Bilden: Via flera datorskärmar ombord på forskningsfartyget, kunde undervattenskamerorna både följas och styras. Foto Christer Bjöhle.
.
Klockan 05:57 i dag, 24 november 2024, är det exakt 80 år sedan passagerarfartyget S/S Hansa gick under i Östersjöns mörka, kalla vatten.
Den här artikeln publicerades ursprungligen i Horisont nr 70/ sommaren 2023.
Tre månader har gått sedan ett digert bildmaterial samlades in från Östersjöns botten på den plats där passagerarfartyget Hansa sjönk för 70 år sedan.
Den tiden har ägnats åt analyser; författaren och historikern Jakob Ringbom har både kunnat lokalisera en tidigare ”försvunnen” livbåt och bildat sig en teori om varför fartyget trasades sönder som det gjorde.
–Den största behållningen är att kunna börja dra slutsatser kring vad som hände, säger Jakob Ringbom.
I mitten av september i fjol deltog Jakob Ringbom och hans författarkollega Lars Kruthof i en tre dagar lång expedition på Östersjön, på den plats där passagerarfartyget Hansa gick till botten under oklara omständigheter i november 1944. De båda har ägnat över tio år åt att forska kring händelsen, vilket i vår och sommar utmynnar i en bok och en utställning. Under expeditionen fotograferades vraket flitigt och noggrant med undervattenskamera – inga människor dök ned, utan det hela skedde enbart med den senaste undervattenstekniken – och stillbilderna låg sedan till grund för tredimensionella modeller av vraket och dess närmaste omgivning.
Expeditionen genomfördes av stiftelsen Voice of the Ocean – som arbetar för större förståelse för och kunskap om havet och vad som finns däri – men på initiativ av Jakob Ringbom. Det var också Voice of the Ocean som 2003 låg bakom upptäckten av det DC3-flygplan som sköts ned över Östersjön 1952.
Horisont besökte forskningsfartyget, Ocean Seeker, och träffade dess besättning efter höstens sista dag av undervattensfotograferande. Ombord utöver författarduon fanns bland andra Martin Widman och Björn Hagberg från Voice of the Ocean och Linus Andersson, teknikern som skötte undervattenskameran.
–I det här skedet kollar jag inte på fotografierna i sig, utan fokuserar på att vi fotograferar i bra sekvenser. Bilderna överlappar varandra så att vi sedan kan bygga geometrier över hela fartyget, förklarade den sistnämnde, sittande framför två stora skärmar och flera spakar med vilka undervattenstekniken manövrerades med precision.
–Förutom själva fartyget så har vi täckt in 100 till 150 meter runtom, så vi får med föremål även utanför vraket och får en uppfattning om hela området. Jag är jättenöjd med resultatet, konstaterar Linus Andersson.
