Idag släpper Eric Palmqwist sin nya skiva ”Människornas planet”, hans fjärde soloskiva. På den visas en skramligare och framför allt mer politisk sida av gotlänningen upp.
– Skivan kom till av ren nödvändighet, säger Palmqwist.
På tre album har du behandlat ämnen som missbruk, uppbrott och psykisk ohälsa. På ”Människornas planet” tittar du utåt, med en ganska dystopisk blick, mot omvärlden. Var såddes fröet till den här skivan?
– Den kom till av ren nödvändighet. Det är bara att titta sig omkring. Vi har ett klassamhälle i Sverige igen. På härbärgena och deras hjälpverksamhet är det inte bara knarkare och flyktingar, en väldigt stor del är fattigpensionärerna. Det finns också en ny grupp av vanligt hårt arbetande människor som nu får vända på varje krona för att ha råd att köpa mat till sin familj eller ha råd med hyran till sitt boende. Marginalerna har blivit små. Det här en skiva som sympatiserar med de svagare och mer utsatta i dagens Sverige.
Ja, på skivan sjunger du om polarisering, New Public Management och nedskärningar i välfärden. "Sverige Sverige kom igen, vi var bäst, nu är vi sämst", är en av textraderna. Vad är du mest arg på?
– Utförsäljningen av välfärden tycker jag var ett otroligt dåligt beslut, likaså att politikerna numera är nere med hela handen i syltburken i näringslivet och verkar se till sina egna karriärer först och främst. Det började ju redan på Göran Perssons tid och har sedan dess eskalerat in absurdum. En egoistisk sorts populism som smittar av sig och gör att den typen av tankegångar och handlingar blir legitima för alla. Jag tror det skulle vara en bra idé om det ingick i uppdraget för alla politiker att minst en månad om året arbeta till exempel inom vård, skola eller med annan samhällsnytta i utsatta områden. Som ett politiskt körkort, ett besök i verkligheten, säger Eric Palmqwist.
– Sedan är det ju jävla sorgligt att synen på musik och kulturs värde har devalverats. Ett lokalt exempel är ju våra lokaltidningar som inte ens har en kulturredaktör kvar på redaktionen.
Kulturföreningar, studieförbund, konst och musikutövare drabbas av nedskärningar. Vi är ett jävla fattigt land när det kommer till synen på kultur i Sverige om man jämför med de flesta andra länderna i Europa.
Du delar sedan några år tillbaka tiden mellan målandet och musiken. Vad är det du lyckas uttrycka med musiken som du inte kan med konsten?
– Musiken är väl mer direkt i sin kommunikation. En tydligare respons från lyssnaren och mötet med en publik. Senaste året har mitt fokus legat på att måla och skulptera och det är mer solitärt, så det ska bli roligt att få komma ut och spela igen med bandet och möta en publik.
Det här är ditt fjärde som soloartist. Men EP's Trailer Park tycks alltjämt vara aktivt, förra året släppte ni skivan ”Once when we were birds”. I vilken roll trivs du bäst, solo eller med band?
– Om EP´s Trailer Park är aktivt eller inte vågar jag inte svara på, men ett album blev det. Kanske vårt sista, det är svårt att säga. Som soloartist vet jag att jag har åtminstone en skiva kvar i mig, för den är redan färdigskriven. Sedan får vi se. Att spela ihop med andra musiker är ändå grejen för mig, oavsett. Det och själva låtskrivandet.
Hur ska du fira ”Människornas planet”?
– Jag kommer fira med att ha en releasekonsert på Hus 7 i Stockholm nästa torsdag, den 17 oktober. Jag har bjudit in några väldigt fina gäster, som jag tyvärr inte kan avslöja än. Men det kommer bli extra allt! Om jag hinner kommer målningarna som varit omslag till singlarna och albumet också hänga där, endast den kvällen. Sedan följer en Sverigeturné. Tyvärr inget Gotlandsdatum än, men hoppas det blir något 2025.
Här kan du se Eric Palmqwist i höst/vinter:
17/10: HUS 7, Stockholm
25/10: Svensson, Svensson, Ulricehamn
26/10: Monument, Göteborg
2/11: Grand, Malmö
9/11: Jazzbaren, Uppsala
4/12: Biohuset, Mariefred
— — —
Horisonts dagliga nyhetsbrev – helt gratis! Registrera dig HÄR!
