ROXYS KULTURKRÖNIKA 2025-01-03: Vi står i hallen till det nya året. 2024 rasslade förbi i en faslig fart och allt som är kvar är kvarglömda hopp och ambitioner. Men det är väl, handen på hjärtat, precis det nyårsdagarna handlar om? Att leda in sina uttrasslade livstrådar i fållan igen. Ett varje år lika dumdristigt glatt som ambitiöst fåfängt försök att få ordning på allting. Hinna med allt man inte hunnit med tidigare och strukturera upp inför framtiden. Helt i sin ordning, det är väl det vi har januari till i första hand? Mitt i detta dyker också tankarna kring nyårslöften upp. Eller nu är de väl snarare i full sving. Det var i mellandagarna de började formas. I soffan där mellan jul och nyår kläckte du - och många med dig - idén att det banne mig är dags för ett nyårslöfte. Jag ska lära mig spela piano! Jag ska lära mig spanska. Åka skidor. Gå till gymmet. Ta körkort. Vi tänker alla så här. Jag med.
På senare tid har jag dock börjat fundera annorlunda kring detta. Det enda jag önskar mig är tid. För det är det enda jag behöver.
Det är det enda du behöver också. Vänta – låt mig berätta varför.
Många på Gotland känner mig som den grafiska formgivaren, och marknadsföraren. Andra känner mig nog som gitarristen; han på scen med en gitarr i tid och otid. Det beror så klart på att jag kan spela gitarr. Jag har gjort det sedan jag var nio år, och har blivit rimligt duktig vid det här laget. Ofta får jag höra av folk att de så gärna också skulle vilja kunna spela gitarr. ”Jag har provat men har ingen fallenhet för det” eller ”Jag är totalt omusikalisk!” säger en del. ”Jag kommer inte från en musikfamilj, och har inget gratis” säger en annan. Det här kan komma som en chock: men det var likadant för mig. Jag gav det bara tid.
Jag spelade mig igenom klink på en nylonsträngad skolgitarr. Jag spelade Smoke on the water på en ostämd elgitarr. Jag startade band och skrev jättedåliga låtar. (Verkligen hemskt dåliga, skämskudde-nivå.) Jag spelade och spelade och sakta började jag hitta rätt på greppbrädan. Men inte berodde det på någon nedärvd talang. Jag gav det bara tid.
Vart vill jag komma med det här nu då?
Oavsett om ditt nyårslöfte är att lära dig spela gitarr, börja med yoga, gå en kurs i knyppling eller träna styrkelyft så kommer det krävas tid. Men egentligen inte så mycket mer.
Det är en viktig tanke att hålla i minnet: allt som krävs är faktiskt tid. Det gäller vad du nu kan tänkas vilja lära i livet: astrofysik, lindyhop, akrylmålning eller tilläggsisolering.
VECKANS KULTURTIPS:
KRÖNIKÖR | Christopher-Robin Maurin, grafisk formgivare och gitarrist.
KRÖNIKA | Varje fredag publicerar Horisont en kulturkrönika från kulturföreningen Roxy. De åsikter som uttrycks är krönikörens egna.
— — —
PRENUMERERA för att få tillgång till Horisont magasin och allt premiummaterial på sajten.
— — —
HORISONTS NYHETSBREV skickas ut helt gratis varje vardagsmorgon med en sammanfattning av de senaste Gotlandsnyheterna. Registrera dig via länken.
