Medan Heidelberg i Slite satsar mångmiljonbelopp på att fånga in koldioxid, backar Vattenfall från den tekniken – samtidigt som ett annat energibolag storsatsar.
Åsikterna går isär kring tekniken om att fånga in koldioxid och lagra den i marken.
Samtidigt råder en enorm brist på plats att lagra den koldioxid som fångas in.
Som Horisont kunde berätta i går står Heidelbergs nya anläggning i Norge klar och redo att börja användas för att fånga in den koldioxid som produceras vid cementtillverkning. Nu vänds blickarna från Slite mot den norska anläggningen, eftersom man har för avsikt att bygga en likadan, fast ännu större, anläggning för den gotländska fabriken.
Men synen på tekniken att fånga in koldioxid är inte unisont positiv; andra aktörer har börjat backa från tänkta satsningar, med motiveringen att tekniken "inte är mogen". Energibolaget Vattenfall har i ett par decennier sagt sig vara redo att satsa på koldioxidinfångning – men nu stoppar man två stora projekt i Sverige.
Dels är det en satsning vid kraftvärmeverket i Jordbro, dels en motsvarande satsning i Uppsala. I en skriftlig motivering till Sveriges television angående de avbrutna satsningarna, skriver Vattenfall att ”marknaden för koldioxidinfångning är för omogen och att ekonomin för att genomföra projektet saknas”.
Svante Axelsson, samordnare för projektet Fossilfritt Sverige, som genomförs på uppdrag av regeringen, menar dock att Vattenfalls beslut inte är ett permanent beslut om att inte satsa på tekniken, utan en paus längs vägen. "Det är inte en dikeskörning men en fördröjning på ett par tre år på grund av marknaden", säger han i en intervju med SVT.
Men samtidigt gör ett annat energibolag helt omvänd analys och följer samma linje som Heidelberg i Slite, man storsatsar på koldioxidinfångning. Det handlar om Mälarenergi och deras värmeverk i Västerås. Där sker förbränning av hushållssopor och biobränsle, vilket ger fjärrvärme och el till hushåll i Västerås med omnejd – men förbränningen ger också stora mängder koldioxid, närmare bestämt 200 000 ton om året.
Därför satsar nu Mälarenergi på just infångning av koldioxid; just nu pågår tester av tekniken och ambitionen är att ha en infångningsanläggning igång runt år 2030. "Klimatfrågan är global men vi måste lösa den lokalt och det har vi en möjlgihet att göra här", säger Mälarenergis vice vd Magnus Eriksson i en intervju med SVT.
Även Värtaverket har en anläggning på gång, och den tros vara i drift redan 2028, enligt samma SVT-inslag.
Det är inte bara infångning av koldioxid som krävs – koldioxiden måste ju också lagras någonstans när den väl är infångad.
De satsningar som görs i Sverige nu, bland annat den i Slite, pratar mest om Norge, där en lagringsanläggning är på gång. Enligt en kartläggning av SVT finns i nuläget kapacitet att lagra cirka fem miljoner ton koldioxid på en dryg handfull utpekade platser i Europa, däribland i havsbottnen utanför Norge och Island.
Men behoven är långt större än så. Sett till de satsningar som är på gång bara i Sverige just nu, beräknas behovet för lagring vara runt 30 miljoner ton årligen. Men globalt, och med lite längre perspektiv:
"För att det här ska få en reell nytta på global nivå handlar det om tiotals miljarder ton per år. Men utsikterna nu ser ju ändå bättre ut än vad de gjort tidigare i och med att det finns ett bredare stöd; för att klara av våra temperaturmål är det nästan en förutsättning att den härtekniken lyckas", sägs det i SVT-inslaget.
Vad gäller satsningen i Slite är inte de slutliga besluten tagna, eftersom man ännu inväntar besked på flera tillstånd, bland annat gällande en ansökan om fortsatt brytning. Där väntas mark- och miljödomstolen ge besked under våren 2025, skriver helagotland.se.
— — —
Prenumerera och få tillgång till den här och många, många andra artiklar genom att klicka här.
— — —
Teckna dig för Horisonts nyhetsbrev och få en nyhetssammanfattning i mejlen varje vardagsmorgon, helt gratis!
