"Jag är en av dem som inte har råd"

När en cancerdiagnos ställde livet på ände, var det två parametrar som tvingade gotlänningen Johan Kurelid till en förändring: Hälsan och ekonomin.

Nu tillbringar han vintern i en husbil i Spanien.

Det har gått ett halvår nu. För sex månader sedan flyttade gotländske Johan Kurelid in i sin husbil – och för en månad sedan körde han den från Gotland till den spanska ostkusten. Där, i byn Los Alcazares cirka åtta mil söder om turistmagneten Alicante, bor han nu i sin bil på en camping, och ägnar dagarna åt promenader, cykelturer och avkoppling.

–Jag är inte här för att leva livets glada dagar, men jag vill gärna ha flera glada dagar framöver, säger han.

Det främsta skälet till att Johan Kurelid byter en lägenhet i Visby innerstad mot en husbil i Spanien är nämligen hälsan. Man kan säga att det var just här, i Los Alcazares, som hela den här historien har sin upprinnelse.

Johans föräldrar köpte en lägenhet i byn redan på 1990-talet, så Johan är bekant med området och har varit där en hel del genom åren. Det var när han år 2019 var där på semester, som han började känna en underlig känsla; han hörde sämre på höger öra, fick sämre balans, och kände att det stramade märkligt i ansiktsmuskulaturen.

–Först trodde jag att jag hade fått en vaxpropp i höger öra. Men jag googlade och kom fram till att nerverna för alla de här tre sakerna – hörseln, balansen och ansiktsmusklerna – går alldeles intill varandra, de sitter på samma plats i hjärnan, berättar Johan Kurelid för Horisont på telefon från Spanien.

Väl hemma igen tog han kontakt med en läkare, som inte alls kände samma oro som Johan själv.

–Jag var helt säker på att jag hade en tumör, men läkaren sa att en tumör just där var väldigt ovanligt. Jag fick tjata mig till en röntgen, berättar han.

När röntgensvaret kom blev Johan knappt ens överraskad. Men det var mycket riktigt en tumör, en ovanlig typ som sitter i höger sida av hjärnan på ett sådant sätt att den inte går att operera bort. Efter flera misslyckade behandlingar fick tumören under 2023 bekämpas med strålning, vilket ledde till en sex veckor lång och utmanande behandling på Skandionkliniken i Uppsala.

Strålningen hade effekt; tumören har slutat växa och som det ser ut i nuläget håller den sig oförändrad. Men Johan Kurelids hälsa har påverkats. Han har fortfarande problem med balansen, han blir lätt trött, och hörseln på höger öra har han förlorat, troligen för alltid.

–Forskningen visar att det kan ta sex till åtta år innan man har återhämtat sig, innan hjärnan har reparerat sig från de skador som den får av en sådan här tumör och behandling. Det är två år sedan jag blev klar; jag kan inte bara sitta och vänta – jag måste testa om jag kan göra något själv för att bli bättre snabbare, resonerar han.

Rörelse, frisk luft och dagsljus får Johan att må bättre. Men det är svårt att få till detta i ett höstligt, och så småningom vintrigt, Visby.

–Jag behöver kunna aktivera mig för att må bättre, jag måste ut och gå och cykla. Eftersom jag har problem med balansen så är det faktiskt enklare för mig att cykla, men i backarna och på kullerstenen i Visby är det nästan omöjligt.

Var sak har sin plats i en husbil.

Och så är det en sak till som legat till grund för beslutet att emigrera över vintern; ekonomin. Johan lever nu på sjukpenning, vilket gör att han fått omvärdera sin tillvaro.

Det handlar inte bara om boendet i Visby innerstad – utan också om kostnaderna för att kunna lämna ön.

Johan Kurelid är uppväxt i Östergötland men har numera både sin mamma och sin syster med familj i Skåne. Hans pappa gick bort i våras, och sedan dess har familjen kommit närmare varandra och ses oftare, berättar han. Men att resa från Gotland till Skåne – eller framför allt just resan över havet – är som bekant inte gratis.

–Jag gjorde en sån där "Lyxfällan-tavla" över min ekonomi, och kom fram till att jag blödde fem tusen kronor varje månad, berättar Johan.

–Och här kommer även färjepriserna in i bilden.

Annons

Jag är en av dem som inte har råd att lämna Gotland, säger han och hänvisar till den enkät som Agneta Karlsson gjorde under hösten, som just visade att många gotlänningar faktiskt inte har ekonomisk möjlighet att passera kommungränsen.

–Jag kan inte lämna ön som jag vill, min familj kan inte hälsa på mig på ön som de vill, och jag har förlorat kontakten med flera vänner som inte heller känner att de har råd att besöka mig – eller som åtminstone känner att de får så mycket mer om de i stället reser någon annanstans.

Ibland får Johan besök från Sverige, här av sin mamma och sin syster. Oftare än så blir det bad i havet.

Från sin campingplats i Spanien följer Johan debatten om färjepriserna på hemmaplan, och det är med viss tillförsikt han noterat att det faktiskt börjar hända saker. Att debatten pågår, att Gotland unisont protesterar och att både regeringen och Trafikverket kanske börjar lyssna.

–Det är en bra början. Men det räcker inte att hänvisa till nästa avtalsperiod; det är nu det brinner. Människor flyttar aktivt från Gotland i detta nu på grund av färjepriserna.

Den här intervjun genomfördes på morgonen samma dag som infrastrukturminister Andreas Carlson senare skulle komma att – i riksdagen i debatt med gotländska riksdagsledamoten Hanna Westerén – slå fast att han faktiskt ska åka till Gotland, att han ska prata med landshövdingen och med företrädare för näringsliv och privatpersoner, om situationen.

Men innan dess hade ministern inte visat något större intresse för de gotländska protesterna, och Johan Kurelid skräder inte orden kring ministerns dittills visade ointresse.

–Endera är han dum i huvudet eller så skiter han fullständigt i 48 000 potentiella röster i valet nästa år, dundrar han.

–Trafikverket har inte direkt imponerat hittills, men kanske är det något på gång nu. Även om det skulle ha behövt komma igång för flera år sedan.

Med insikten om både hälsan och ekonomin, föddes idén om att leva husbilsliv under höst och vinter, på en varmare plats där hälsan får vara i fokus. Och bytet från en 106 kvadratmeter stor lägenhet i Visby mot en 12 kvadratmeter stor husbil i Spanien, har gått enklare än han trodde.

–Hela världen ingår på något vis i det boende jag har nu, och jag saknar inte en sekund lägenheten i Visby, säger han nöjt.

Husbilen har sin plats på campingen, och utanför har Johan möblerat med matta, stolar och bord för fyra, en grill och ett par solstolar.

–Det känns inte trångt eller instängt på något vis. Det man lär sig när man bor i husbil är att var sak måste ha sin plats; min kaffemugg står på exakt samma plats hela tiden, skrattar han.

–Det har ju låtit som en bowling-strike några gånger när jag varit ute och kört, så man tänker "vad var det som gick sönder nu?".

Med de erfarenheterna har allt av glas bytts ut mot motsvarande pryl i hårdplats; att riskera glassplitter i husbilens heltäckningsmatta är inte att rekommendera. Utöver rutinerna för hur saker förvaras och vad de är gjorda av, har Johan även förhållandevis strikta rutiner för hur han lägger upp sina dagar.

–Jag vaknar vid åtta, och börjar med en promenad i cirka 45 minuter. Jag går ju väldigt långsamt så jag kommer inte så väldigt långt – men jag går i 45 minuter, längs strandpromenaden, genom några bostadsområden, förbi en park där det bor en massa vilda katter som jag hälsar på.

Därefter äter han frukost, vilar, kanske tar en tupplur och senare en cykeltur. Allt med hälsan i fokus.

–Den här vintern blir ett experiment, för att se hur det funkar. Om det funkar. Om jag mår bättre, eller i alla fall inte sämre, är planen att återvända även nästa vinter, berättar han.

–Jag tror att många i min situation har haft det mentalt jobbigt, men jag har på något vis lyckats se det positiva hela tiden. Så det är inte synd om mig, jag har det rätt bra ändå.

Vildkatter och solnedgångar – Johan får en närmast daglig dos av båda.

Hans campingplats är bokad fram till maj 2026. Då är planen att återvända hem, för att återse vänner och bekanta och uppleva den gotländska sommaren. En liten försmak av Sverige, dock inte Gotland, blir det dock tidigare än så, för över julen tar Johan flyget till familjen i Skåne.

–Flygbiljetten Alicante–Köpenhamn kostade 743 kronor, säger han med en blinkning till färjepriserna.

En annan intressant prisjämförelse är den hemresa till Gotland som han siktar på att göra i maj; då måste ju husbilen köras hela vägen från Spanien till Gotland.

–Den diesel som behövs för att köra de 330 milen från Los Alcazares till Oskarshamn, kostar ungefär lika mycket som färjebiljetten från Oskarshamn till Visby.

Och när det här går i tryck har ännu en spansk säsong spikats; Johan har bokat plats på campingen i Los Alcazares även från oktober 2026 till maj 2027.

–Jag hoppas att det blir verklighet för då har detta experiment varit lyckat, säger Johan Kurelid.

Läs mer:

Färjepriser i riksdagen: "Det var lite optimism (Horisont 6 november 2025)

Ministerns svar om färjepriser väcker ilska (Horisont 6 november 2025)

Ministern: Inga fler åtgärder behövs (Horisont 5 november 2025)

Nytt forum ska sätta fokus på färjepriser (Horisont 17 oktober 2025)

"Färjepriserna måste vi arbeta med dagligen" (Horisont 15 oktober 2025)

"Det är staten som sätter priset" (Horisont 10 oktober 2025)

Över tusen ljus mot höga färjepriser (Horisont 7 oktober 2025)

Hon har fått nog – manifesterar mot höga färjepriser (Horisont 7 oktober 2025)

”Inte samma villkor som resten av Sverige” (Horisont 8 september 2025)

— — —