Bilden ovan: Olena Tsybina och Oleh Troiehlazov till vänster; Olena Troiehlazova och dottern Olha till höger. Foto Tommy Söderlund.
De hoppades in i det sista att kriget skulle vara snabbt över. Men när bomber föll så nära att husen i bostadskvarteret skakade och det regnade grus och sten på taken, kunde de inte längre stanna i sina hem.
Tamara, hennes sonhustru Olena och 10-åriga barnbarnet Olha lämnade hemlandet Ukraina – och sina män, som måste stanna i landet och finnas tillgängliga för armén.
Den här artikeln publicerades ursprungligen i Horisont nr 63/ våren 2022.
När Horisont träffar familjen Troiehlazova i ett gårdshus i Dalhem har Tamara Troiehlazova bakat ukrainska piroger, en del med vitkål och en del med äpple som fyllning, och det hälls upp kaffe i stora muggar. Det har gått några dagar sedan familjen nådde Gotland. De är trötta, skärrade, oroliga. Men i säkerhet.
–I natt var första natten som Olha sov ordentligt utan mardrömmar sedan vi lämnade våra hem, berättar Olena Troiehlazova under intervjun, som görs på en blandning av engelska, ryska, ukrainska och lite svenska.
Att familjen hamnade på Gotland var ingen slump; här, i nämnda gårdshus, bor sedan flera år tillbaka Oleh Troiehlazov och Olena Tsybina. Oleh är Tamaras son; hans bror är Olena Troiehlazovas make och Olha alltså hans brorsdotter.
