ROXYS KULTURKRÖNIKA 2025-08-01: Mina krönikor här har ofta handlat om demokrati. Jag har genom livet varit driven av att på olika sätt kämpa för att den ska vårdas. Redan från att jag valde att arbeta inom skolan har det varit den allra viktigaste drivkraften för mig. Demokratin hotas dock nu på många olika sätt runtom i världen.
Här skulle jag dock vilja vara lite mer specifik. En vital del av att bevara demokratin handlar om kommunikation. Gång på gång hajar jag till när jag ser hur den förs i medierna. En av de allvarligaste bristerna är att organisationer, myndigheter och företag inte klarar av eller vågar svara på journalisternas frågor. Istället skickas en kommunikatör fram för att förmedla ett kort budskap som egentligen borde ha besvarats av en chef eller en annan i sakfrågan insatt och ansvarig. Sen kan kommunikatören ofta inte svara på följdfrågor. Jag tycker det är så dåligt. Och allt oftare – och det tycker jag är ännu värre – kommer bara ett yttrande via mail, där absolut inget väsentligt kommer fram, bara rena floskler som ”vi tar det på allvar och ser över våra rutiner”. Mitt förtroende för avsändarens organisation körs då helt i botten. Tror de verkligen att folk går på sådant? Men de gör väl en ”skademinimeringsbedömning” och så blir det ändå så bedrövligt.
När jag fick mitt första rektorsjobb i slutet av 1990-talet så fick jag formulera brev själv. Ibland stämde jag av dessa med någon kollega eller annan berörd, men jag fick i slutändan ändå stå för formuleringarna själv.
Ofta, men inte alltid, fungerade det. När journalister ringde för att ställa frågor var det bara att svara – helst direkt, men ibland behövde jag återkomma om det var något jag behövde ta reda på först. Men då gällde det också att verkligen återkomma snarast möjligt! På något sätt finns det inget annat hederligt sätt att hantera det på.
Sen förstår jag att medierna också är i en knepig situation. Det har ju till exempel visat sig i Johan Forssell-affären. Hela Sverige vet vilken minister det handlar om genom alla sociala medier, men pressetiken tolkas – på ett nästan löjligt sätt – så att inga namn nämns i de större medierna. Samma fenomen utspelade sig i samband med masskjutningen i Örebro. Då var det polisen som väntade med information som redan varit känd i flera timmar.
Jag tänker att om vår västliga demokrati skall överleva, så måste kommunikationen bli rappare och ärligare. Det gäller naturligtvis politiker på olika ansvarsnivåer, men det gäller lika mycket också chefer med ansvar – på alla beslutsnivåer inom den offentliga sektorn. Det håller inte att ducka och mörka, eller att bara trycka ut ”talepunkter” utifrån egna syften. Med risk för att göra mig lite obekväm hos många av mina duktiga samarbetspartners genom åren, vill jag ändå uttrycka, att andelen strateger och kommunikatörer i de offentliga förvaltningarna kanske blivit onödigt hög. Men det betyder samtidigt att politiker och chefer behöver ”steppa upp” och argumentera på ett mer ärligt och kommunikativt sätt.
Allmänheten och demokratin behöver och förtjänar det.
VECKANS KULTURTIPS:
— — —
KRÖNIKÖR | Hans-Åke Norrby, före detta kulturskolechef med de ungas kulturutövande i fokus.
KRÖNIKA | Varje fredag publicerar Horisont en kulturkrönika från kulturföreningen Roxy. De åsikter som uttrycks är krönikörens egna.
— — —
PRENUMERERA för att få tillgång till Horisont magasin och allt premiummaterial på sajten.
— — —
HORISONTS NYHETSBREV skickas ut helt gratis varje vardagsmorgon med en sammanfattning av de senaste Gotlandsnyheterna. Registrera dig via länken.
