ROXYS KULTURKRÖNIKA 2025-07-11: Jag har haft många hattar i Almedalen under de 14 år jag varit där – kulturentreprenör, nyfiken åskådare, och i år: pitchande grundare av ECtA – Empower Change through Accountability. Jag tror på det mänskliga mötet.
Men det mänskliga var inte huvudperson i år – det var AI.
AI som hot, AI som hopp. Jag använder det själv – ibland bra, ibland i promptkaos. Ett är säkert, AI är här för att stanna.
På SVT:s möte om AI och kreativitet visades videos med AI-genererade bilder – en Skarsgårdsbroder promenerade på Mars. Publiken ooade för teknikens möjligheter – men man pekade på vikten av att skydda kreatörerna. Det lät fint.
Men jag satt där och tänkte på alla det som redan gått förlorat. Barnmusikskaparna som ersatts av generisk burkmusik. (Inga fler Jan Johansson epos för växande barnöron inte!) Orkestern som tystnat i Mello och Let’s Dance. Det känns fattigt. Och det är sällan kreatörer i de där panelerna.
Spotify och YouTube talade varmt om sin data – Vi vem som lyssnar, när och var. Toppen… om jag vore systemtekniker. Men jag är artist. Musiker.
Dessa företag är techföretag. Punkt. Formade ur Silicon Valleys anda. De är inte kreatörsföretag, även om de gärna vill framstå så. Och så detta eviga tjat om ”det svenska musikundret”.
Det är inget under. Det har fötts av replokaler, engagerade lärare och en möjlighet att få musicera fritt. Något som nu stryps. Knappast magiskt.
Jag kände mig tvungen att tala: Tack för tekniken, sa jag – men ge mig hellre skälig ersättning så jag kan skapa mer och outsourca resten.
De sa att 3 300 personer i Sverige lever på YouTube. Men glömde nämna yrkestitel. Jag gissar att få är musiker – och definitivt inte inom de små genrerna som jazz, folk eller nutida klassisk musik.
Men så – en boost. På Länsteatern fick jag lyssna på en av mina idoler: Professor Töres Theorell. Passionerat berättade han i härligt snedknäppt kavaj om musikens kraft. Hur sång stärker andningen och hur musik minskar oro, stimulerar hjärnan, kroppen, känslorna – och ger mening.
Musik innehåller nämligen allt det som skapar livskvalitet.
Så varför spelar vi i kulturlivet på andra planhalvan i Almedalen?
Varför möts inte besökarna av Gotlandsmusikens stora orkester? Varför sprängs inte konst, musik och dans in i panelerna? Vi når direkt till känslorna, och vet du – ingen inlärning sker utan känsla. Jag såg ett föredrag som inleddes med gitarr – hos LO.
Vi måste nå fram med de verktyg vi har. Spräng klubbarna för invärtes beundran!
…För vet du, ett skevt Mars i papier-maché från 70-talets barnprogram berörde mig mer än den där promenaden på mars
Och det säger något om det mänskliga.
VECKANS KULTURTIPS:
— — —
KRÖNIKÖR | Karina Kampe, artist och sångskrivare.
KRÖNIKA | Varje fredag publicerar Horisont en kulturkrönika från kulturföreningen Roxy. De åsikter som uttrycks är krönikörens egna.
— — —
PRENUMERERA för att få tillgång till Horisont magasin och allt premiummaterial på sajten.
— — —
HORISONTS NYHETSBREV skickas ut helt gratis varje vardagsmorgon med en sammanfattning av de senaste Gotlandsnyheterna. Registrera dig via länken.
