Heidelberg Materials har beslutat bygga en anläggning för koldioxidinfångning i Wales – ett viktigt steg även för den planerade anläggningen i Slite, menar bolaget.
Men i praktiken är det mycket som återstår; Heidelberg har själv begärt anstånd i över åtta månader för att komplettera sin ansökan om tillstånd hos mark- och miljödomstolen.
I somras invigde cementjätten Heidelberg Materials sin allra första anläggning med kapacitet att fånga in den koldioxid som skapas vid cementtillverkning, i norska Brevik. Nu har bolaget tagit det slutliga beslutet om att bygga sin andra anläggning, en ännu större sådan, vid fabriken i Padeswood i Wales.
Den norska anläggningen fångar in cirka 400 000 ton koldioxid om året; anläggningen i Storbritannien, som beräknas stå klar år 2029, kommer att ha kapacitet för det dubbla, närmare 800 000 ton koldioxid per år.
Tekniken att fånga in koldioxid kallas CCS, vilket står för ’Carbon Capture and storage’, på svenska infångning och lagring av koldioxid, och anses av branschen vara en avgörande pusselbit för att sänka utsläppen och nå klimatmålen.
Det räcker dock inte med att fånga in koldioxiden i samband med att den uppstår vid cementtillverkningen; den måste ju också lagras. Koldioxiden som fångas in vid fabriken i Brevik pumpas ned i havsbottnen under Nordsjön, medan koldioxid från fabriken i Wales är tänkt att lagras på motsvarande sätt i havsbottnen i Liverpool Bay, alltså i havet mellan Storbritannien och Irland.
Heidelberg betonar att satsningen i Wales har stor betydelse även för den CCS-anläggning som planeras i Slite på Gotland. Här är ambitionen ännu högre – anläggningen i Slite ska ha kapacitet att fånga in 1,8 miljoner ton koldioxid per år. Alltså en miljon ton mer än i walesiska Padeswood.
”Med Brevik visar vi att CCS fungerar i praktiken, och i Padeswood skalar vi tekniken till nästa nivå. Vårt fokus är nu att kunna nå investeringsförutsättningar snarast möjligt även i Sverige. Slite CCS tryggar framtida konkurrenskraft i cementindustrin och därigenom också inhemsk cementförsörjning och beredskap över tid”, skriver Karin Comstedt Webb, vice vd för Heidelberg Materials i Sverige, i ett pressmeddelande.
Men anläggningen i Slite är ännu långt ifrån verklighet. I juni 2024 lämnade bolaget in sin ansökan till mark- och miljödomstolen om tillstånd enligt miljöbalken för att bygga en CCS-anläggning – liksom för en lång rad andra åtgärder, som krävs för att anläggningen ska kunna komma till stånd.
Dessa övriga åtgärder innefattar bland annat bygge av ny pir, förlängning av befintliga pirer och kajer, muddring i havet utanför Slite, dumpning av muddermassor, bortpumpning av vatten i samband med nämnda pirarbete, lagring och hantering av diverse schaktmassor och avfall, bortsprängning av berg och anläggning av ledningar. Dessutom begär Heidelberg i sin ansökan dispens för att genomföra en del av åtgärderna inom biotopskyddat område, och yrkar att tillstånd lämnas för ”verksamhet som på ett betydande sätt kan påverka Natura 2000-området Asunden”.
Mark- och miljödomstolen har dock inte tagit lätt på ansökan i fråga; i december 2024 krävde domstolen in ett omfattande paket av kompletteringar. Bland annat utförliga svar till en rad myndigheter, som Naturvårdsverket, Sjöfartsverket, Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, samt Länsstyrelsen på Gotland.
Mark- och miljödomstolen krävde dessa kompletteringar senast 17 mars 2025, men innan det datumet nåddes bad Heidelberg på egen begäran om anstånd – i över åtta månader – för att kunna inkomma med de svar och kompletteringar som domstolen krävt för att alls kunna börja behandla tillståndsansökan.
Bolagets målsättning är att Sliteanläggningen ska vara klar år 2030. Själva domstolsprocessen kring tillståndet lär dock inte kunna påbörjas förrän vintern 2025-2026.
— — —
PRENUMERERA för att få tillgång till Horisont magasin och allt premiummaterial på sajten.
— — —
HORISONTS NYHETSBREV skickas ut helt gratis varje vardagsmorgon med en sammanfattning av de senaste Gotlandsnyheterna. Registrera dig via länken.
