Stora bilden: Håkan Loobs första skridsko. Foto Tommy Söderlund. Små bilderna: Överst, hejaklacksledaren Ivan Gustavsson. Foto Tommy Söderlund. I mitten en biljett från Roma IF:s storhetstid. Nederst, Roma mot kanadensiskt motstånd. Foto Karl Erik Palmqvist/privat.
.
TILLBAKABLICK: Bara när naturisarna frös gick det att spela ishockey, hoprullade dagstidningar formades till benskydd, Romalimpan sålde dåligt och domaren blåste hörna.
Gotländsk ishockey är en brokig historia från hönslampors sken och sparkskott till elitkval och spelare i hela ishockeyvärldens glans.
Bensin- och elransonering har påverkat verksamheten, Honken, Ulf Sterner, Fetisov och Zamora har spelat här, ”Slipsen” stod i mål och frågan är hur oslagbart publikrekordet på drygt 3 000 personer från 1967 är?
Den här artikeln publicerades ursprungligen i Horisont nr 45/ vintern 2018.
Nyårsafton 1950 pratas det fortfarande om i Lye. Då spelades för första gången ishockey i socknen. Det skedde på Prästängets vät. En januarikväll ett år senare hade man samlat ihop socknens totala bestånd av hönslampor för att få bättre belysning – men det var först när skomakare Verner Svensson lyckades knyta ihop bygdegårdens el med sex lampor det gick att prata om konstbelysning.
Två år senare invigde Lye sin rink med sarg och allt, prästänget var omklädningsrum och 28 lampor spred sitt sken över isen.
Ett litet problem bara, eftersom målen saknade nät blev diskussionerna huruvida pucken var inne eller inte ofta intensivt heta. De som argumenterade ljudligast brukade få rätt.
Bertil ”Berra” Green minns sin första A-lagsmatch i Hemse BK, han var 16 år och skulle möta Vamlingbo med Stig Svensson och Bernt ”Brunte” Johansson i laget som var kända för att spela hårt.
– Jag var skitnervös innan, men när vi kom ut på isen blev det bra. Jag körde ifrån dem så det var inte så farligt, säger suderprofilen Green.
Spelarna var inte kinkiga med omklädningsrum, det fanns en liten skrubb i Vamlingbo mejeri.
I hockey-Gotlands vagga fanns hockeyrinkar i snart sagt varje socken, Visby, Slite, Hemse, Stånga, Roma, Klinte, Hablingbo, Lye, Dalhem, Havdhem, Eksta, När. Som mest sjutton rinkar och tjugosex klubbar. Spelarna i När tog med sig plank till träningarna för att bygga sarg. Sigge Hägglund från När har berättat att när När spelade sin första match med sarg blev de irriterande ofta överspelade när IFK Visby använde sargen för att valla pucken förbi frustrerade närkar. IFK Visby vann med 12-0.
Glädje och sammanhållning präglade tidens hockeyanda, det var inte så noga med utrustningen. Hoprullade tidningar fick duga som benskydd och klubborna hade raka blad tills någon kom på att det gick att värma bladet för att få till en böj. Då gick det att skjuta höjdare. Matcherna drog storpublik och var ofta heta drabbningar. Det fanns en tid då publiken runt hockeyrinkarna på Gotland räknades i tredubbla led och hemmaspelarnas mödrar slog motståndarlagets spelare i huvudet med paraply och käppar.
