KULTURKRÖNIKA 2025-05-16: Vi var många som hoppade till när vi läste Erik Franssons ledare i GT här om dagen. Han sablade ned det nya konstverket ”Fyriveis” som står på klintkanten vid Södra hällarna. I några få meningar ger han analysen att eftersom han personligen associerar det till räv-spillning, kommer alla andra också göra det. Och hur trevligt är det egentligen för besökande turister att se något sådant när de – med Rosornas ö i sikte – nyss rullat av färjan?
Det märkliga är egentligen inte att man tror att ens egen, spontana tolkning av ett konstverk är allenarådande. Det är något många brukar missförstå. Det märkliga är att slarva bort en ledare om kultur på ett så ogenomtänkt och i all hast skrivet sätt.
Det man måste ha med i bakhuvudet när man bedömer konst är att det är skapat för evigheten. Oavsett om det är en skulptur på Södra hällarna, ett musikstycke av Schubert, ett Campbell-tryck av Warhol eller en polaroidbild tagen av en elev på någon av Wisbygymnasiets estetlinjer. Hur står sig det här konstverket över tid?
Evigheten är dessutom ett relativt begrepp. Konst kan vara nog så kort i rumslig tid. Exempel: en kille äter ett äpple på en scen. Det kan vara ett perfomancekonstverk som är klart på 20 sekunder. Men minnet av det – performancekonstverket inte äpplet – kan leva länge. Minnet kan också förändras över tid, precis som konstnärliga intryck.
Det handlar egentligen om ramen. Någon har satt en imaginär ram kring verket och sagt: sim-sala-bim det här är ett konstverk.
Mitt äppelätande är konst. Då får vi bedöma det som sådant. Se evigheten i det. Analysera det många gånger. Anstränga oss. Vad är tanken bakom? Hur interagerar det med tidigare konstnärliga upplevelser? Här finns inga rätt eller fel.
Som jag nämnde tidigare är det enkelt att gå i fällan och missa ramen. Då ser man bara en kille som käkar äpple – och hur intressant är det? Men då ska man också vara medveten om att det inte är konsten man bedömer – utan en snubbe som äter mellanmål.
I ledaren tog Erik onekligen bort ramen och bedömde det nya konstverket som ett vardagsobjekt. Det är kul att det skrivs ledare på temat konst. Det vore ännu roligare om de vågade skrivas med ramen på.
VECKANS KULTURTIPS:
— — —
KRÖNIKÖR | Christopher-Robin Maurin, grafisk formgivare och gitarrist.
KRÖNIKA | Varje fredag publicerar Horisont en kulturkrönika från kulturföreningen Roxy. De åsikter som uttrycks är krönikörens egna.
— — —
PRENUMERERA för att få tillgång till Horisont magasin och allt premiummaterial på sajten.
— — —
HORISONTS NYHETSBREV skickas ut helt gratis varje vardagsmorgon med en sammanfattning av de senaste Gotlandsnyheterna. Registrera dig via länken.
