 500 kronor för. Och de pengarna har vi inte.
Horisont har sökt handläggaren på Migrationsverket utan framgång.
