Frågan om koldioxid bör fångas in och lagras i mark har blivit en het potatis ända upp på EU-nivå.
Flera bolag satsar stort på tekniken, andra backar från den – och Sverige får kritik både internt och från andra EU-länder för hur koldioxidfrågan hanteras.
Som Horisont har berättat de senaste dagarna råder delade meningar kring tekniken att fånga in koldioxid och sedan lagra den permanent i marken, eller i många fall snarare under havsbottnen.
Sedan Heidelberg färdigställt sin koldioxidinfångar-anläggning i Norge nyligen, siktar cementkoncernen på att fabriken i Slite på Gotland är nästa steg – där planeras för en ännu större anläggning än den norska och mångmiljonbelopp satsas. Samma tankar har Mälarenergi i Västerås, medan Vattenfall tänker helt tvärtom och stoppar sina tidigare planerade satsningar i Uppsala och Jordbro.
Men exemplen på delade meningar tar inte slut där; företaget Svensk kollagring, som samarbetar med bönder över hela landet, riktar skarp kritik både mot lagringstekniken som sådan och mot det faktum att regeringen satsar 36 miljarder kronor på att lagra koldioxid.
Svensk kollagring förespråkar i stället naturligt omhändertagande av koldioxid, genom att odla på sätt som binder koldioxid.
Detta sker med hjälp av så kallad mellangröda, vilket lantbrukare använder sig av en säsong då och då mellan odling av sina ordinarie grödor.
När regeringen ska fördela de 36 miljoner kronor man har för avsikt att satsa på koldioxidlagring, vilket görs via Energimyndigheten, har sex anbud kommit in, rapporterar SVT.
Fyra från storbolag som Preem och Skellefteåkraft, ett från just Svensk kollagring – och ett från en enskild lantbrukare i Mariestad, som förespråkar Svensk kollagrings metoder snarare än tekniken att fånga in koldioxiden industriellt.
De två sistnämnda har inga ambitioner att fånga in koldioxiden med den teknik som exempelvis Heidelberg förespråkar, utan söker stödet som en markering och för att lyfta andra metoder.
